Hunden människans bästa vän?

[Khun Ken]

Sluta busa husse jag orkar inte mer.

Eller..så här ser husse ut efter för många Leo.

[Khun Ken]

Lite bilder på vår Cokkie. Första bilden är från Nyårsafton då hon kryper under sängen och paralyserad,stirrar in i väggen och är inte kontaktbar. Jag hatar smällare.

 

Hennes största nöje är att åka bil och hänga halvägs ut genom fönstret.

 

Näst sista bilden, hon uppför sig väl när vi går på lokal.

 

Sista bilden, varje gång jag skall resa lägger hon sig demonstrativt på mina kläder, och ser så där ledsen ut som bara hundar kan.

 

 

[acdc]

Hej

 

Mitt namn är Tjoki och jag undrar om det finns någon husse eller matte som kan ta hand om mig, jag är tio månader gammal och min förra husse och matte slängde ut mig när dom flyttade ja så var det.Jag är värdens goaste vovve än så länge har ju inte blivit fördärvad av gatulivet ännu. Jag finns i Chingmai.

 

Ha det

[acdc]

Ja vad säger man! hemskt stakars hundar. 

 

Ha det

Thai criminal syndicates running illegal dog trade - YouTube.htm

[janne_h]

Ja vad säger man! hemskt stakars hundar. 

 

Ha det

Ja man kan undra vad det är för idi*ter som bara kastar ut hunden på gatan?

Fin vovve i alla fall.

[Moritz]

Razzia mot hundslaktare i Sakhon Nakhon.

150 hundkroppar påträffade.

Bon appetit.

 

M

 

 

Livestock Department officials and non-governmental organisation workers raided an illegal abattoir

in Muang district of Sakon Nakhon province early Monday and seized about 150 carcasses of butchered dogs.

 

Dog abattoir raided in Sakon Nakhon

[McTwist]

Att hunden är människans bästa vän råder det inget tvivel om, inte för min del. Något som jag har svårt att första är hur man kan vara rädd för hundar. Det är såklart inte allmängiltigt. Om man någongång har råkat illa ut och kanske blivit biten, eller på annat blivit överfallen och skrämd av en hund som barn, så har jag full förståelse och respekt för att man kan känna en rädsla för hundar. Att en person utan negativa upplevelser av liknande sort är "hundrädda" har jag däremot svårt att förstå. Jag är själv hundägare och har haft hundar av en mängd olika raser omkring mig under hela mitt liv, vilket ganska naturligt lett fram till att jag är allt annat än hundrädd. Däremot har jag respekt för okända hundar som jag inte känner. För mig är det självklart att inte gå fram till vilken hund som helst och klappa den på huvudet, vilket många, såväl vuxna som små barn, har en förmåga att göra. Träffar jag en okänd hund så sätter jag mig på huk, på behörigt avstånd och kollar hundens reaktion på min närvaro. Oavsett om den är glad och viftar på svansen eller mer reserverad så börjar jag med att sträcka fram en hand för att låta hunden undersöka och avgöra vad jag är för typ.

 

Om föräldrar skulle hålla bättre koll på sina barn och inte låta dem springa fram så är jag övertygad om att antalet hundrädda skulle minska. Jag träffar väldigt ofta föräldrar med små barn som vill hälsa på min hund. Eftersom jag har en Pitbull som folk tror är en s.k. "kamphund", så ser jag så gott som varje gång rädslan i föräldrarnas ansikten. Barnen däremot, som inte har några förutfattade meningar, ser bara en söt "vovve", har ingen rädsla alls och vill bara fram och klappa så fort som möjligt. Innan dom får komma fram så förklarar och visar jag (för både barnen och föräldrarna) att de först ska låta hunden lukta på dom innan det är dags för närmare kontakt. Vid samtliga möten med barn som vill hälsa och klappa på min stridsmördarhund har detta fungerat och det allvarligaste som hänt är att något barn fått en oväntad blöt slick över ansiktet.

 

Min Attila, som han heter, är ett muskelknippe på 27 kilo, vilket är maxvikt enligt rasstandard och således en stor Pitbull med väldigt mycket motor som ständigt vill vara med överallt och är extremt nyfiken, ibland jobbigt nyfiken. Det är vad som gäller när vi är ute. Så fort vi kommer in förvandlas han mer eller mindre till en säck potatis som lägger sig i sängen eller på soffan och mer än gärna blir kliad, klappad och ompysslad.

 

Han har aldrig visat aggresivitet mot någon människa som agerar "normalt". Berusade personer och/eller högljudda personer samt personer med yviga rörelser triggar dock hans vaktinstinkt och då kan han morra, resa ragg, blåsa upp sig och visa tänderna. Vid ett par tillfällen har det varit någon som inte respekterat detta utan kommit för nära mig eller min fru med följden att hunden gjort utfall. Vid dessa tillfällen har han dock ändå aldrig tagit sina käkar i bruk, utan helt enkelt hoppat upp och tacklat personen i fråga och än så länge har detta varit fullt tillräckligt för att personen ska förstå att det är dags att gå vidare.

