Varför är det så många som går all-in?

[gubben4906]

Jag förstår inte varför ni gnäller på era respektive, hade jag haft  en kvinna som söp som ni beskriver här att ni gör så hade jag stuckit från henne för länge sedan. Hade först berättat för henne vad jag tycker om hennes drickande och även säga att om hon inte slutar så går jag.

 

Kram från en nykter alkis

 

gubben

[Swift 4X4]

Hej!

 

Har gjort en betraktelse både här på forumet, internet allmänt samt även ute i "den riktiga världen" - Varför är det så vanligt att så många går all-in i ett förhållande med en person från Thailand?

 

Med detta menar jag att från att vara singel inom ett år eller två ha:

- gift sig

- skaffat gemensamma barn

- tar hand om sin nya kärleks tidigare barn från Thailand

- flyttat från sin etta med kokvrå till ett stort fint hus (här i Sverige)

- har byggt eller planerar att bygga ett hus i Thailand

- köpt mark i Thailand

- införskaffat andra egendomar i Thailand t.ex. bil

- överöst sin tee-rak med thaiguld

- osv, osv hoppas ni förstår, självklart så är detta väldigt generaliserande men min lista kan man nog både plussa på och radera några poster

 

Men min fundering är: varför måste allt gå så jävla fort - är det vad som krävs för att få förhållandet att fungera???

 

Många gånger så känns det som att man inte hunnit bryta den språkliga barriären innan detta pokerspel med all-in insats har satts igång, vad är viktigast in en relation, enligt mig att man känner varandra bra, kan umgås på ett relativt "jämn" nivå samt att man förstår varandra.

 

Det andra kommer av sig själv - när tiden har sin gång

6 år Innan min nuvarande fru kom till Sverige första gången tog det 2 år. Yterligare två år innan hon flyttade hit.

Nej, Men det är kull att träna och öva sig.

Nej, då hon har inga 

Har ej flyttat från min tvåa.

Har ej byggd hus i Thailand och kommer aldrig att göra det.

Vi har mark som fru ärvde men vi köper inte mera och kommer inte att göra det.

Japp jag har bil i Thailand. Köpte billig en begagnat Yaris. Vi reser mycket.

Vigsel ring köpt i Italien.

OSv. osv. har vi båda bra jobb som ger os frihet att resa mycket och var vi vill. Vi har väl fyllda bankonto. 

Min fru pratar bra svenska och tidigare kommunicerade vi på engelska som min fru kan mycket bra. Men den dagen 

hon flyttade till Sverige var det bara svenska som gäller 

Skulle aldrig binda mig till ett hus. Billigare och bättre att hyra. man kan bara flytta efter fem år eller två om man tröttnar.

Vi försörjer inte hela släkt i Thailand. Den enda bidrag går direkt till morfar som är 95 år gammal.

Jag vet att många grannar undrar varför bygger vi inget hus, alla faranger gör ju det.

Många undrar varför har vi gammal bil inte ett ny. Folk undrar varför släkt renoverar inte sina hus.

Vår svar på detta är att den dagen jag kommer att bli försörjd av grannar och släkt så kommer jag göra som de vill och önskar sig.

Jag vet inte och kan inte svara varför andra håller på som de gör det är upp till var och en. Frågan är bara om man skulle göra 

samma saker om man gifte sig med en svensk tjej. Jag tror inte det. 

[Franco]

Nybörjare i poker går ofta all-in vid fel tillfällen, övervärderar sina händer och bluffar alldeles för mycket.

Rutinerade spelare slow-spelar sina händer och väntar in nötterna.

