Dagar i Vietnam

[Lung-Nok]

Vietnam gör sitt bästa för att bli regionens nya, stora turistland. Kommer man att lyckas? Ja, att döma av mottagandet vi fick vid gränsen innan Dien Bien Phu så har man stora chanser. Byråkratin är påtagligt mindre nu än för några år sedan. Visserligen kan man inte få visum direkt vid inresa, men två visumfria veckor har man i alla fall och det går snabbt att få den nödvändiga stämpeln i passet. Inte heller behöver man fylla i något arrival card.

Inte nog med detta. Dessutom fick vi en förstklassig service av en mycket trevlig tjänsteman på stationen. Vi erbjöds växla in våra ev resterande laotiska kip till vietnamesiska dong. Kursen var helt OK. Sedan fick vi också suverän information och inkvartering i Dien Bien Phu. Vi fick veta när bussarna till Hanoi skulle avgå - om vi skulle vidare. Han gav även tips på sevärdheter.

Busstationen i Dien Bien Phu är inte stor, men den är livlig. Från mycket tidig morgon till sen kväll kommer och avgår bussar härifrån. Standarden på fordonen är hyfsad. Faktiskt finns sovbussar till Hanoi och då menar jag bussar med riktiga britsar. Man ligger alltså ner och kan förmodligen sova ganska skönt till skillnad mot den halvliggande ställning man erbjuds i andra långfärdsbussar.

Dien Bien Phu är en liten stad och ett Mecka för alla intresserade av krigshistoria. Det var här fransmännen fick rejält med däng den 6 maj 1954. Efter den betan gav de upp all vidare kolonisation av landet.

Den här vägen mot staden är vacker, men dammig. Observera det stora möbellasset.

Även om biltrafiken har ökat är det fortfarande mest mc och cyklar på vägarna. Här kommer några glada skolelever trampande.

Sådana här fordon ser man inte ofta numera, men på landsbygden i Vietnam är de inte helt ovanliga.

Fortsättning följer...

[måne]

Är lite sugen på Vietnam.Fina bilder ska(kommer det nåt)ni till Hanoi så väntar jag med spänning

[Lung-Nok]

Jodå, jag kommer till Hanoi så småningom. Min resa gick från Dien Bien Phu till Son La och därefter till Hanoi. Därifrån blev det flyg tillbaka till Bangkok. Kort kan jag säga, att det finns mycket att se i Hanoi, men att trafiken är helt vansinnig, betydligt värre än i Saigon.

Desto lugnare var det att traska runt i Dien Bien Phu. Här kunde folk t o m gå på gatan emellanåt. Kolla förresten på telemasten i bakgrunden. Visst liknar den ett eiffeltorn från Gränna .

Den gamla strandpromenaden längs floden var ingen höjdare. Förmodligen anlades den av fransmännen. På den tiden var säkert vattnet i floden renare och promenaden mera välskött.

Desto trevligare var det att strosa längs den här kanalen.

Ibland är dock även det fula vackert...

Staden är inte stor. Åt vilket håll man än går så är man snart ute på landsbygden. Den här bilden blev nästan svart-vit i motljuset. En man besprutade sitt risfält.

[falukorven]

Å jävlar denna tråd är uppskattad. Jag kommer själv att åka en på en utflykt till Vietnam i sommar. Vi flyger till Hanoi, sedan kör vi en tur. Bake Lake och Ban Gioc´s vattenfall vid kinesiska gränsen.. In med mera bilder.

[Lung-Nok]

I Dien Bien Phu bedrivs fortfarande jordbruket som det alltid har gjort...med undantag av bruket av bekämpningsmedel.

Inte en traktor så långt ögat når...

...men efter allt slit är det dags för vila och mat.

Även sådden sker manuellt.

Ett av många, många krigsmonument har här hamnat mitt ute på åkern.

Det går att ta en genväg över risfältet, även om den är slingrande och det gäller att inte trampa snett.

[Lung-Nok]

Till marknaden i Dien Bien Phu kan man ta sig via Muong Thanh Bridge. Denna bro bombades och byggdes upp igen ett flertal gånger under kriget. På ena sidan ligger resterna av en bunker, där en fransk general sköt sig efter nederlaget 1954.

