Jump to content

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

svarten

Svarten avslöjar!

Recommended Posts

svarten

Hej alla!

Det är länge sedan jag har hunnit skriva här! Två små barn hemma tar på alla krafter. Nu har jag en berättelse att dela med mig. Det kommer ni snart att kunna läsa i nyheterna men jag tycker att det vore bra för er som vill, att få en chans att läsa min version. En bra fråga vore; vad har det här med Thailand att göra? Inte vet jag, men det har att göra med ett öde som ett thailändskt-västerländskt par i Sverige går igenom just nu! Många av er som har varit med om alla debatter där jag har deltagit i kommer säkerligen att förstå mig bättre:

Kära familj och vänner!

Förlåt att jag har gömt mig så länge. Förlåt mig nya familjemedlemmar och vänner som jag har ljugit för i många år. Jag är skyldig alla en förklaring. Det är svårt att säga allt kortfattat men jag ska försöka.

Det började i början av mitt sista år på high school vid 17 års ålder. Jag kände en stor press att besluta om vad jag ska göra efter examen. Jag ville egentligen fortsätta med mitt tidigare sommarjobb och sedan se vad dök upp efter därefter. Men på den tiden i USA skulle beslutet fattas i god tid före examen.

Universitetsstudier verkade passa mig bäst men jag hade inte bra betyg och visste inte hur finansieringen skulle gå till. En dag kom USA-luftvapenrekryterare till min skola och gav en häftig rockkonsert. De talade om universitetsutbildning, gratis sjukvård, bra lön, världsdemokratins försvar och så vidare.

Jag tog värvning i US Air Force i sex år. Det verkade som en enkel väg ut ur labyrinten av valen som låg framför mig. Bara en vecka senare hände något ännu större. Jag introducerades i världen av kärlek och pacifism på samma gång. Min pacifistiska flickvän vände min värld runt helt. Jag lärde mig om Gandhi, låten "One Tin Soldier" och mycket mer från henne och den pacifistiska kyrkans ungdomsverksamhet. Jag upptäckte att det fanns alternativ till krig, vilka min skola inte informerade mig om.

Hur som helst förflöt tiden och jag var stationerad 3 000 km. bort och väntade på bröllopet. Jag hade haft tvivel om min tjänst en viss tid. Min frihet att planera mitt liv tillsammans med min fästmö var så mycket viktigare att ett jobb som jag valde ut tidigare i mitt liv. Alla som jag frågade sade att jag inte kunna få en utskrivning förrän de sex åren var över. Om jag lämnade tjänsten jag skulle sitta i fängelse och få ett ”dishonorable discharge” (utskrivning med dåliga vitsord) så att jag aldrig skulle kunna få ett jobb, sjukvård, pension, socialbidrag, a-kassa och så vidare. Jag kunde inte låta bli att undra varför min rekryterare aldrig hade sagt något om detta. Det blev inget bröllop. Det kändes ganska tufft att förlora något som skulle vara en livstid på grund ett kortsiktigt jobb. Jag kom över Layla efter två månader ... eller kanske så lurade jag mig själv.