 

Min Pitbull han iaf bidragit till att många människor har fått sig en tankeställare eller helt omvärderat synen på hundar av den typ som i media och sorgligt nog av många okunniga människor går under benämningen "kamphundar". Min allra bästa vän och närmaste broder, som nu har två smågrabbar (en när vi skaffade Attila) sa att "Jag var också jävligt skeptisk till en början, man "visste" ju bara vad man hade läst och hört, men det framgick ju ganska snabbt att han är hur snäll och mysig som helst". Vid första träffen hemma hos kompisen så gick hunden omkring och kartlade lägenheten i minsta detalj för att sedan komma ut till oss på balkongen, lägga sig och rulla ihop sig i knät på kompisen som satt på golvet. Sen var han såld. Efter det har båda hans grabbar likt mina systerdöttrar och alla andra småbarn i kretsen gjort allt med Attila. Det klappas och kramas, det dras i öronen etc., etc., Det är inte för inte som dessa hundar kallas "Nannydogs" i USA, just för att de är människovänliga, tålmodiga och har hög smärttröskel. Om han ledsnar går han helt enkelt bara därifrån. Trots detta lever jag efter att man aldrig ska lämna barn ensamma med hundar, oavsett ras. Barn är trots allt barn och hundar är trots allt hudar och man kan aldrig vara 100% säker på att inget kommer hända.

 

Mitt råd till vuxna hundrädda människor är att försöka hitta en lugn och stabil hund (och förare) med vilken de kan öva bort sin rädsla. För hundar är inget man ska vara rädd för. Hundrädslan gör att man går miste om så mycket. Däremot skall man ha respekt för hundar. Men det är stor skillnad på rädsla och respekt.  

 

 

Ändrades Augusti 2, 2013 av McTwist

[scorpio63]

Att hunden är människans bästa vän råder det inget tvivel om, inte för min del. Något som jag har svårt att första är hur man kan vara rädd för hundar. Det är såklart inte allmängiltigt. Om man någongång har råkat illa ut och kanske blivit biten, eller på annat blivit överfallen och skrämd av en hund som barn, så har jag full förståelse och respekt för att man kan känna en rädsla för hundar. Att en person utan negativa upplevelser av liknande sort är "hundrädda" har jag däremot svårt att förstå. Jag är själv hundägare och har haft hundar av en mängd olika raser omkring mig under hela mitt liv, vilket ganska naturligt lett fram till att jag är allt annat än hundrädd. Däremot har jag respekt för okända hundar som jag inte känner. För mig är det självklart att inte gå fram till vilken hund som helst och klappa den på huvudet, vilket många, såväl vuxna som små barn, har en förmåga att göra. Träffar jag en okänd hund så sätter jag mig på huk, på behörigt avstånd och kollar hundens reaktion på min närvaro. Oavsett om den är glad och viftar på svansen eller mer reserverad så börjar jag med att sträcka fram en hand för att låta hunden undersöka och avgöra vad jag är för typ.

 

Om föräldrar skulle hålla bättre koll på sina barn och inte låta dem springa fram så är jag övertygad om att antalet hundrädda skulle minska. Jag träffar väldigt ofta föräldrar med små barn som vill hälsa på min hund. Eftersom jag har en Pitbull som folk tror är en s.k. "kamphund", så ser jag så gott som varje gång rädslan i föräldrarnas ansikten. Barnen däremot, som inte har några förutfattade meningar, ser bara en söt "vovve", har ingen rädsla alls och vill bara fram och klappa så fort som möjligt. Innan dom får komma fram så förklarar och visar jag (för både barnen och föräldrarna) att de först ska låta hunden lukta på dom innan det är dags för närmare kontakt. Vid samtliga möten med barn som vill hälsa och klappa på min stridsmördarhund har detta fungerat och det allvarligaste som hänt är att något barn fått en oväntad blöt slick över ansiktet.

 

Min Attila, som han heter, är ett muskelknippe på 27 kilo, vilket är maxvikt enligt rasstandard och således en stor Pitbull med väldigt mycket motor som ständigt vill vara med överallt och är extremt nyfiken, ibland jobbigt nyfiken. Det är vad som gäller när vi är ute. Så fort vi kommer in förvandlas han mer eller mindre till en säck potatis som lägger sig i sängen eller på soffan och mer än gärna blir kliad, klappad och ompysslad.

 

Han har aldrig visat aggresivitet mot någon människa som agerar "normalt". Berusade personer och/eller högljudda personer samt personer med yviga rörelser triggar dock hans vaktinstinkt och då kan han morra, resa ragg, blåsa upp sig och visa tänderna. Vid ett par tillfällen har det varit någon som inte respekterat detta utan kommit för nära mig eller min fru med följden att hunden gjort utfall. Vid dessa tillfällen har han dock ändå aldrig tagit sina käkar i bruk, utan helt enkelt hoppat upp och tacklat personen i fråga och än så länge har detta varit fullt tillräckligt för att personen ska förstå att det är dags att gå vidare.

 

Min Pitbull han iaf bidragit till att många människor har fått sig en tankeställare eller helt omvärderat synen på hundar av den typ som i media och sorgligt nog av många okunniga människor går under benämningen "kamphundar". Min allra bästa vän och närmaste broder, som nu har två smågrabbar (en när vi skaffade Attila) sa att "Jag var också jävligt skeptisk till en början, man "visste" ju bara vad man hade läst och hört, men det framgick ju ganska snabbt att han är hur snäll och mysig som helst". Vid första träffen hemma hos kompisen så gick hunden omkring och kartlade lägenheten i minsta detalj för att sedan komma ut till oss på balkongen, lägga sig och rulla ihop sig i knät på kompisen som satt på golvet. Sen var han såld. Efter det har båda hans grabbar likt mina systerdöttrar och alla andra småbarn i kretsen gjort allt med Attila. Det klappas och kramas, det dras i öronen etc., etc., Det är inte för inte som dessa hundar kallas "Nannydogs" i USA, just för att de är människovänliga, tålmodiga och har hög smärttröskel. Om han ledsnar går han helt enkelt bara därifrån. Trots detta lever jag efter att man aldrig ska lämna barn ensamma med hundar, oavsett ras. Barn är trots allt barn och hundar är trots allt hudar och man kan aldrig vara 100% säker på att inget kommer hända.

