Från Göteborg till Bangkok på cykel

[Don Went 2,223]

Fantastiskt!!!!!

[Robbanthai 5,824]

Jag håller med de alla andra som lagt input i denna tråd.

En härlig reseberättelse och underbara bilder.

Det visar ju att man utan större problem kan ta för sig lite mer än de man tror man klarar av.

Man lever ju bara en gång.

 

 

Tackar så mycket.

 

Robbanthai

Edited December 3, 2013 by Robbanthai

[audirs2 58,236]

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOTROLIGT helt enkelt! One step for man but,,,,,,,,,,,,,,,! Amstrong!

[emulov 3,105]

Det var en av de allra bästa reseskildringarna jag läst, sanna mina ord. Det var mycket underhållande att följa med på eran resa och det är nog ärofullt för MPR och dess medlemmar att ni valde att lägga upp tråden även här.
 

Om ni nu orkar, tycker jag att ni nu kan cykla hem till Sverige via en ny och lika intressant rutt. Tänk på oss som annars kommer lida svår framtida abstinens.

[Drivern 44,774]

Tack för er långresa som vi fick följa med på,det bästa är att uppsatta mål inte är oövervinnliga utan att det är så att alla kan om man vill och detta menat utan att föringa er prestastation. 

[Kenneth4618 207,686]

Instämmer helt och fullt med de övriga talarna :14: :14:

[Raggarn 4,370]

Ni är BÄST!!!!

[PeterDahlin 14,181]

Tack för er fantastiska berättelse!

Misstänker att det är med blandade känslor ni har nått ert mål.

Lättnaden att ni klarat av det men ändå en liten tomhet. 

Jag kommer sakna att gå in på MPR och med förhoppning se om ni lagt ut en rapport.

Men ett stort grattis till er otroliga bedrift. Respekt

[Soengsang 123,344]

Hm.en av de bästa reseberättelser jag någonsin läst på nätet, verkligen bra bilder och intressanta saker.

Skulle ni inte också kunna vara så vänliga att cykla tillbaka till Sverige igen, så man får läsa och se lite mer

[Tallviking 122,267]

Hm.en av de bästa reseberättelser jag någonsin läst på nätet, verkligen bra bilder och intressanta saker.

Skulle ni inte också kunna vara så vänliga att cykla tillbaka till Sverige igen, så man får läsa och se lite mer

 

Neeej. Ta färjan österut och gör det kompletta "varvet" vet jag !

[Banankontakt 6,922]

Ett stort tack för denna eminenta tråd och skoj att få träffa er i Udon.

25 ekrar av 25 möjliga.

Nu är det ju faktiskt så att vi har extrastarka handbyggda hjul med hela 36 ekrar. 

 

 

Nu när vi är framme skall vi sätta oss och redigera alla videoklipp som vi tagit. Om vi får ihop något presentabelt lovar jag lägga ut länkar här så än är tråden inte riktigt avslutad. 

 

 

 

Denna resa är inte så mycket en fysisk prestation som en mental - dom allra flesta skulle kunna upprepa vår resa. Det allra svåraste tror jag är att släppa taget om det invanda (man vet vad man har men inte vad man får) och fatta beslutet att genomföra projektet och sedan hålla modet uppe när det bär emot, för det gör det för alla förr eller senare. 

[Banankontakt 6,922]

Vilken prestation... stort grattis. Och stort tack för de återkommande rapporterna under dessa fantastiska 9 månader. I början slogs man av en undran om er resa verkligen var genomförbar och om det verkligen skulle funka och ni verkligen skulle komma fram?

Det har ni nu gjort, så även hos mig har ni flyttat en mental spärr för vad jag trodde var genomförbart för "vanliga" människor. Mest imponerad blir jag över att människorna i alla länder ni passerat varit så gästvänliga och hjälpsamma och att ni inte vid något enda tillfälle (vad jag kan minnas) stött på "farliga" individer.

 

Som sagt, stort grattis!

 

Ps Vilket land anser ni var resans höjdpunkt så här sett i backspegeln?

 

Människor är i grund och botten vänliga och hjälpsamma, det tar sig bara lite olika uttryck. I framför allt Turkiet, men delvis även i Azerbaijan och Uzbekistan har vi upplevt en utåtriktad hjälpsamhet dvs. folk har velat hjälpa oss eller på något sätt ta hand om oss utan att vi gjort annat än att råka passera framför näsan på dem. Det har handlat om allt mellan att bli erbjuden ett glas the till att middag och husrum. Ibland har vi haft lite bråttom och då upplevt att vi fått dåligt samvete när vi tvingats tacka nej. 