Vid slutet av tonåren stationerades jag i Tyskland. Det var som att komma till en fantasivärld; det var inte alls som det sätt som samhället skulle vara i enlighet med min konservativa uppfostran i USA. Tyskland var ett mycket rikt land, även om det inte ständigt var inblandad i krig över hela tredje världen för att försvara sig. Tysk lag garanterade hälso- och sjukvård och universitet till alla som behövde det. Det tyska folket var mycket engagerade i fredsrörelser, antikärnvapen demonstrationer och antiapartheidsrörelser. Jag lärde mig tyska och snart hade en hel del tyska vänner, men jag var ändå alltid den "amerikanska soldaten". När jag pratade med mina vänner och invandrade bekanta och läste tyska tidningar, förstod jag att det fanns olika uppfattningar om mitt lands militära utlandsinsatser. Talibanerna kallades inte ”frihetskämpar”. De kallades laglösa rebeller som plundrade närliggande byar och stenade ihjäl kvinnor för ingenting. Den brutala extremhöger diktatorn Noriega, som smugglat narkotika in i USA och "kemiska vapen" Saddam Hussein kallades inte för hedervärda statsmän som hemma. De jämfördes med de mest brutala figurer som har funnits under de senaste 100 åren. Många undrade varför min överbefälhavare skulle beväpna dem så mycket. Dessa "statsmän" och "frihetskämpar" dödade miljontals människor. De var inte bättre än de kommunister och den Ayatollah som de förde krig mot. Många undrade också hur USA kunde stödja Sydafrikas regering. Den rasistiska regeringen där var mycket brutalt och terroriserade alla grannländer. Borde inte regeringen i stället skickas till en internationell krigsförbrytardomstol och åtalas som de nazistiska krigsförbrytarna som de liknade så mycket? Hur kunde våra skattebetalare tvingas beväpna terrorister som Contras i Nicaragua? Dessa anföll nästan uteslutande civila. Varför lärde min skola mig att slutet på andra världskriget samt utvecklingen av kärnvapen ledde till ”peace and prosperity” i världen?

Så småningom plågades jag alldeles för mycket av mina tankar. Jag hade svårigheter med att äta och sova. Det kändes verkligen svårt att vara en del av Reagans utrikespolitik. Jag hade inte någon att prata med. Mina landsmän kände att vi måste bekämpa kommunismen till varje pris, eftersom ingen annan fritt land vågade stå upp mot kommunisterna. Jag kallades för kommunist, ateist, naiv och förrädare för att jag undrade varför folk som är precis lika dåliga som kommunister skulle beväpnas och döda så många människor. Jag bad om utskrivning. Det fanns en möjlighet att bli utskriven på grund av anknytning till en fredskyrka som godkändes av regeringen. Så fort jag bad om utskrivning på grund av min pacifism, förlorade jag mitt topphemliga jobb som jag hade tränats för. Jag placerades på vaktmästartjänst. Det kändes bättre nu jag hade talat ut om hur jag kände, men jag kände mig fortfarande ensam. Jag träffade andra kvinnor men ingen kunde göra mig lika lyckligt som Layla gjorde.

Efter ett år fick jag order att flytta till en annan bas på landsbygden på andra sidan av Tyskland. De struntade i min begäran helt. Jag hade tre år kvar i tjänst och skulle tvingas lämna Augsburg, som var som en andra hemstad för mig. Jag var så förvirrad och mådde dålig. Jag var tvungen att komma bort därifrån. Jag kunde inte handskas med smärtan.

Jag liftade till Sverige, där jag hade varit på besök tidigare. Där skulle jag stanna en vecka eller så tills jag mådde bättre. Min absurda berättelse om var jag kom ifrån blev nationella nyheter. Sverige bad Interpol att leta efter försvunna personer. Jag pratade mycket om Sverige, så det borde vara det första land där Air Force skulle leta. Jag väntade på militären polisen skulle komma och hämta mig. Jag kunde inte föreställa mig att en person kunde försvinna från en stad och sammantidigt dyka upp i en annan stad 1 300 km bort utan att bli påkommen. Tiden gick men ingen kom för att hämta mig. Jag kände mig så bra i Sverige så det var svårt att vända tillbaka. Efter ett tag var jag rädd för ett allvarligt straff och jag väntade på att kontakta min familj. Jag såg min bild på Air Force ”most wanted fugitives” lista och blev ännu mera rädd. Så småningom föddes mitt första barn, men det fungerade dessvärre inte med mamma. Jag levde inte med en svensk medborgare och var väldigt rädd för att utvisas från Sverige och aldrig se min dotter igen. Jag bestämde mig för att vänta tills hon var nästan vuxen. Innan dess träffade jag dock min nuvarande fru och vi hade två underbara barn tillsammans. Nu var jag var gift med en svensk medborgare, men jag kunde inte riskera ett fängelsestraff och lämna min fru ensam med ett spädbarn.