 

Mitt råd till vuxna hundrädda människor är att försöka hitta en lugn och stabil hund (och förare) med vilken de kan öva bort sin rädsla. För hundar är inget man ska vara rädd för. Hundrädslan gör att man går miste om så mycket. Däremot skall man ha respekt för hundar. Men det är stor skillnad på rädsla och respekt.  

Fina bilder.

Tycker du att vem som helst ska ha pitbull då eftersom du har så god hand med dom?

Jag har haft 3st shäfrar under mitt liv och under den tiden undrat varför så många idi*ter har hund.

Nu har jag en attackpudel på 6kg som följer mig till jobbet varje dag.

[McTwist]

Nej, jag tycker inte att vem som helst ska ha en Pitbull. Jag tycker att man ska välja hund utifrån kunskaper och erfarenheter. Det finns absolut raser som är betydligt lättare att hantera och jag skulle definitivt inte råda någon att skaffa en APBT som första hund om man inte har gott om tid och stort intresse för att gå på kurser, socialisera sin hund samt ge den massor av fysisk och psykisk aktivering.

Har man de möjligheterna ser jag egentligen inga hinder. Problemet är att alltför få ägare av APBT och liknande raser förstår att detta är vad en hund av aktiv ras behöver för att utvecklas till en harmonisk familjemedlem.

Sedan har vi kretsen av dårar som absolut inte ska ha en hund av den kalibern. Dels de som är ute efter en "ball hund" att visa upp sig med. Ännu värre är dock de djurplågare som skaffar en APBT eller liknande för att använda till hundslagsmål. En avskyvärd företeelse i alla avseenden. En annan kategori jag vid ett flertal tillfällen träffat på är småtjejer som skaffat en gulligt valp, utan en tanke på att valpstadiet ganska snabbt går över.

Gemensamt för de två första kategorierna är att de tror att en APBT ska uppfostras med hårda nypor, när de i själva verket skall uppfostras som alla andra hundar; med kärlek och fasta regler. Å andra sidan så struntar dessa personer fullständigt i om de får en hund som blir rädd, osäker och därmed ofta aggressiv. Det är väl antagligen bara en bonus för dessa förlorare att kunna visa upp en hund, som inte bara är stor och stark, utan dessutom är aggressiv. Enbart sorgligt.

Faktum är dock att jag aldrig träffat en APBT, Amstaff eller liknande som uppvisat någon som helst aggressivitet, inte mot människor iaf. Mot andra hundar kan det vara en annan sak. Min egen hund går bra ihop med små hundar samt tikar. Jämnstora eller större hanar är knepigare, då rangordningen inte är självklar. I de allra flesta fall löser dock hundarna det rätt snabbt själva. Brottas runt ett par varv och sedan är det klart, precis som de skulle ha gjort i det vilda. I tveksamma fall så avstår jag dock från att låta de träffas. Jag skulle t.ex. inte släppa lös min hund tillsammans med en annan APBT-hane då jag vet hur envisa, starka och stryktåliga de är. Och det sista jag vill är att min eller den andra ägarens hund skall bli skadad.

Det blev en lång utläggning på en kort fråga. Men som sagt, nej jag tycker inte att vem som helst skall skaffa en Pitbull. Finns gott om andra härliga raser. Labrador, Springer Spaniel, Fransk Bulldog, Engelsk Staffordshire Terrier och Mops tillhör några av mina favoriter. Det finns garanterat en ras för varje tycke, smak, ändamål och önskemål. Och så länge man tar väl hand om sin hund och ger den vad den behöver så har man, oavsett ras, en suverän vän som aldrig sviker och som kommer vara dig trogen till sitt sista andetag.

[acdc]

Jack russel är lätta hundar dom aktiverar dig

 

 

Ha det

[scorpio63]

Nej, jag tycker inte att vem som helst ska ha en Pitbull. Jag tycker att man ska välja hund utifrån kunskaper och erfarenheter. Det finns absolut raser som är betydligt lättare att hantera och jag skulle definitivt inte råda någon att skaffa en APBT som första hund om man inte har gott om tid och stort intresse för att gå på kurser, socialisera sin hund samt ge den massor av fysisk och psykisk aktivering.

Har man de möjligheterna ser jag egentligen inga hinder. Problemet är att alltför få ägare av APBT och liknande raser förstår att detta är vad en hund av aktiv ras behöver för att utvecklas till en harmonisk familjemedlem.

Sedan har vi kretsen av dårar som absolut inte ska ha en hund av den kalibern. Dels de som är ute efter en "ball hund" att visa upp sig med. Ännu värre är dock de djurplågare som skaffar en APBT eller liknande för att använda till hundslagsmål. En avskyvärd företeelse i alla avseenden. En annan kategori jag vid ett flertal tillfällen träffat på är småtjejer som skaffat en gulligt valp, utan en tanke på att valpstadiet ganska snabbt går över.

Gemensamt för de två första kategorierna är att de tror att en APBT ska uppfostras med hårda nypor, när de i själva verket skall uppfostras som alla andra hundar; med kärlek och fasta regler. Å andra sidan så struntar dessa personer fullständigt i om de får en hund som blir rädd, osäker och därmed ofta aggressiv. Det är väl antagligen bara en bonus för dessa förlorare att kunna visa upp en hund, som inte bara är stor och stark, utan dessutom är aggressiv. Enbart sorgligt.