 

I t.ex. Kina har folk förefallit vara mer reserverade och inte spontant erbjudit sin gästfrihet eller hjälpsamhet förrän vi signalerat att vi haft något behov, men då har det å andra sidan varit fullt blås på hjälpsamheten. Detta har fått mig att tro att människor runt om vårt klot faktiskt vill hjälpa främlingar som passerar förbi, men att man i olika områden har olika "triggers" för att   att komma igång. Detta gäller även i Sverige där jag tror att det inte räcker med att man cyklar förbi för att bli erbjuden något utan att man faktiskt måste fråga lite, men när väl isen är bruten är vi nog också hjälpsamma och gästfria (tror jag - har inte cyklat eller luffat runt mycket i Sverige).

 

Frågan om vilket land som är resans höjdpunkt är mycket svår att svara på då man kan se det ur så olika perspektiv. Vi kan rangordna länderna efter t.ex. sevärdheter, kvalitet på vägar, vackra vyer, kulinariska upplevelser eller "krånglighet" mm.  Vi kommer att göra en liten sammanställning över hur vi sett på olika länder på vår blogg som jag kan publicera här men en spontan gissning är att Turkiet kommer rankas rätt högt då där finns god mat, fantastiska människor och bra vägar. Kirgizstan är svårslaget för sina magnifika vyer och en solnedgång i öknen i Kazakstan går inte heller av för hackor. Sedan är ju Kina så stort och skiljer sig väldeliga från område till område så det får nästan ses som olika länder. Jag ber således att få återkomma med ett mer nyanserat svar när allt sjunkit in lite mer...

[audirs2 58,236]

Ta en sväng genom Mexico osså med alla drogkarteller osv!

[Banankontakt 6,922]

Ta en sväng genom Mexico osså med alla drogkarteller osv!

Bara för att folk i gemen är hyggliga får man ju inte vara dum och ta överdrivna risker. Att ge sig in i områden där samhället kollapsat pga brottslighet, krig eller liknande är nog att utmana ödet. Det finns vissa no go zoner runt om i världen som cyklister och andra resenärer undviker och vissa delar av Mexico brukar nog dessvärre räknas dit. 

[NiceBeaver 8,379]

Vi såg på Thaitv 3 igår eftermiddag. En reporter stod vid vägen och intervjuade människor som var på väg mot Hua Hin. Helt plötsligt kommer ett gäng glada cyklister som stannar och pratar. Flera av dom var med på er sista etapp. Dom verkar ha ett nytt projekt den här veckan.

[Kim 17,597]

Människor är i grund och botten vänliga och hjälpsamma, det tar sig bara lite olika uttryck. I framför allt Turkiet, men delvis även i Azerbaijan och Uzbekistan har vi upplevt en utåtriktad hjälpsamhet dvs. folk har velat hjälpa oss eller på något sätt ta hand om oss utan att vi gjort annat än att råka passera framför näsan på dem. Det har handlat om allt mellan att bli erbjuden ett glas the till att middag och husrum. Ibland har vi haft lite bråttom och då upplevt att vi fått dåligt samvete när vi tvingats tacka nej. 

 

I t.ex. Kina har folk förefallit vara mer reserverade och inte spontant erbjudit sin gästfrihet eller hjälpsamhet förrän vi signalerat att vi haft något behov, men då har det å andra sidan varit fullt blås på hjälpsamheten. Detta har fått mig att tro att människor runt om vårt klot faktiskt vill hjälpa främlingar som passerar förbi, men att man i olika områden har olika "triggers" för att   att komma igång. Detta gäller även i Sverige där jag tror att det inte räcker med att man cyklar förbi för att bli erbjuden något utan att man faktiskt måste fråga lite, men när väl isen är bruten är vi nog också hjälpsamma och gästfria (tror jag - har inte cyklat eller luffat runt mycket i Sverige).