 

[Kötthandlarn]

Hahaha precis så var min fördomar om mpr gubbar men det visade sig vara en ganska normal samling gubbar. Men visst är det så att oavsett utseende o handikapp så finns det en söt tjej för dig här,och det är väl gott för dom gubbarna... Själv så ropar dom alltid Beckham eller Ronaldo efter mig så jag har inte det problemet Annars får jag nog säga att dom gubbarna jag har träffat i Sverige så har det varit ganska vanliga killar. Någon kanske har varit lite "lätt" i huvudet men snälla ok gubbar. Har bara träffat en som jag inte gillar faktiskt och det var på en forumträff...kändes som en underlig man men han kanske tyckte same-same så...//Lp

 

Nä, jag tycker du är jättetrevlig..

 

Jo vi har setts som hastigast men vi pratade inte om dig...

[Moipenyang]

Många damer gifter sig för pengar/trygghet. På något vis lyckas hon på ganska kort tid förklara (utan att säga det rakt ut) att det ska investeras i Thailand för att mannen ska visa att han menar allvar. Många män vågar nog inte ta reda på vad som händer om han stryper kassaflödet. Vet många skuldsatta svenskar som jobbar arschlet av sig för att betala av hus, bil etc i Thailand. Investeringar som brukas (ofta missbrukas) av andra än just investeraren själv.

Så jäkla skönt att man behöver bara pengar till uppehälle o nån bira ibland.. Kan man unna barnen lite extra.

[Guest Isan Lover]

Är väl lika många som går "all-in" när de träffar en tjej från Sverige tror jag, dvs villa, hund, barn, volvo, sommarstuga osv.. och inget fel med det. Hör väl till livets gång.

 

Själv har jag dock inte skyndat alls så snabbheten gäller inte generellt. Reste till Thailand väldigt flitigt i sex år innan jag träffade blivande frugan, kunde t o m tala thai när vi möttes första gången. Och vi hade sedan varit tillsammans i flera år innan vi skaffade barn och ännu på trettonde året tillsammans har vi inte byggt något hus i Thailand. Någon överösning med thaiguld har det inte heller varit frågan om, det enda guld vi äger är vigselringarna. Så "all-in" javisst, men det tog tid att komma dit.

 

Hej

 

Har snarlika erfarenheter eftersom vi inte heller har haft bråttom, vi träffades första gången 1998, gifte oss 2001, hon flyttade hit 2002 och vi skaffade barn för 5 år sedan, jag hade redan hus i Sverige och där bor vi kvar, vi skaffade ett skjul i Thailand efter det att vi gifte oss, detta byggde vi själva om så att det blev beboligt, vi hade varken el, toalett eller eget vatten dom första åren, låg på golvet och levde väldigt enkelt, men vi förbättrade något varje år och vi trivdes med dettta, men när frugan blev gravid byggde vi ett lite bättre hus för sonens skull och det har inte kostat oss några stora pengar. 

 

Vi har inte heller något mer guld än våra vigselringar, ingen bil i Thailand, bara en moppe och en rod thai, under åren har vi köpt lite mark och ett hus vid havet men fortfarande är det inga stora satsningar som har gjorts, vi köpte förmodligen i rätt tid och till bra pris så nu är väl det vi äger i Thailand värt några miljoner kronor, vi delar allt och döljer inget för varandra, har delad ekonomi och frugan har ju haft egna inkomster sedan första året i Sverige.

 

Mvh isan lover

[erkki]

Tja,

 

Köpte moppe efter ca 3 månader.

Byggde hus efter ca 6 månader.

Köpte bil efter ca 1.5 åt tillsammans.

Har hela släkten boendes hos mig i Sverige, just nu bara 8 personer.

Köpt rismark lite då och då, ca 20 rai.

 

Jag brukar gå all-in, denna gång har jag haft tur vi kan fortfarande trivs ihop efter 10 år tillsammans.

Ska tillägga att frun är väldigt arbetssam av sig och skulle inte ha några problem att klara sig utan mig rent ekonomiskt.

 

Puss

Erkki

[matafai]

Hej!

