Olycklig i byn.

[ronoh]

Den sista veckan träffade jag ett par i byn killen från Switzerland 60 år gammal tjejen thai 45 år. För 10 år sedan träffade jag dom i Phuket när möte min sambo hon är kusin till tjejen. Ett trevligt par killen flyttade hit för 14 år sedan efter sålt ett antal restauranger , disko i Switzerland köpte mycket mark i Phuuket har gjort bra pengar alla dom har åren.

För 3-4 år sedan ville tjejen flyta till byn för ta hand moroch far hennes kille var inte så intresserad flytta från Phuket men gav med sig hyrde ut sitt hus i Phuket byggde nytt hus byn för ca 3000 000 bath lovade två år skulle han testa hur det var.

Nu hade han bott 4 månader i byn syntes att han inte gillade att bo har en orsak var att dom bodde med svärmor och svärfar. I phuket hade han många kompisar(från Switserland) som hälsade på. Han hade blivit en väldigt bitter man under alla år hade levt i Thailand en stor orsak var SPRÅKET hans engelska var dålig och thai kunde han några meningar men förstådd inte mycket när de pratade.

För överleva lite skojade han ofta sa några ord på thai tyckte ofta det kändes lite sorgligt.Dom flesta thaiarna skrattade tyckte han var rolig.Han behandla sin fru dåligt skämde ut henne för alla så var han inte alls för 10 år sedan.

Jag tror att man måste försöka lära sig språket om man ska leva i Thailand annars kommer man inte lyckas få ett bra liv Thailand.

Han måste ha byggt ett palats mer eller mindre. Det finns massor av grejer man engagera sig i här ute i byn. Klart gillar man inte svärföräldrarna kan det vara svårt att bo i samma by eller samma hus som dessa.

Själv försöker man ju bara hänga med i dags göromålen. Det gäller att komma över lathets stämpeln, de flesta i min närhet tyckte att jag skulle sitta i en hängmatta och se vacker ut hela dagarna. De enda gången jag fick eller skulle göra nåt var när maten var klar och jag skulle sitta med och äta.

Kan bli lite trist. Det är bara att slänga ett litet getöga kring sig ser du någon som är påväga och bära en massa ved. Häng på och kolla vad han eller hon ska göra. Tar dem fram machetan och försöker döda dig så springer man hem till flickvännen ifall de är tacksamma för lite hjälp och sällskap vilket är det vanliga så är det klart att man kan hugga i lite och vara lite trevlig och inte se sig själv som bättre bara för att man har ett plastkort i plånboken.

Det är alltid någonting som händer i byn. Man kan alltid ställa till med lite hys eller ta mopeden och se vad som händer i grannbyn. Det är klart att känner man att byn är ett fängelse ska man nog försöka variera sina thailandsvistelser med annat.

.

Man behöver ju inte enbart springa runt och göra allt som finns att göra i byn. Ibland kan man ju åka in till staden och sätta sig i en skön biostol. Man måste ju ha lite fantasi och inte bara låta andra hitta på saker åt än

.

Ändrades Oktober 3, 2011 av ronoh

[andrejsdenruskige]

Jag håller helt med om att det är en stor skillnad på nödvändigheten att lära sig svenska i Sverige för en thailändare och att lära sig thailändska i Thailand för en svensk. Som svensk i Thailand är det näst intill omöjligt att någonsin bli medborgare och det finns i stort sett inga socialförsäkringssystem att ta del av iallafall.

Det jag tycker är lite trist är när skribenter, inte riktat mot dig, dissar hur konstigt thailändare tänker, hur banalt de konverserar och hur märkligt de uppför sig utan att ens försöka förstå Thailand och thailändare. Jag kan förstå att man som pensionär tycker att det är jobbigt att lära sig thailändska och visst kan man klara sig på engelska i Bkk, turistområdena samt även hyfsat i provinshuvudstäderna, men då är man ju nästan helt hänvisad till att umgås med andra utlänningar eller konversera via frugan och då ska man nog vara lite försiktig när man uttalar sig om hur thailändare tänker och gör eftersom man omöjligen kan förstå det. Som jag skrev igår, jag pratar hyfsad thailändska men helt klart blir det svårt när man diskuterar politik, historia och andra svårare ämnen och det är oerhört svårt att framstå som skärpt på ett språk man inte fullt ut behärskar så det blir lätt fotboll, väder och byskvaller istället och det är ju ganska troligt att thailändare som inte fullt ut behärskar engelska fungerar på samma sätt.

Utan att ens kunna föra en vardaglig konversation med in-laws, grannar, bekannta etc så blir det ju som när man ligger på ett hotellrum i Tokyo och tittar på TV, allting verkar helmärkligt och enda behållningen är om någon lättklädd snygg brud dyker upp eller om någon halkar på ett bananskal. Det kan givetvis fortfarande vara bättre än Bingolotto men förmodligen sämre än om man kunnat mer japanska än sushi, karate och konnichiwa.