Marknaden är välbesökt och de flesta kommer på cykel eller mc.

Affärerna är i full gång.

Andra väntar på sina kunder.

Ofta sitter man på marken och har sina varor utbredda framför sig.

Runt Dien Bien Phu finns många bergsfolks-byar och byborna kommer naturligtvis för att sälja sina varor.

En brokig huvudbonad.

[måne]

Verkar vara en våldsam marknad då många har hjälm på sig Fina bilder som vanligt

[Lung-Nok]

Jaa, det där hjälm-modet blev jag aldrig klok på i Vietnam. Det var säkert lag på att man skulle ha hjälm när man kör mc, men väldigt många behöll hjälmen på sedan de avslutat färden.

Särskilt ofta såg man detta bland hilltribe-kvinnorna. De hade dessutom håret uppsatt i en stor boll på hjässan, varför hjälmen såg ut att sväva en bit ovanför huvudet - knappast till någon större nytta vid en olycka.

Tråden om Vietnamkriget verkar ha kommit igång igen så jag lägger in några bilder från det största krigsminnesmonumentet i Dien Bien Phu - även om det inte rör sig om samma krig.

Här är kullen med monumentet sett från taket på mitt guesthouse.

Klart att man måste gå upp och titta närmare.

Det här unga paret var också på plats.

Utsikt över stan från monumentskullen.

[audirs2]

Bra blick för detaljer på dina pics, blir 5 riskorn av högst 5!

[Lung-Nok]

Har man inte råd att hyra en affärslokal kan man alltid bjuda ut sina varor från cykeln - varuhus på hjul.

Annat som kan fraktas på cykel är ved. De här kvinnorna kom förbi varje eftermiddag.

Tilläggsprotein på burk.

Trottoarförsäljning av grönsaker.

Vad säger ni om det här guesthouset? Rena palatset!

[Gorocco]

Kanonbilder som vanligt Lung-Nok, har aldrig varit i Vietnam men man blir sugen efter dina bilder. Gör gärna bilderna lite större, typ 800x600 eller större.

[nitramj77]

Tack! Riktigt underbara bilder! Vad kör du för kamera?

[Lung-Nok]

Jag använder Nikon D7000 och en zoom på 28-300mm. Med i ryggsäcken finns även en Canon G11.

Jag fotograferar alltid i raw-format och när jag kommer hem väljer jag ut ett antal bilder som jag vill visa. Dessa skalas ner till 600x400 px och jpeg-as. Formatet är ganska lämpligt för webben eftersom både bild och ev text syns samtidigt på skärmen utan att man behöver scrolla fram och tillbaka.

Nu följer de sista bilderna från Dien Bien Phu.

En jycke satt och tiggde om att bli fotograferad. Hoppas att den inte var ämnad till mat (jo, man äter faktiskt hund i Vietnam).

Ungar på det bastanta räcket upp till stans Ho Chi Minh-museum.

Solnedgång över gränsbergen mot Laos.

Nästa gång ses vi i Son La.

[Lung-Nok]

Son La heter en liten stad mellan Dien Bien Phu och Hanoi. Den är 5-6 km lång, men bara några hundra meter bred, där den ligger inklämd mellan bergen. Turistböckerna är inte alltför imponerade över stadens sevärdheter och för de flesta blir den bara ett stopp över natten på resan mot Hanoi. Jag kom att stanna i fem dagar.

Kliver man upp på någon av de många kullarna kan man få en god överblick. Tyvärr var vädret miserabelt de här dagarna - regn och blåst och kallt...

Floden ser ut som de flesta andra stadsfloder i den här delen av världen - dvs förorenad.

Men gatumiljön har man försökt piffa upp lite.

Jag hade en gång en kollega som brukade gorma när han såg sådana här hål

- Hur f...n kan dom ha det så här...? Tänk om man kommer och är full!!!

Liksom i Dien Bien Phu är landsbygden aldrig långt borta.

[mooton]

Var de platser som du besökte förstörda av kriget. eller klarade de sig?