 

tror många vill bli lurade. känner många som inte lyssnar när man varnar dom att det inte står rätt till. Kan ha åkt till Asien i många år, men vill tro allt som sägs av tjejerna. Dumt att vara naiv och ge bort dina sparade slantar så någon tokig thai kan spela kort k**lla horor m.m för dina pengar.

[Guest Siam-Nilsson]

Vi har inte heller något mer guld än våra vigselringar, ingen bil i Thailand, bara en moppe och en rod thai,

under åren har vi köpt lite mark och ett hus vid havet men fortfarande är det inga stora satsningar som har gjorts, v

i köpte förmodligen i rätt tid och till bra pris så nu är väl det vi äger i Thailand värt några miljoner kronor,

vi delar allt och döljer inget för varandra, har delad ekonomi och frugan har ju haft egna inkomster sedan första året i Sverige.

 

Mvh isan lover

Låter utmärkt det där, men hur det blir med den rättvisa delningen visar väl sig först den dagen om er mark i Thailand skulle avyttras.

Innan dess är den väl i din frus ägo, med förbehållet att du gemensamt får nyttja och vistas på den så länge ni är vänner.

I Sverige är ju uppdelningen lite enklare.

 

SN

 

[Moipenyang]

Tja,   Köpte moppe efter ca 3 månader. Byggde hus efter ca 6 månader. Köpte bil efter ca 1.5 åt tillsammans. Har hela släkten boendes hos mig i Sverige, just nu bara 8 personer. Köpt rismark lite då och då, ca 20 rai.   Jag brukar gå all-in, denna gång har jag haft tur vi kan fortfarande trivs ihop efter 10 år tillsammans. Ska tillägga att frun är väldigt arbetssam av sig och skulle inte ha några problem att klara sig utan mig rent ekonomiskt. Hehe, skrämmande likt vårt upplägg..  

[civona]

Man får värme slag, och vet inte vad man gör. Men sen när man tillfrisknar då är det för sent. Thai damer har andra plats i otrohet, enligt världs undersökningen, men dom är världs etta på att ljuga. No money no honey.     Det finns undantag förstås.

[khun-petch]

Självklart går en del på en blåsning,det kunde jag ha gjort.Men jag menar ändå att ska man gifta sig<br />så måste man ge järnet.Jag personligen är övertygad att många förhållanden misslyckas för att folk<br />inte ger allt och är misstänksamma.Det finns inge värre i ett förhållande än att ens tilltänkta<br />inte litar på en.

[SatanG]

Självklart går en del på en blåsning,det kunde jag ha gjort.Men jag menar ändå att ska man gifta sig<br />så måste man ge järnet.Jag personligen är övertygad att många förhållanden misslyckas för att folk<br />inte ger allt och är misstänksamma.Det finns inge värre i ett förhållande än att ens tilltänkta<br />inte litar på en.

Håller med, skulle jag inte litat fullständigt på min fru hade jag aldrig gift mig.

Hade kunnat vakna upp med en ny 20-åring varje dag om jag ville men, klok som man vid få tillfällen kan vara, så valde jag kvalitet

istället för kvantitet och har aldrig ångrat mig än efter 4 år som gift.

 

/ SatanG

[John Khonken]

Grabbar kan bara hålla med. Men letade länge efter någon som ville kunde och ville lyfta upp vårt gemensamma liv. Därför ska man njuta och leva tillsammans. I med och motgångar. Skulle det mot förmodan gå åt helvete. Så är tiden  tillsammans värd allt. Man får så mycket.

[Guest Isan Lover]

Låter utmärkt det där, men hur det blir med den rättvisa delningen visar väl sig först den dagen om er mark i Thailand skulle avyttras.

Innan dess är den väl i din frus ägo, med förbehållet att du gemensamt får nyttja och vistas på den så länge ni är vänner.

I Sverige är ju uppdelningen lite enklare.