Faktum är dock att jag aldrig träffat en APBT, Amstaff eller liknande som uppvisat någon som helst aggressivitet, inte mot människor iaf. Mot andra hundar kan det vara en annan sak. Min egen hund går bra ihop med små hundar samt tikar. Jämnstora eller större hanar är knepigare, då rangordningen inte är självklar. I de allra flesta fall löser dock hundarna det rätt snabbt själva. Brottas runt ett par varv och sedan är det klart, precis som de skulle ha gjort i det vilda. I tveksamma fall så avstår jag dock från att låta de träffas. Jag skulle t.ex. inte släppa lös min hund tillsammans med en annan APBT-hane då jag vet hur envisa, starka och stryktåliga de är. Och det sista jag vill är att min eller den andra ägarens hund skall bli skadad.

Det blev en lång utläggning på en kort fråga. Men som sagt, nej jag tycker inte att vem som helst skall skaffa en Pitbull. Finns gott om andra härliga raser. Labrador, Springer Spaniel, Fransk Bulldog, Engelsk Staffordshire Terrier och Mops tillhör några av mina favoriter. Det finns garanterat en ras för varje tycke, smak, ändamål och önskemål. Och så länge man tar väl hand om sin hund och ger den vad den behöver så har man, oavsett ras, en suverän vän som aldrig sviker och som kommer vara dig trogen till sitt sista andetag.

Mycket intressant inlägg.

Här nästan medger du nästan att amstaff och andra lika hundar är farliga i fel händer.

 

Så vad är då skillnaden på en hundlicense och  vapenlicens?

Du har ju medgett att hundarna är farliga i fel händer.

Det normala som sker när man har en kennel är att man  försöker få

dom bästa förmågorna som man söker att komma fram.

Jag undrar bara, vad är amstafft förmåga?

Som gullehund kan man ha en attackpudel.

Jag kan tänka mig att man har 2 eller 3 amstaff på en gård där det finns mycket rovdjur.

Annars vet jag inte.

I min mening så ska man ha stor nytta av ett djur som är så avlad för strid.

 

Ingen odlar ilskna amsataff. men det finns för mycket idi*ter i världen.

 

Jag personligen har sett för många idi*ter med tuffa hundar.

Jag vet inte om man ska skjuta hundarna eller ägarna.

[McTwist]

Alla stora starka hundar kan såklart vara farliga. Detta har dock mindre med ras att göra. På 70-talet var det Schäfrar, på 80/90-talet Rottweiler och därefter kom Pitbull, Amstaff och liknande muskulösa raser att figurera i debatten. Jag anser definitivt inte att en Pitbull är farligare än vilken annan hund som helst i samma storlek. Att de är LÄMPADE för kamp pga sin styrka, smidighet, snabbhet och uthållighet är inte detsamma som att de utgör en fara.

Jag hörde någon "hundexpert" som uttalande sig i ämnet och menade att "jag skulle kunna göra en s.k. kamhund av i princip vilken hund som helst". Med tanke på att hundkamp varit förbjudet i ca 150 år så är de hundar som härstammar från den tiden långt ifrån de stridsmaskiner de då var. Och t.o.m. på den tiden avlivades de hundar som visade aggressivitet mot människor.

För mig är min Pitbull den ultimata hunden. Han är livlig, orkar och vill mer än gärna följa med mig på långa skogsvandringar på såväl sommar som vinter, i regn och solsken. Är vi flera som är ute och tex plockar svamp så far han från den ene till den andre och vidare för att hålla koll på flocken, likt många andra raser gör. Han tål att brottas och busa och rulla runt med. Jag kan ha med honom överallt och till vem som helst. Och när dagen är över ligger han helst och sover på rygg, under täcket mellan husse och matte.

Att kapacitet skulle vara detsamma som fara tror jag inte ett dugg på. En hund som får kärlek, omtanke, aktivering och god uppfostran blir en stabil, snäll och tillgiven hund. Långt ifrån de monster som det rapporteras om i media. Jag undrar hur många det är som mött en aggressiv Pitbull i verkligheten? Jag har iaf aldrig gjort det. Och i media så blir alla hundar som biter någon till en "kamphund". Det säljer liksom bättre än "Arg Flat Coated Retriever gick till attack".

En annan aspekt är att alla hundmänniskor jag har träffat anser precis samma sak. Ordspråket "Sådan herre sådan hund" ligger det mycket sanning i.

[McTwist]

"Det normala som sker när man har en kennel är att man försöker få

dom bästa förmågorna som man söker att komma fram.

Jag undrar bara, vad är amstafft förmåga?"

Amstaff avlas på utseende och psyke, som så många andra raser som inte främst används som brukshundar. Jag skulle nog vilja påstå att de flesta raser avlas på kriterierna utseende, hälsa och psyke. Den stora majoriteten av alla hundar i Sverige används trots allt som sällskapshundar. Undantagen är väl jakt- och tjänstehundar, som utgör en försvinnande minoritet.

[Moritz]

Aldrig i livet att jag skulle "brottas och rulla runt" med hundraser som är kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket.

 

Hundar kan vara hur snälla som helst i åratal och en vacker dag så bara smäller det.

I värsta fall får ett barn sätta till livet.

 

Det handlar om djur - inte små människor.

Man kan aldrig lita på dom till 100% och det går bra när man inte väljer att blunda för det.

 

Tacka vet jag min egen som väger 6 kilo och har tappat de flesta av sina tänder.

Ändrades Augusti 3, 2013 av Moritz

[janne_h]

Hundar kan vara hur snälla som helst i åratal och en vacker dag så bara smäller det. I värsta fall får ett barn sätta till livet.

Vad grundar du detta på?

Källa till påståendet?

[Moritz]

Vad grundar du detta på?

Källa till påståendet?

 

Mig.

 

Eller vill du ha läskiga bilder på folk som är misshandlade av hundar

eller barn som är dödade av kamphundar.