[Lung-Nok]

Jag är tyvärr för dåligt påläst om Vietnamkriget för att våga påstå att de här små städerna bombades. Hanoi fick förstås åtskilliga ton sprängmedel över sig, men idag syns just ingenting av förstörelsen. Det finns förstås museer, minnesmärken och monument som vittnar om kriget.

Åter till Son La...

Mitt i stan ligger en stor grotta. Den var väl inte så märkvärdig, men hade den legat i Laos hade man med all säkerhet tagit inträde. Här i Vietnam var det gratis.

I stadens omgivningar odlade man bland annat kaffe.

Marken är ju torr och brunbränd i januari, men det blev säkert ändring eftersom det regnade nästan varje dag jag var där.

I kvällssolen förstärks de färger som trots allt finns i landskapet.

Julstjärnorna lyser extra starkt.

[falukorven]

Underbart.

[Lung-Nok]

Lite mera från Son Las omgivningar...

Bergsfolken här har sitt speciella sätt att bygga hus. De står på stolpar och taken är lite ovanligt konstruerade.

Tyvärr kanske den traditionella husstilen försvinner med tiden. Har man råd så bygger man gärna nytt i tegel och husen får samma fason som inne i stan.

Men än finns det folk som bygger på gammalt vis. Observera att man redan har fått upp en liten parabolantenn. TVn är viktig i det här landet också.

Här var bara "traktorerna" hemma.

Typiskt odlingslandskap.

En glad herre dök upp och var nyfiken på min kamera. Tyvärr kunde han inte ett ord engelska.

[Lung-Nok]

Kul i Vietnam var att jag då och då blev anropad av folk som ville bli fotograferade - bara för skojs skull. Det hände mig visserligen i Nepal också, men där ville de ha betalt efteråt.

Här var det ett gäng ungdomar.

Och här en pappa med sin lille son.

Här satt man och eldade utanför huset. Bland annat var det funny-money som gick upp i rök. Sådant brukar man ju elda under kinesiska nyåret, men dit var det flera veckor. Kanske var det ett genrep...

Varje tidig morgon traskade renhållningsarbetarna runt i staden med sina kärror och samlade upp soporna i rännstenen.

Mitt rum på Quang Tung Guesthouse. Här fick jag bo för ca 55 kronor natten.

[pangalus]

Trevliga bilder... Fin kamera du har

[Jojje]

Kanon bra. Härliga bilder och bilder gillar vi ju eller hur.? . Tänker på de som alltid har synpunkter på motiv,vinkel,upplösning mm . Men aldrig bidrar med en egen bild.

Bra jobbat älskar vardagsbilder.

Ändrades Maj 25, 2012 av Jojje

[Lung-Nok]

Det var dåligt väder i Son La. Regn av och till nästan varje dag. Tillika blåsigt och kallt. Efter fem dagar bestämde jag mig för att åka vidare till Hanoi. Sista dagen i Son La blev emellertid annorlunda. Inte vad vädret beträffar, men.

Staden har ,trots sin litenhet, ett stort universitet. Ungdomar kommer hit ganska långväga ifrån för att studera. I sådana här kaserner bor de mera välbärgade eleverna.

Den här sista dagen hade jag letat mig ner i universitetsområdet för att hitta någonstans att äta. Jag hade en teori, att på ett sådant här ställe kanske det kunde finnas en restaurang med meny på engelska - men icke. Plötsligt var det någon som ropade bakom mig:

- Hello! What are you doing here?

Det visade sig vara Uyen, som studerade för att bli engelskalärare. Jag förklarade, att jag letade efter någonstans att äta lunch, men att jag hade problem med språket.

- You eat with me, sa hon och drog iväg med mig i vimlet.

Vi sprang runt i flera olika gatustånd och köpte olika slags varma rätter och ris i plastpåsar. När inköpen var klara skulle vi gå hem dit Uyen bodde och äta med hennes kompisar.