 

SN

 

Hej

 

Det du säger är ju sant men jag oroar mig inte för detta och jag resonerar nog lite som en buddist där "varför oroa sig för det som inte har hänt och kanske aldrig kommer att inträffa", blir det mot förmodan problem i framtiden får vi ta tag i det då.

 

Mvh isan Lover

[Khun Ken]

Vadå bråttom har varit tillsammans med min fru i tio år, vi gifte oss för fem år sedan och vårt hus blev färdig byggt i vintras. Jag tycker vi har skyndat långsamt.

[Guest Siam-Nilsson]

Hej

Det du säger är ju sant men jag oroar mig inte för detta och jag resonerar nog lite som en buddist där "varför oroa sig för det som inte har hänt och kanske aldrig kommer att inträffa", blir det mot förmodan problem i framtiden får vi ta tag i det då.

Mvh isan Lover

Jag tycker inte heller att man ska gå omkring och vara orolig över för att man har bidragit ekonomiskt eller vill sponsra div projekt i Thailand.

Snarare bör man väl se nyktert och krasst på saken, och även våga erkänna för sig själv att man som Farang faktiskt inte äger någon mark i Thailand.

Min egen fru/sambo äger en riktigt hyfsad kåk och lite mark utanför Korat, och till den har även jag bidragit till ekonomiskt.

Denna medfinansiering ser inte jag som någon "investering" som jag själv kan räkna hem om det skulle bli aktuellt med en försäljning.

Jag har bidragit ekonomiskt till denna boning därför att jag tycker om frugan och för att hon har varit hygllig ärlig mot mig.

Jag hade råd att hjälpa till, inte konstigare än så.

Kåken fungerar även som en bostad åt hennes pappa, och när pappa trivs och mår bra, så mår även min fru bra och är glad.

En nöjd och glad Thailändska är som bekant bra mycket trevligare att umgås med, än en sur och orolig sådan.

Men för den skull så inbillar jag mig inte att jag är en någon delägare i vare sig huset eller marken utanför Korat.

Dock kan min son ärva denna fastighet, vilket kanske kan bli kul för honom en vacker.

Även en dyr förlovningsring fick frugan av mig för några år sedan och i den har jag inte heller någon ägarandel.

Varför fantisera och lura sig själv när man faktiskt har givit bort saker eller varit medfinansiär till andras drömmar?

Det är svårt att säga om det är trist eller lite lustigt att se och höra div herrar på exempelvis MPR som i exalterade ordalag

gärna skriver och ger sken av att de är både husägare, markägare och framgångsrika bönder av olika slag,

när det i själva verket är så att de inte äger mycket mer än inkråmet, dvs möblerna och sitt eget Singha-Linne i Thailand ;-)

Inte ens inköpta dyra bilar och mopeder bryr de sig om att registrera i sitt eget namn - allt skrivs av bekvämlighetsskäl på frun/flickvännen.

Herrarna säger ofta "det är ingen fara, jag litar på min fru, självklart delar vi lika, jag har råd att ta smällen, etc" .

Man ska inte lura sig själv och andra - Till syvende och sist så är antalet faranger som har fått vara med och dela

på vinsten vid en försäljning av mark i Thailand; ganska lätträknade. . .

SN

Ändrades Juli 18, 2013 av Siam-Nilsson

[Guest Isan Lover]

Jag tycker inte heller att man ska gå omkring och vara orolig över för att man har gjort eller vill sponsra div projekt i Thailand.

Snarare bör man väl se nyktert och krasst på saken, och även våga erkänna för sig själv att man som Farang faktiskt inte äger någon mark i Thailand.

Min egen fru/sambo äger en riktigt hyfsad kåk och lite mark utanför Korat, och till den har även jag bidragit till ekonomiskt.

Denna medfinansiering ser inte jag som någon "investering" som jag själv kan räkna hem om det skulle bli aktuellt med en försäljning.