 

Det får du inte av mig.

Är du inte nöjd med påståendet så kan du försöka motbevisa det själv.

 

Edit:

Ångrade mig, hittade en bild som inte var så läskig

Vill du se värre saker får du googla på "killed by pitbull"

 

Jag orkar knappt att tänka på att det kunde varit mina eller dina barn på bilderna

 

 

 

2-year-old Amanda Hess had a pit bull latch onto her head with his mouth for 5 to 8 minutes.

The claw end of a hammer was used to open the dog's jaw to release her.

Amaya's scalp was missing, her right eye torn out of its socket, and her right ear was torn from the side of her head.

After 9 surgeries and 69 days of medically-induced coma, Amaya is facing years of reconstructive surgery.

Doctors estimate she'll have somewhere between 30 to 40 surgeries over her lifetime.

 

 

Läs själv texten om "the family pitbull" som hör till bilden och fler exempel på värre och dödliga attacker.

 

Ändrades Augusti 3, 2013 av Moritz

[Odin]

<p>&nbsp;</p>
<blockquote class="ipsBlockquote" data-author="Moritz" data-cid="771731" data-time="1375513086">
<p>&nbsp;</p>
<p>Mig.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Eller vill du ha l&auml;skiga bilder p&aring; folk som &auml;r misshandlade av hundar</p>
<p>eller barn som &auml;r d&ouml;dade av kamphundar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Det f&aring;r du inte av mig.</p>
<p>&Auml;r du inte n&ouml;jd med p&aring;st&aring;endet s&aring; kan du f&ouml;rs&ouml;ka motbevisa det sj&auml;lv.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Edit:</p>
<p>&Aring;ngrade mig, hittade en bild som inte var s&aring; l&auml;skig</p>
<p>Vill du se v&auml;rre saker f&aring;r du googla p&aring; &quot;killed by pitbull&quot;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jag orkar knappt att t&auml;nka p&aring; att det kunde varit mina eller dina barn p&aring; bilderna</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>2-year-old Amanda Hess had a pit bull latch onto her head with his mouth for 5 to 8 minutes.</p>
<p>The claw end of a hammer was used to open the dog's jaw to release her.</p>
<p>Amaya's scalp was missing, her right eye torn out of its socket, and her right ear was torn from the side of her head.</p>
<p><strong><em>After 9 surgeries and 69 days of medically-induced coma, Amaya is facing years of reconstructive surgery.</em></strong></p>
<p><strong><em>Doctors estimate she'll have somewhere between 30 to 40 surgeries over her lifetime.</em></strong></p>
<div>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><a href="http://www.momlogic.com/2009/04/baby_mauled_and_killed_by_pit.php">L&auml;s sj&auml;lv texten om &quot;the family pitbull&quot; som h&ouml;r till bilden och fler exempel p&aring; v&auml;rre och d&ouml;dliga attacker.</a></p>
</div>
<p>&nbsp;</p>
</blockquote>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jag har tre Terriers &aring; dom &auml;r hur sn&auml;lla som helst.. MEN.. N&auml;r det blir ``hett l&auml;ge&acute;&acute; typ slagsm&aring;l mellan tv&aring; eller tre av dom s&aring; anv&auml;nder ingen (vid sina sinnens fulla bruk) h&auml;nderna f&ouml;r att f&ouml;rs&ouml;ka s&auml;ra &nbsp;p&aring; dom. F&ouml;r d&aring; har man inga h&auml;nder kvar...</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Tyv&auml;rr brukar det bli f&ouml;tterna jag anv&auml;nder, men om jag inte g&ouml;r det s&aring; d&ouml;r ngn. av dom. Dom tv&aring; starkaste ger sej p&aring; den som f&ouml;r tillf&auml;llet ligger under &aring; det g&aring;r snabbt. Det h&auml;r l&aring;ter j&auml;vligt grymt men jag g&ouml;r &aring;tminstone en av hundarna en tj&auml;nst n&auml;r mina fotbollstalanger kommer till anv&auml;ndning...</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Lika blev det f&ouml;rrut n&auml;r (Lasse som f&aring;r inte jaga mer d&aring; han har f&aring;tt lungproblem) det sk&ouml;ts R&aring;djur &aring; han kom dit f&ouml;rst, ingen utom jag kunde n&auml;rma mej R&aring;djuret. Han satt uppe p&aring; Djuret och visade hela garnityret, morrade &aring; gjorde utfall och i f&ouml;rekommande fall bet den som n&auml;rmade sej.&nbsp;</p>
<p>Han f&ouml;rs&ouml;kte bita mej ocks&aring; men slutade efter ett par (fotbolls)matcher...</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Hemma &auml;r han v&auml;rldens mysigaste hund mot alla &auml;lskar att ligga i ditt kn&auml; mm...MEN... jag skulle ALDRIG l&auml;mna honom ensam med ett barn... Jag litar inte p&aring; honom helt enkelt...</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Det konstiga &auml;r att lilltiken ett&aring;ringen (Asta) sp&ouml;ar upp Lasse dagligen, men faktum kvarst&aring;r blir det skarpt l&auml;ge (som inte avbryts) s&aring; d&ouml;dar han henne...</p>
<p>Jag p&aring;st&aring;r inte att jag &auml;r expert p&aring; hundar, tv&auml;rtom men skulle jag inte agera s&aring; blir det inte roligt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Ingen av jyckarna reagerar om jag stoppar ner h&auml;nderna i deras mat eller tar bort den jag (eller vem som helst kan g&ouml;ra det) vi kan tex. ge dom mat med munnen typ en liten korvbit &aring; d&aring; tar dom bara med l&auml;pparna...</p>
<p>Men fan om en annan hund ens kommer n&auml;r deras matsk&aring;l.</p>

[Odin]

Mitt inlägg raderades, å så här blev det då jag försökte återkalla det automatsparade inlägget..