 

Frågan om vilket land som är resans höjdpunkt är mycket svår att svara på då man kan se det ur så olika perspektiv. Vi kan rangordna länderna efter t.ex. sevärdheter, kvalitet på vägar, vackra vyer, kulinariska upplevelser eller "krånglighet" mm.  Vi kommer att göra en liten sammanställning över hur vi sett på olika länder på vår blogg som jag kan publicera här men en spontan gissning är att Turkiet kommer rankas rätt högt då där finns god mat, fantastiska människor och bra vägar. Kirgizstan är svårslaget för sina magnifika vyer och en solnedgång i öknen i Kazakstan går inte heller av för hackor. Sedan är ju Kina så stort och skiljer sig väldeliga från område till område så det får nästan ses som olika länder. Jag ber således att få återkomma med ett mer nyanserat svar när allt sjunkit in lite mer...

 

Förstår att det är svårt att rangordna upplevelser och kände väl direkt jag skrev ned frågan att den var ganska omöjlig att besvara, men jag lät den stå kvar ändå. Ser fram emot att få läsa er djupare "analys" så småningom.

[psog 15]

Helt fantastiskt att fått följa eran resa, en reseberättelse i världsklass.

[John Khonken 17,662]

Man blir alldeles tårögd av glädje. Så jävla häftigt. Tack för att man fick åka med.

[Banankontakt 6,922]

Vi såg på Thaitv 3 igår eftermiddag. En reporter stod vid vägen och intervjuade människor som var på väg mot Hua Hin. Helt plötsligt kommer ett gäng glada cyklister som stannar och pratar. Flera av dom var med på er sista etapp. Dom verkar ha ett nytt projekt den här veckan.

 

Cykelsporten i Thailand har fullständigt exploderat de senaste åren och det hålls tävlingar och event runt om i landet praktiskt taget varje helg. Jag har dessutom för mig att jag under vår sista etapp in mot Bangkok hörde att ett stort gäng skulle cykla till Hua Hin för att hedra kungen på hans födelsedag. 

[Banankontakt 6,922]

VARFÖR DENNA RESA?

Bildtråden är ju slut i och med att resan är slut. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt att koppla en tragisk händelse till orsaken varför vi gjorde denna resa. 

 

Så länge vi fortfarande cyklade genom Sverige bodde vi hos vänner och bekanta. I köket hos en av dem hängde det en griffeltavla med inköpslistor och andra kom-i-håg-grejer, men i överkant på tavlan stod följande visdomsord.

 

Jag kunde inte låta bli att låta ögonen ständigt återkomma till detta motto som plötsligt satte ord på varför vi gör denna resa. Varför ägna livet åt att oroa sig för vad som kommer härnäst - bättre att leva det liv vi har här och nu.

 

När vi började berätta för vår omgivning om projektet att cykla till Thailand så möttes vi ofta av kommentarer i stil med ”Inte för att jag just skulle vilja cykla, min dröm är istället att ta ledigt och göra XYZ... , men det är så mycket i vardagen som lägger hinder i vägen...”

 

Medan vi fortfarande var i södra Kina lade vi beställningen på våra nya cykeltröjor och sambon bad en väninna ifrån cykelklubben i Bangkok att hämta dem. Eftersom väninnan gillade tröjorna lät hon andra kompisar som så önskade beställa egna. Detta föranledde ett antal samtal mellan sambon och väninnan via skype och line så fort vi hade tillgång till internet. 

 

Väninnan och hennes sambo är oerhört aktiva cyklister och till och med jag har cyklat en hel del med dem. Dom har förvisso gått över från att cykla långfärd till att träna och tävla i landsvägscykling, men båda har ben av stål och är duktiga cyklister.  

 

Ett tag var tanken var att väninnan skulle låna den MTB jag har ståendes i Bangkok och cykla med oss från antingen Luang Prabang eller Nong Khai, men annat kom emellan och vi bestämde att istället träffas när vi ankommit Bangkok. Väninnan berättade senare att hon känt sig krasslig och nog inte kunde cyklat ändå. 

 

När vi kom till Bangkok hade alla fått sina tröjor och allt var frid och fröjd.. tills i tisdags morse. 

 

När jag kom ut efter morgonduschen tittade sambon på mig med tom blick och sade att hon just fått besked om att väninnan avlidit i ett hastigt sjukdomstförlopp. Det kändes som om klockorna skulle stanna innan vi fick bekräftat vad som hänt.

 

Igår var vi på första begravningskvällen och kommer att vara så tills kremeringen på söndag. 

 

Med mina händer höjda i en wai och munkarnas mässande i bakgrunden satt jag och tittade på det stora fotot invid kistan som visade vår kompis i närbild på sin racer under någon spurt och kom då att tänka på griffeltavlan hemma hos kompisen i Sverige. Det är ju ett talessätt i Thailand att vi alla vet när och var vi föddes, men att ingen vet när det är dags att kila vidare.