Jag har bidragit ekonomiskt till denna boning därför att jag tycker om frugan och för att hon har varit hygllig ärlig mot mig.

Jag hade råd att hjälpa till, inte konstigare än så.

Kåken fungerar även som en bostad åt hennes pappa, och när pappa trivs och mår bra, så mår även min fru bra och är glad.

En nöjd och glad Thailändska är som bekant bra mycket trevligare att umgås med, än en sur och orolig sådan.

Men för den skull så inbillar jag mig inte att jag är en någon delägare i vare sig huset eller marken utanför Korat.

Dock kan min son ärva denna fastighet, vilket kanske kan bli kul för honom en vacker.

Även en dyr förlovningsring fick frugan av mig för några år sedan och i den har jag inte heller någon ägarandel?

Varför fantisera och lura sig själv när man faktiskt har givit bort saker eller varit medfinansiär till andras drömmar?

Det är svårt att säga om det är trist eller lite lustigt att se och höra div herrar på exempelvis MPR som i exalterade ordalag

gärna skriver och ger sken av att de är både husägare, markägare och framgångsrika bönder av olika slag,

när det i själva verket är så att de inte äger mycket mer än inkråmet, dvs möblerna och sitt eget Singha-Linne i Thailand  ;-)

Inte ens inköpta dyra bilar och mopeder bryr de sig om att registrera i sitt eget namn - allt skrivs av bekvämlighetsskäl på frun/flickvännen.

 

Herrarna säger ofta "det är ingen fara, jag litar på min fru, självklart delar vi lika, jag har råd att ta smällen, etc" .

Man ska inte lura sig själv och andra - Till syvende och sist så är antalet faranger som har fått vara med och dela

på vinsten vid en försäljning av mark i Thailand; ganska lätträknade. . .  

SN

Hej

 

Instämmer i det mesta du skriver tills jag närmade mig den sista biten, självklart vet man att marken i Thailand står på frugan och att jag själv inte kan äga något där o.s.v, men för dom som har barn är det ju något som dessa kan få nytta av en dag, själv är jag i högsta grad med och delar på inkomsterna ifrån jordbruket och markförsäljningarna, det ser jag som lika självklart som att frugan och jag delar det vi tjänar i sverige, i vårt fall handlar det inte om att vara framgångsrika när det gäller t.ex jordbruk, markköp eller andra verksamheter i Thailand i första hand är det ju en sysselsättning och ett sätt att etablera sig och bli en del av gemenskapen i släkt och by, jag tycker inte alls att det är vare sig "trist eller lite lustigt att se och höra div herrar på exempelvis MPR som i exalterade ordalag gärna skriver och ger sken av att de är både husägare, markägare och framgångsrika bönder av olika slag" att folk är glada, exalterade och nöjda med tillvaron är väl något positivt och jag tycker tvärtom att det är både roligt, lärorikt och spännande att ta del av andras sysselsättningar, förhållanden och erfarenheter ifrån Thailand och då speciellt det som inte gäller det som utlänningar traditionellt förknippar med Thailand som stränder, hotell och var man kan äta svensk mat.

 

Mvh isan lover 

[Guest Siam-Nilsson]

Hej

 

Instämmer i det mesta du skriver tills jag närmade mig den sista biten, självklart vet man att marken i Thailand står på frugan och att jag själv inte kan äga något där o.s.v, men för dom som har barn är det ju något som dessa kan få nytta av en dag, själv är jag i högsta grad med och delar på inkomsterna ifrån jordbruket och markförsäljningarna, det ser jag som lika självklart som att frugan och jag delar det vi tjänar i sverige, i vårt fall handlar det inte om att vara framgångsrika när det gäller t.ex jordbruk, markköp eller andra verksamheter i Thailand i första hand är det ju en sysselsättning och ett sätt att etablera sig och bli en del av gemenskapen i släkt och by, jag tycker inte alls att det är vare sig "trist eller lite lustigt att se och höra div herrar på exempelvis MPR som i exalterade ordalag gärna skriver och ger sken av att de är både husägare, markägare och framgångsrika bönder av olika slag" att folk är glada, exalterade och nöjda med tillvaron är väl något positivt och jag tycker tvärtom att det är både roligt, lärorikt och spännande att ta del av andras sysselsättningar, förhållanden och erfarenheter ifrån Thailand och då speciellt det som inte gäller det som utlänningar traditionellt förknippar med Thailand som stränder, hotell och var man kan äta svensk mat.