[janne_h]

Hundar kan vara hur snälla som helst i åratal och en vacker dag så bara smäller det. I värsta fall får ett barn sätta till livet.

 

Du påstår på fullt allvar att efter att ha varit en gullig väldresserad familjehund i flera så kan man som en blixt från klar himmel vanligtvis förvänta sig ett utfall från hunden?

Bara för att hundar hamnar i fel händer och det utifrån det händer otäcka saker. Så betyder det inte att man kan förvänta sig det av hunden utan påverkan av människor.

 

Bilden som du visar upp skulle lika bra kunna ha orsakats av vilken ras som helst. Om hunden varit hos en olämplig ägare.

Jag skulle vilja påstå att du verkar inte vara speciellt insatt i hur hundar fungerar ö.h.t. Eller så utrycker du dig i skrift på ett sätt som är gjort för att missuppfattas?

[McTwist]

Aldrig i livet att jag skulle "brottas och rulla runt" med hundraser som är kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket.

 

Hundar kan vara hur snälla som helst i åratal och en vacker dag så bara smäller det.

I värsta fall får ett barn sätta till livet.

 

Det handlar om djur - inte små människor.

Man kan aldrig lita på dom till 100% och det går bra när man inte väljer att blunda för det.

 

Tacka vet jag min egen som väger 6 kilo och har tappat de flesta av sina tänder.

 

Leken sker givetvis alltid på mina villkor och skulle han gå upp för mycket i varv så visar jag bara att det är färdiglekt. Jag vet inte vad formuleringen "brottas och rulla runt" framkallar för bilder hos dig (kanske ett dåligt ordval från min sida). Det var nog mer tänkt som en beskrivning av en rejäl hund som inte går sönder och skadar sig vid lite mer actionfylld lek. Fast visst händer det att vi just brottas, vilket oftast slutar med att jag blir nafsad i öronen samt slickad på hals och ansikte. Om han leker med någon av mina kompisar så är det oftast någon av de som känner hunden och själva vet var gränsen går. Är det någon som han inte känner lika bra så kan han försöka visa dominans och då säger jag till oavsett om personen han leker med tycker att det är ok eller ej. Husse är Alpha Dog och så är det bara. Därefter kommer matte och sedan de närmaste vännerna och övriga familjemedlemmar.

 

Vem har påstått att man kan lita på ett djur till 100 procent? Inte vare sig jag eller scorpio63 som jag diskuterat med iaf. Däremot skrev jag följande i ett av mina tidigare inlägg:

 

"Trots detta lever jag efter att man aldrig ska lämna barn ensamma med hundar, oavsett ras. Barn är trots allt barn och hundar är trots allt hundar och man kan aldrig vara 100% säker på att inget kommer hända."

 

För mig låter denna mening som att vi är ganska överrens om att nej, man kan aldrig lita till 100 procent på ett djur. Dock tror jag att djur i allmänhet är mer pålitliga än de flesta människor.

 

"Kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket" Allmänt känt och vedertagen fakta eller? Källa på det? Det tycker jag låter aningen generaliserande och att måla med lite väl bred pensel. Vilka raser avses som "Kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket"? Syrrans Chihuahua är med råge den mest ilska och bitska hund jag stött på, är den då en av dessa mördarhundar eftersom den vill slåss med alla den kommer åt? Jag skulle nog snarare, med en dåres envishet, påstå att det återigen handlar om förarens kunnande, uppfostran, samt i vilken miljö hunden är uppvuxen. Jag gör ett antagande om att det är raser som Pitbull, Amstaff, Dogo Argentino, Rottweiler, Dobberman, etc. som du hävdar är kända för att ha dödandet kvar i psyket (rätta mig gärna om jag har fel) och utgår vidare från det.

 

Av nämnda raser är det Rottweiler, men främst Pitbull, som jag har störst erfarenhet av och båda har absolut en kampvilja, det är min erfarenhet. Eftersom jag är medveten om det så undviker jag i största mån fysisk aktivitet som går ut på kamp. Undantaget är då jag någon eller ett par gånger om året tar med en springpole (en båt-/bryggfjäder med en bitleksak hängande från) som jag sätter upp i något träd så han får stå där och bita och dra bäst han vill en stund. Med undantag från dessa sällsynta tillfällen så väljer jag istället att ta långa promenader i skog där han kan springa fritt och eftersom han älskar vatten så är leken "hämta pinnar i vattnet" en utmärkt aktivitet. I övrigt så cyklar jag eller åker inlines med honom. Utmärkt fysisk aktivering för en ras med mycket kraft, energi och vilja. Och utan att man triggar den kampvilja som finns. Jag tror att många missuppfattar och blandar ihop det du kallar "killerinstinkt" med vad jag och andra kallar "kampvilja". Det handlar inte om aggressivitet och en instinkt att slåss och döda, utan om en stark vilja och envishet att ge allt och inte ge upp, oavsett aktivitet.