Nu har mitt yngsta barn dagisplats. Om något händer kan min fru arbeta och försörja familjen. Det är dags att sluta gömma sig! Jag saknar mina föräldrar och bror enormt!

Share this post


Link to post

Nordic Staffing - Jobba som en galning i Sverige - Tjäna galet med pengar

Enis

Härligt Svarten att du publicerade din storry här också...

/Enis

Share this post


Link to post
AnTove

Intressant läsning :thumbsup:

Share this post


Link to post
Khemmarat

Välkommen ut i världen !

Share this post


Link to post
Guest Khun Lung Pung

Hej alla!

Det är länge sedan jag har hunnit skriva här! Två små barn hemma tar på alla krafter. Nu har jag en berättelse att dela med mig. Det kommer ni snart att kunna läsa i nyheterna men jag tycker att det vore bra för er som vill, att få en chans att läsa min version. En bra fråga vore; vad har det här med Thailand att göra? Inte vet jag, men det har att göra med ett öde som ett thailändskt-västerländskt par i Sverige går igenom just nu! Många av er som har varit med om alla debatter där jag har deltagit i kommer säkerligen att förstå mig bättre:

Kära familj och vänner!

Förlåt att jag har gömt mig så länge. Förlåt mig nya familjemedlemmar och vänner som jag har ljugit för i många år. Jag är skyldig alla en förklaring. Det är svårt att säga allt kortfattat men jag ska försöka.

Det började i början av mitt sista år på high school vid 17 års ålder. Jag kände en stor press att besluta om vad jag ska göra efter examen. Jag ville egentligen fortsätta med mitt tidigare sommarjobb och sedan se vad dök upp efter därefter. Men på den tiden i USA skulle beslutet fattas i god tid före examen.

Universitetsstudier verkade passa mig bäst men jag hade inte bra betyg och visste inte hur finansieringen skulle gå till. En dag kom USA-luftvapenrekryterare till min skola och gav en häftig rockkonsert. De talade om universitetsutbildning, gratis sjukvård, bra lön, världsdemokratins försvar och så vidare.

Jag tog värvning i US Air Force i sex år. Det verkade som en enkel väg ut ur labyrinten av valen som låg framför mig. Bara en vecka senare hände något ännu större. Jag introducerades i världen av kärlek och pacifism på samma gång. Min pacifistiska flickvän vände min värld runt helt. Jag lärde mig om Gandhi, låten "One Tin Soldier" och mycket mer från henne och den pacifistiska kyrkans ungdomsverksamhet. Jag upptäckte att det fanns alternativ till krig, vilka min skola inte informerade mig om.

Hur som helst förflöt tiden och jag var stationerad 3 000 km. bort och väntade på bröllopet. Jag hade haft tvivel om min tjänst en viss tid. Min frihet att planera mitt liv tillsammans med min fästmö var så mycket viktigare att ett jobb som jag valde ut tidigare i mitt liv. Alla som jag frågade sade att jag inte kunna få en utskrivning förrän de sex åren var över. Om jag lämnade tjänsten jag skulle sitta i fängelse och få ett ”dishonorable discharge” (utskrivning med dåliga vitsord) så att jag aldrig skulle kunna få ett jobb, sjukvård, pension, socialbidrag, a-kassa och så vidare. Jag kunde inte låta bli att undra varför min rekryterare aldrig hade sagt något om detta. Det blev inget bröllop. Det kändes ganska tufft att förlora något som skulle vara en livstid på grund ett kortsiktigt jobb. Jag kom över Layla efter två månader ... eller kanske så lurade jag mig själv.