 

Mvh isan lover 

 

Inget fel i att du gläds över att få vara delaktig, och att du får nyttja både hus och mark som någon annan äger.

Även jag kan glädjas på andras vägnar när det gäller detta och deras engagemang.

Men "tankefelet" gällde att tro att det personligen är en bra ekonomisk investering att som Farang köpa mark åt en Thailändare.

Detta ska/bör bara ses som en gåva till den andra.

 

[Guest Isan Lover]

Inget fel i att du gläds över att få vara delaktig, och att du får nyttja både hus och mark som någon annan äger.

Även jag kan glädjas på andras vägnar när det gäller detta och deras engagemang.

Men "tankefelet" gällde att tro att det personligen är en bra ekonomisk investering att som Farang köpa mark åt en Thailändare.

Detta ska/bör bara ses som en gåva till den andra.

 

Hej

 

Om det handlar om stora investeringar för egen del är gemensamma satsningar i ett land som Thailand riskabelt, men vet man vad man gör, känner till riskerna och är medveten om vad som kan hända så ser jag inga problem med det, snarare ser jag möjligheter till både ett berikat liv och en viss avkastning.

 

Mvh isan lover

[Oregistrerad]

Man kan inte ubdgå att veta om riskerna, om man läser MPR.

[Guest Siam-Nilsson]

Hej   Om det handlar om stora investeringar för egen del är gemensamma satsningar i ett land som Thailand riskabelt, men vet man vad man gör, känner till riskerna och är medveten om vad som kan hända så ser jag inga problem med det, snarare ser jag möjligheter till både ett berikat liv och en viss avkastning.   Mvh isan lover

Det är bra om man förstår regelverk och dyl. I Thailand, vilket jag tror att du gör. Men om du avser risken med markköp för egen del så föreligger ju nästan ingen risk alls för dig eftersom du inte kan äga den. Man kan ju inte riskera att forlora "sin" investering (ägandet) om marken faktiskt ägs av någon annan. Däremot kan man bli av med nyttjanderätten, vilket kan kännas lite surt om man skulle drabbas av det.

[erkki]

Tja,

De flesta satsar det man kan förlora.

Spenderar man mer än så brukar det gå åt helvete oavsett land.

Erkki

Ändrades Juli 18, 2013 av erkki

[Guest Siam-Nilsson]

Att ge bort sina pengar till någon annan bör nog inte ses som att man "satsar" och eventellt kan förlora "insatt kapital" - kapitalet är ju redan bortskänkt och därmed förlorat från första början. En gåva är en gåva.

Det hindrar dock inte mottagaren att vara lika snäll som givaren en gång var och därför i framtiden skänka tillbaka det erhållna beloppet om så önskas.

Men om detta lilla osäkerhetsmoment ingår i den brukade investeringskalkylen så kanske det finns en viss orsak till oro, vad vet jag?

SN

Ändrades Juli 18, 2013 av Siam-Nilsson

[Moritz]

Jag har villkorat investering i hus och hem i Thailand med att frugans gamla hus och tomt ska säljas först

och att de pengar vi köper land och bygger för ska komma därifrån.
 

Jag vill inte bo där det ligger - 10 meter från en starkt trafikerat väg och hon borde kunna få 3 MB för det.

 

Det går lite trögt med det, men så småningom, kanske, blir det av.

Om inte går det lika bra med selleri