 

Jag har ett bra exempel från så sent som förra helgen då jag och frun lånade en gård i Västergötland. Gården ligger perfekt avsides till utan grannar så hunden kan komma och gå som han vill. Efter att han en av dagarna varit ute och sprungit omkring med full gas på högsta växeln non-stop från kl 08 till någongång runt 23-tiden, så var han helt slutkörd och kom och lade sig bredvid mig och somnade direkt. Jag bestämde mig dock för att ta en kvällspromenad och trots att han hade kört slut på alla reserver så skulle han med (vill inte riskera att missa något). Vi gick en bit och jag har nog aldrig sett honom så trött och slutkörd. Trots det så skulle han bara följa med. Jag hade tänkt att gå en bra bit, men valde att gå ca halva den planerade sträckan eftersom jag såg hur färdig han var, att han gick på ren vilja och envishet samtidigt som jag visste att han aldrig skulle ge upp, oavsett hur trött han var i varenda muskel. Det är kampvilja och har inget att göra med någon "killerinstinkt". En hund med "killerinstinkt" är en illa behandlad hund som ägarna medvetet hetsat mot andra hundar och det är inte det lättaste. För att få en "mördarhund" så måste hunden lära sig att inte sluta när motståndaren ger upp, villket strider mot hundars beteende. Ett "normalt" bråk ang rangordning eller liknande är i allmänhet över på ett par sekunder. Hundarna mäter sina krafter och en av de två kommer snabbt visa sin underkastelse gentemot en mer dominant hund. Eftersom min egen hund oftast föredrar att leka för sig själv, även om det är andra hundar som vill leka med honom, så har jag bara varit med om ett tillfälle där han slagits så pass att både jag och den andra ägaren var på väg att sära på hundarna, som i samma stund blev klara med sin uppgörelse. I detta fall var det en Dobberman som till slut erkände sig besegrad. Kort därefter kom en Schäfertik som flög på min hund. Den uppgörelsen slutade efter ett par varv på marken med att min hund låg på rygg, erkände sig besegrad och undergiven gentemot Schäfertiken. En Schäfertik som inte skulle haft skuggan av en chans om min hund hade haft den "killerinstinkt" du talar om. Normala, friska hundar beter sig som normala friska hundar. En hund som oprovocerat går till attack gör det oftast pga rädsla och/eller osäkerhet. Och ja jag är medveten om att det vid flera tillfällen har inträffat fall där såväl människor som hundar blivit både attackerade och även svårt skadade av hundar som gått till attack till synes helt utan anledning. I merparten av dessa fall tror jag dock att huvudansvaret ligger hos ägaren. I annat fall handlar det om en hund som helt enkelt inte är frisk. Till och med Hundstallet, som är experter på att handskas med och rehabilitera aggressiva hundar får varje år in ett antal fall som blivit så svårt missanpassade och aggressiva att inte ens dom klarar att rehabilitera dessa hundar till den grad att de vågar omplacera dem, utan sorgligt nog tvingas avliva dem. Så visst finns det extremfall. Och det är just dessa extremfall som slås upp i media med svarta rubriker som "Mördarhunden Gick Till Attack", "Grannar livrädda - Kamphundar i området", "Kamphunden Anföll Från Ingenstans", etc., etc..

 

Nu blev det sådär långt igen. Men det grundläggande budskap jag vill föra fram är att den stora merparten av (fan vad jag avskyr ordet) "kamphundar", ägs av helt vanliga, normala människor som älskar sin hund som den familjemedlem den är. De aktiverar sin hund på ett positivt sätt, har klara och tydliga regler samt ger sin hund massor av kärlek. Sedan skall det absolut inte förnekas att det existerar en mörk och riktigt risig baksida med människor som utnyttjar dessa hundars egenskaper på ett i allra högsta grad negativt sätt. Ofta i de vidrigaste av sammanhang och med fullständig likgiltighet inför hundens välbefinnande. Trots att denna skara av individer är högst begränsad och äger en mycket liten del av alla "kamphundar" så är det ett problem som definitivt bör och skall belysas och uppmärksammas. Detta av flera skäl. Hundarna far illa, ofta mycket illa, ägarna besitter inte, och är heller inte intresserade av de kunskaper och erfarenheter som krävs för att en hund skall bli harmonisk, tvärtom så är de ute efter att skada hunden psykiskt, vilket i sin tur ökar risken för skador på andra människor och djur. Dessutom ställer dom till det för den stora majoriteten av duktiga och ansvarstagande ägare då deras illdåd kastar en skugga över alla oss som värnar om våra kära hundar. Det finns med största sannolikhet ytterligare en rad olika anledningar till varför personer som ägnar sig åt hundslagsmål etc. bör och enligt mig skall jagas med blåslampa. Deras handlingar och beteenden har helt enkelt inte har något som helst existensberättigande i vare sig vårt land eller något annat.

 

Phuuuu! Dags för en tupplur. Ha en fin dag alla, såväl människor som hundar

[Odin]

Du påstår på fullt allvar att efter att ha varit en gullig väldresserad familjehund i flera så kan man som en blixt från klar himmel vanligtvis förvänta sig ett utfall från hunden?

Bara för att hundar hamnar i fel händer och det utifrån det händer otäcka saker. Så betyder det inte att man kan förvänta sig det av hunden utan påverkan av människor.

 

Bilden som du visar upp skulle lika bra kunna ha orsakats av vilken ras som helst. Om hunden varit hos en olämplig ägare.

Jag skulle vilja påstå att du verkar inte vara speciellt insatt i hur hundar fungerar ö.h.t. Eller så utrycker du dig i skrift på ett sätt som är gjort för att missuppfattas?

 

Jag hävdar att du har fel.

 

En hund är ett djur, en predator. Visst vi har tämjt dom i några tusen år, men faktum kvarstår det kan twista för dom åxå likväl som för oss.

Man kan oftast lita på dom, men historien visar att det inte alltid är så. Försök inte bortförklara eller svamla till nån harrang faktum kvarstår, ibland händer det.

[McTwist]

Mitt inlägg raderades, å så här blev det då jag försökte återkalla det automatsparade inlägget..