Vid slutet av tonåren stationerades jag i Tyskland. Det var som att komma till en fantasivärld; det var inte alls som det sätt som samhället skulle vara i enlighet med min konservativa uppfostran i USA. Tyskland var ett mycket rikt land, även om det inte ständigt var inblandad i krig över hela tredje världen för att försvara sig. Tysk lag garanterade hälso- och sjukvård och universitet till alla som behövde det. Det tyska folket var mycket engagerade i fredsrörelser, antikärnvapen demonstrationer och antiapartheidsrörelser. Jag lärde mig tyska och snart hade en hel del tyska vänner, men jag var ändå alltid den "amerikanska soldaten". När jag pratade med mina vänner och invandrade bekanta och läste tyska tidningar, förstod jag att det fanns olika uppfattningar om mitt lands militära utlandsinsatser. Talibanerna kallades inte ”frihetskämpar”. De kallades laglösa rebeller som plundrade närliggande byar och stenade ihjäl kvinnor för ingenting. Den brutala extremhöger diktatorn Noriega, som smugglat narkotika in i USA och "kemiska vapen" Saddam Hussein kallades inte för hedervärda statsmän som hemma. De jämfördes med de mest brutala figurer som har funnits under de senaste 100 åren. Många undrade varför min överbefälhavare skulle beväpna dem så mycket. Dessa "statsmän" och "frihetskämpar" dödade miljontals människor. De var inte bättre än de kommunister och den Ayatollah som de förde krig mot. Många undrade också hur USA kunde stödja Sydafrikas regering. Den rasistiska regeringen där var mycket brutalt och terroriserade alla grannländer. Borde inte regeringen i stället skickas till en internationell krigsförbrytardomstol och åtalas som de nazistiska krigsförbrytarna som de liknade så mycket? Hur kunde våra skattebetalare tvingas beväpna terrorister som Contras i Nicaragua? Dessa anföll nästan uteslutande civila. Varför lärde min skola mig att slutet på andra världskriget samt utvecklingen av kärnvapen ledde till ”peace and prosperity” i världen?

Så småningom plågades jag alldeles för mycket av mina tankar. Jag hade svårigheter med att äta och sova. Det kändes verkligen svårt att vara en del av Reagans utrikespolitik. Jag hade inte någon att prata med. Mina landsmän kände att vi måste bekämpa kommunismen till varje pris, eftersom ingen annan fritt land vågade stå upp mot kommunisterna. Jag kallades för kommunist, ateist, naiv och förrädare för att jag undrade varför folk som är precis lika dåliga som kommunister skulle beväpnas och döda så många människor. Jag bad om utskrivning. Det fanns en möjlighet att bli utskriven på grund av anknytning till en fredskyrka som godkändes av regeringen. Så fort jag bad om utskrivning på grund av min pacifism, förlorade jag mitt topphemliga jobb som jag hade tränats för. Jag placerades på vaktmästartjänst. Det kändes bättre nu jag hade talat ut om hur jag kände, men jag kände mig fortfarande ensam. Jag träffade andra kvinnor men ingen kunde göra mig lika lyckligt som Layla gjorde.

Efter ett år fick jag order att flytta till en annan bas på landsbygden på andra sidan av Tyskland. De struntade i min begäran helt. Jag hade tre år kvar i tjänst och skulle tvingas lämna Augsburg, som var som en andra hemstad för mig. Jag var så förvirrad och mådde dålig. Jag var tvungen att komma bort därifrån. Jag kunde inte handskas med smärtan.