Så snart vi var framme förstod jag att jag hamnat bland de fattigare eleverna. Deras rum var inte större än ca 10 kvm och liknade mera en jordkällare. På vägarna hade man klistrat upp tidningsurklipp och affischer. Möblemanget bestod av en säng, ett litet bord, en stol och en bokhylla. El fanns indraget, men inget vatten. Toa och dusch fanns i ett bås ute på gården och var gemensamt. Vi möttes av den här tjejen som satt och kokade vatten.

- Now we eat, sa Uyen och dukade upp. Hennes kompisar lät sig väl smaka samtidigt som de intervjuade mig på knackig engelska.

- Typiskt Uyen, sa de. She is crazy...You must be the only tourist in town and of course she found you...hahaha.

Tyvärr var deras lunchrast snart slut och de måste återvända till sina lektioner, men jag lovade att komma tillbaka på kvällen. När jag ville betala för maten sa Uyen:

- No, not my style, och vägrade bestämt att ta emot några pengar.

Så på kvällen gick jag tillbaka till den påvra bostaden. Nu lastad med frukt, kakor, choklad, popcorn och drycker. De drack inte öl så det fick bli olika varianter på vietnamesisk läsk i stället.

Den kvällen blev min särklassigt bästa i Vietnam. Sällsynt trevliga ungdomar!

[Lung-Nok]

Morgonen därpå var det så dags att ta bussen till Hanoi. Avgång kl 6 och resan från Son La tog ca sju timmar genom ett bitvis maffigt bergslandskap.

Hanoi grundades för över 1000 år sedan. I dag är den en storstad med 6-7 miljoner invånare. Här finns massor att se. Stötestenen är trafiken och i viss mån språket. Ingen av taxichaufförerna vid bussterminalen förstod vart jag ville åka när jag sa Old city Hanoi. Till slut fick jag gå tillbaka in i terminalen och leta upp en biljettförsäljare som skrev en lapp åt mig på vietnamesiska. Helt plötsligt inga problem.taxichaffisarna slogs om att få köra mig. Jag valde en som hade taxameter.

Trafiken är som sagt ett gissel. Motorcyklarna är värst. Man går aldrig säker för dem. De kör ofta upp på trottoaren, mot trafikriktningen och alldeles för fort. I rusningstrafik är det nästan omöjligt att ta sig fram, ens till fots, i vissa delar av staden. I Saigon kan man, genom att röra sig i slow-motion, korsa en gata i trafikmyllret, men här funkar inte denna metod.

Ännu farligare blir det sedan mörkret fallit. Men trafiken är också den enda faran. Risken att bli överfallen och rånad här är i det närmaste obefintlig, enligt vad som påstås.

Ho Chi Minh-mausoléet är ett måste-besök för alla inhemska turister. Här krävs vårdad klädsel.

Strax intill ligger presidentpalatset.

[Lung-Nok]

I utkanterna av Hanoi bygger man så det knakar. Den redan stora staden blir allt större. Hur trafikproblemet ska lösas verkar ingen veta. Allt fler skaffar bil och det gör ju inte situationen bättre.

Det finns ett väl utbyggt nät av lokalbussar och ett flertal busstationer, men de räcker inte. På bilden syns en av de större busshållplatserna, som trafikeras av flera linjer.

Även i Hanoi har man ibland firman på cykeln. Här säljer man plastblommor.

Ett gathörn. Trots trängseln är man mån om att bevara de träd som finns.

En liten tidningskiosk med en väl påpälsad kund. Januarimornarna är kalla i Hanoi.

Vem vill sitta i ett skyltfönster och få tänderna lagade?

[Lung-Nok]

Det finns mycket att upptäcka i vardagens Hanoi.

Man kan t ex studera det kvinnliga klädmodet...

...eller undersöka någon av Hanois oräkneliga, smala gränder. Den här heter Kim Hoa.

En liten grönsaksmarknad efter samma gränd. Lägg märke till att trottoaren är helt ockuperad, vilket tvingar ut fotgängarna i gatan. Där toktutar mc-förarna på en och man vet inte vart man ska ta vägen.

En katt, som såg lömsk ut, satt och vickade på ett brädspel.

Troligen en av IKEA-koncernens minsta butiker.