 

Jag är så himla glad över att vi faktiskt tog oss samman och genomförde denna resa vi drömt om ganska länge och jag vill verkligen uppmana er andra att inte vänta med att leva ut era drömmar. 

 

Se möjligheterna och inte hindren - rätt var det är så är det för sent att leva drömmen.  

[Guest wUThai]

Strålande reseberättelser och fantastiskt att vi fått följa med på denna makalösa resa.

Får man fråga hur stor budget som krävs för en sådan enastående resa ni gjort?

Beklagar sorgen.

[falukorven 2,422]

Fantastiskt!! Vilken jävla prestation och resa!! 

[Gorocco 37,933]

 

VARFÖR DENNA RESA?

Bildtråden är ju slut i och med att resan är slut. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt att koppla en tragisk händelse till orsaken varför vi gjorde denna resa. 

 

Så länge vi fortfarande cyklade genom Sverige bodde vi hos vänner och bekanta. I köket hos en av dem hängde det en griffeltavla med inköpslistor och andra kom-i-håg-grejer, men i överkant på tavlan stod följande visdomsord.

Motto.jpg

 

Jag kunde inte låta bli att låta ögonen ständigt återkomma till detta motto som plötsligt satte ord på varför vi gör denna resa. Varför ägna livet åt att oroa sig för vad som kommer härnäst - bättre att leva det liv vi har här och nu.

 

När vi började berätta för vår omgivning om projektet att cykla till Thailand så möttes vi ofta av kommentarer i stil med ”Inte för att jag just skulle vilja cykla, min dröm är istället att ta ledigt och göra XYZ... , men det är så mycket i vardagen som lägger hinder i vägen...”

 

Medan vi fortfarande var i södra Kina lade vi beställningen på våra nya cykeltröjor och sambon bad en väninna ifrån cykelklubben i Bangkok att hämta dem. Eftersom väninnan gillade tröjorna lät hon andra kompisar som så önskade beställa egna. Detta föranledde ett antal samtal mellan sambon och väninnan via skype och line så fort vi hade tillgång till internet. 

 

Väninnan och hennes sambo är oerhört aktiva cyklister och till och med jag har cyklat en hel del med dem. Dom har förvisso gått över från att cykla långfärd till att träna och tävla i landsvägscykling, men båda har ben av stål och är duktiga cyklister.  

IMG_2064.jpg

 

Ett tag var tanken var att väninnan skulle låna den MTB jag har ståendes i Bangkok och cykla med oss från antingen Luang Prabang eller Nong Khai, men annat kom emellan och vi bestämde att istället träffas när vi ankommit Bangkok. Väninnan berättade senare att hon känt sig krasslig och nog inte kunde cyklat ändå. 

 

När vi kom till Bangkok hade alla fått sina tröjor och allt var frid och fröjd.. tills i tisdags morse. 

 

När jag kom ut efter morgonduschen tittade sambon på mig med tom blick och sade att hon just fått besked om att väninnan avlidit i ett hastigt sjukdomstförlopp. Det kändes som om klockorna skulle stanna innan vi fick bekräftat vad som hänt.

 

Igår var vi på första begravningskvällen och kommer att vara så tills kremeringen på söndag. 

IMG_3814.jpg

 

Med mina händer höjda i en wai och munkarnas mässande i bakgrunden satt jag och tittade på det stora fotot invid kistan som visade vår kompis i närbild på sin racer under någon spurt och kom då att tänka på griffeltavlan hemma hos kompisen i Sverige. Det är ju ett talessätt i Thailand att vi alla vet när och var vi föddes, men att ingen vet när det är dags att kila vidare.

 

Jag är så himla glad över att vi faktiskt tog oss samman och genomförde denna resa vi drömt om ganska länge och jag vill verkligen uppmana er andra att inte vänta med att leva ut era drömmar. 

 

Se möjligheterna och inte hindren - rätt var det är så är det för sent att leva drömmen.  

 

 

Helt rätt, lev NU, allt annat kan vänta.

[gusings 20,422]

Virrpannan ger 37 ekrar av 36 möjliga!<br />Inget irrande där vill jag lova.

[Tallviking 122,267]

Virrpannan ger 37 ekrar av 36 möjliga!<br />Inget irrande där vill jag lova.

 

He.He

 

Du hade nog hamnat i Korpilombolo om du försökt cykla till Bangkok från Hemfosa