Synd Odin, hade varit roligt att läsa. Du brukar ändå höra till gruppen av bättre skribenter som kommer med relativt balanserade åsikter på detta forum.

Du fick till ett annat inlägg istället såg jag. Och jag kan inte annat än att hålla med. Att inte lämna barn ensamma med en hund torde höra till allmänbildningen. Själv ser jag alltid till att det är någon som håller uppsikt när syrrans döttrar, kompisens grabbar eller något annat barn håller på och leker med hunden. Även om jag har stort förtroende för min hund som aldrig visat minsta tendens till obefogad aggressivitet mot människor i allmänhet och barn i synnerhet, så skulle jag bli fullkomligt förkrossad om det som absolut inte får hända trots allt skulle inträffa. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för att jag lät det hända bara för att jag var för lat för att be någon annan hålla koll, eller stoppa leken och kalla till mig hunden medan jag går och fyller på kaffe. Fy satan vilken ångestfaktor på den missen.

Dags för någon av de ansvariga att se över funktionerna och databasen kanske? Jag råkade också klanta till det tidigare inatt och fumla bort ett lååångt inlägg. Som tur var fungerade autospar och jag gick inte miste om så mycket. Hade det blivit samma resultat som du råkade ut för hade det med absolut säkerhet landat ett antal mail av... Tja, låt oss säga mindre kärvänlig natur i administratörernas inboxar

Ändrades Augusti 3, 2013 av McTwist

[Swift 4X4]

Nu har ni raserat min världsuppfattning.  Jag trodde att FACEBOOK var människans bästa vän.

Precis som jag ville öppna ett konto så säger ni att man ska ha en hund,  jag skaffade mig en fru som min bästa vän och ville ha facebook som vän nummer 2

och sedan 365 andra som jag inte känner men som kommer att vara mina riktiga vänner.

Nu måste jag värdera om min världsbild.   kasta ut fru och köpa hund och ingen facebook.

[Odin]

Nu har ni raserat min världsuppfattning.  Jag trodde att FACEBOOK var människans bästa vän.

Precis som jag ville öppna ett konto så säger ni att man ska ha en hund,  jag skaffade mig en fru som min bästa vän och ville ha facebook som vän nummer 2

och sedan 365 andra som jag inte känner men som kommer att vara mina riktiga vänner.

Nu måste jag värdera om min världsbild.   kasta ut fru och köpa hund och ingen facebook.

 

Ja hund och hagelbössa är grejjen, både ev.frukanditater och vänner regleras med lätthet...

[Moritz]

"Kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket" Allmänt känt och vedertagen fakta eller? Källa på det? Det tycker jag låter aningen generaliserande och att måla med lite väl bred pensel. Vilka raser avses som "Kända för att ha killerinstinkten kvar i psyket"? Syrrans Chihuahua är med råge den mest ilska och bitska hund jag stött på, är den då en av dessa mördarhundar eftersom den vill slåss med alla den kommer åt? Jag skulle nog snarare, med en dåres envishet, påstå att det återigen handlar om förarens kunnande, uppfostran, samt i vilken miljö hunden är uppvuxen.

 

Ditt inlägg var så långt att jag klippt bort allt utom frågan.

 

Det går kanske att "bevisa" mera eller mindre med hjälp av hundpsykologer att "killerinstinkten är kvar".

och det går säkert på samma sätt att bevisa att chihuahuan är minst lika aggressiv.

 

Jag föredrar dock alla dagar i veckan att bli biten av en sådan framför en "family dog"

vars käka måste bändas isär med en hammare för att fria en tvååring.

 

När det gäller risken att barn ska skadas tycker jag inte att bevis ska behövas och tyckanden att bara man uppfostrar dom rätt är det ingen fara alls

är enbart ett försvar av  hundraser som enligt min uppfattning inte hör hemma i ett civiliserat samhälle.

 

Jag tycker man ska låta tvivlen komma oskyldiga människor till goda och är man ändå sugen efter en "rejäl" hund

kan man studera bilderna jag länkade till och ta sig en funderare till om man kan leva med den större risken

att det värsta som kan hända, händer.

.

Även om du säger dig aldrig lämna hund och barn ensamma med varandra så är det inget du kan garantera helt säkert.

Du kan inte alltid ha full koll på bägge.

 

Att du väljer utsätta dina barn för en potentiell fara eller risk, är ditt val - och ändå inte.

För du utsätter även andra för fara. En hund kan alltid slita sig.

 

 

Inget bevis förstås, men nedanstående tål att funderas på.

Vågar du gambla på att ditt barn i en uppretad pitbulls hjärna inte uppfattas som ett annat djur?

 

 

As compared to other breeds, Pit Bulls are generally quite aggressive towards other animals,

although the degree of aggression will vary from dog to dog.

Pit Bulls are naturally animal aggressive and it is therefore necessary for the Pit Bull owner

to take proper precautions in the housing, training, and socialization of the animal.

 

Pit Bulls also have a very strong prey drive.

Small animals such as birds, squirrels and cats are often viewed as "hunting" targets.

 

The young Pit Bull should be socialized from early on with many types of animals and other dogs.

Basic early obedience training is a must.

 

However, you cannot socialize or train away genetics.

 

Since most Pit Bulls are pre-disposed to animal aggression, socialization and training are simply tools of management.

A dog that has been raised properly will be easier to handle and control than a dog that has not been socialized or taught how to behave.

 

Animal aggression as it relates to the Pit Bull is a tricky thing.

 

Even dogs that have never manifested the trait may, at some point, fire up and engage in a fight with another dog

or suddenly begin to take a strong interest in small animals.

 

Most dogs of the breed will never start a fight, yet will not back down if challenged.