Jag liftade till Sverige, där jag hade varit på besök tidigare. Där skulle jag stanna en vecka eller så tills jag mådde bättre. Min absurda berättelse om var jag kom ifrån blev nationella nyheter. Sverige bad Interpol att leta efter försvunna personer. Jag pratade mycket om Sverige, så det borde vara det första land där Air Force skulle leta. Jag väntade på militären polisen skulle komma och hämta mig. Jag kunde inte föreställa mig att en person kunde försvinna från en stad och sammantidigt dyka upp i en annan stad 1 300 km bort utan att bli påkommen. Tiden gick men ingen kom för att hämta mig. Jag kände mig så bra i Sverige så det var svårt att vända tillbaka. Efter ett tag var jag rädd för ett allvarligt straff och jag väntade på att kontakta min familj. Jag såg min bild på Air Force ”most wanted fugitives” lista och blev ännu mera rädd. Så småningom föddes mitt första barn, men det fungerade dessvärre inte med mamma. Jag levde inte med en svensk medborgare och var väldigt rädd för att utvisas från Sverige och aldrig se min dotter igen. Jag bestämde mig för att vänta tills hon var nästan vuxen. Innan dess träffade jag dock min nuvarande fru och vi hade två underbara barn tillsammans. Nu var jag var gift med en svensk medborgare, men jag kunde inte riskera ett fängelsestraff och lämna min fru ensam med ett spädbarn.

Nu har mitt yngsta barn dagisplats. Om något händer kan min fru arbeta och försörja familjen. Det är dags att sluta gömma sig! Jag saknar mina föräldrar och bror enormt!

Vart vill du komma, förrutom att du svikit dit land?

Share this post


Link to post

Nordic Staffing - Jobba som en galning i Sverige - Tjäna galet med pengar

svarten

Vart vill du komma, förrutom att du svikit dit land?

Hej Khun Lung Pung!

Tack för din synpunkt!

Jag önskar samma fredlig existens för mitt land som finns i t.ex. Sverige och Tyskland. Varför måste alla amerikaner ställa upp på just republikanska krig? Det är tillåtit att hålla med demokraterna, halva landet, som nästan aldrig startar upp krig som kostar miljoner liv.

Hälsning!

Svarten

Share this post


Link to post
Thainab

Öppet att skriva om ditt liv... rätt eller fel ? Jag är inte den som dömmer... Hoppas att det går bra för dig

Share this post


Link to post
Thorsten Flinck

Vart vill du komma, förrutom att du svikit dit land?

Var vill du komma förutom att klanka på andra? Du kan aldrig själv bjuda på något och då passar du på att stoppa spjutspetsen i någon som har något att säga. Ajabaja.

Share this post


Link to post
Guest Khun Lung Pung

Hej Khun Lung Pung!

Tack för din synpunkt!

Jag önskar samma fredlig existens för mitt land som finns i t.ex. Sverige och Tyskland. Varför måste alla amerikaner ställa upp på just republikanska krig? Det är tillåtit att hålla med demokraterna, halva landet, som nästan aldrig startar upp krig som kostar miljoner liv.

Hälsning!

Svarten

Har det inte varit demokraterna som startat krig och republikanerna som avslutat? :not_i:

Skit samma, spelar ingen roll!

Share this post


Link to post
bond1

Var vill du komma förutom att klanka på andra? Du kan aldrig själv bjuda på något och då passar du på att stoppa spjutspetsen i någon som har något att säga. Ajabaja.

Sover inte du?

Share this post


Link to post
Thorsten Flinck

Sover inte du?

Jag kan ju inte sova så länge du är vaken.

Share this post


Link to post
Guest Khun Lung Pung

Var vill du komma förutom att klanka på andra? Du kan aldrig själv bjuda på något och då passar du på att stoppa spjutspetsen i någon som har något att säga. Ajabaja.

Puss på dig pussgurka!

Share this post


Link to post
THAISWEDE

Vart vill du komma, förrutom att du svikit dit land?

Som en berömd 56:a en gång sa: Om du inte förstår e det inte lönt att förklara...

Share this post


Link to post
mussemannen

respekt

Share this post


Link to post
bond1

Som en berömd 56:a en gång sa: Om du inte förstår e det inte lönt att förklara...

Jo men jag vill gärna höra mer om vad som föregick och gjorde historien.

Jag är inte intresserad av att höra att eller hur gävlemaffian tycker sig veta mer eller att de vill dunka rygg.

Share this post


Link to post

NYTT INNEHÅLL


×
×
  • Create New...

Important Information

Privacy policy