Det är helt korrekt. Men man lär sig i dessa fall thai för att underlätta för sig själv. Och det är klart att det är en fördel att lära sig språket om man ska vistas där.

I Sverige måste man lära sig språket om man ska bidraga till att fungera i det Svenska sammhället.

Tycker att folk flest bara har rättigheter i Sverige, men skyldigheter vet dom inte vad det är.

[Guest Isan Lover]

Han måste ha byggt ett palats mer eller mindre. Det finns massor av grejer man engagera sig i här ute i byn. Klart gillar man inte svärföräldrarna kan det vara svårt att bo i samma by eller samma hus som dessa.

Själv försöker man ju bara hänga med i dags göromålen. Det gäller att komma över lathets stämpeln, de flesta i min närhet tyckte att jag skulle sitta i en hängmatta och se vacker ut hela dagarna. De enda gången jag fick eller skulle göra nåt var när maten var klar och jag skulle sitta med och äta.

Kan bli lite trist. Det är bara att slänga ett litet getöga kring sig ser du någon som är påväga och bära en massa ved. Häng på och kolla vad han eller hon ska göra. Tar dem fram machetan och försöker döda dig så springer man hem till flickvännen ifall de är tacksamma för lite hjälp och sällskap vilket är det vanliga så är det klart att man kan hugga i lite och vara lite trevlig och inte se sig själv som bättre bara för att man har ett plastkort i plånboken.

Det är alltid någonting som händer i byn. Man kan alltid ställa till med lite hys eller ta mopeden och se vad som händer i grannbyn. Det är klart att känner man att byn är ett fängelse ska man nog försöka variera sina thailandsvistelser med annat.

.

Man behöver ju inte enbart springa runt och göra allt som finns att göra i byn. Ibland kan man ju åka in till staden och sätta sig i en skön biostol. Man måste ju ha lite fantasi och inte bara låta andra hitta på saker åt än

.

Hej

Gick igenom samma upplevelse som du ute i byarna första gångerna, alla var livrädda för att man skulle arbeta eller hjälpa till med något, alla hade den upfattningen att falanger bara skulle sitta still och dricka öl, och det i den mjukaste och bästa fåtölj alt. stol som man fick tag på, man trodde att utlänningar var för fina och för märkvärdiga för att delta i vardagliga sysslor och att dom bara ville bli uppassade hela tiden, så det tog faktiskt ett tag innan man fick hugga i precis som dom andra, men nu tycker alla att det är jätteroligt att falangen är med, och jag tror faktiskt att dom är lite stolta både i släkten och i byn,att dom har en ovanlig falang, för dom berättar gärna för andra om detta, och besökare som talar nedlåtande om falanger tillrättavisas direkt och man påpekar att alla falanger inte är lika och just detta tror jag är viktigt, för det finns minst lika mycket fördommar om oss utlänningar hos Thailändarna som vi svenskar har om Thailändare om inte mer, så man måste själv påverka sin situation genom sitt sätt att vara och agera på, och då får man det bemötande och den respekt man förtjänar, så enligt mig är det absolut inte alltid Thailändarnas fel om falangerupplever sig taskigt bemötta eller illa behandlade, så enligt mig gör du helt rätt som tar kontakt och visar att du vill hjälpa till, den attityden kommer att ge dig många positiva upplevelser.

Mvh Isan Lover

[måne]

Hej

Gick igenom samma upplevelse som du ute i byarna första gångerna, alla var livrädda för att man skulle arbeta eller hjälpa till med något, alla hade den upfattningen att falanger bara skulle sitta still och dricka öl, och det i den mjukaste och bästa fåtölj alt. stol som man fick tag på, man trodde att utlänningar var för fina och för märkvärdiga för att delta i vardagliga sysslor och att dom bara ville bli uppassade hela tiden, så det tog faktiskt ett tag innan man fick hugga i precis som dom andra, men nu tycker alla att det är jätteroligt att falangen är med, och jag tror faktiskt att dom är lite stolta både i släkten och i byn,att dom har en ovanlig falang, för dom berättar gärna för andra om detta, och besökare som talar nedlåtande om falanger tillrättavisas direkt och man påpekar att alla falanger inte är lika och just detta tror jag är viktigt, för det finns minst lika mycket fördommar om oss utlänningar hos Thailändarna som vi svenskar har om Thailändare om inte mer, så man måste själv påverka sin situation genom sitt sätt att vara och agera på, och då får man det bemötande och den respekt man förtjänar, så enligt mig är det absolut inte alltid Thailändarnas fel om falangerupplever sig taskigt bemötta eller illa behandlade, så enligt mig gör du helt rätt som tar kontakt och visar att du vill hjälpa till, den attityden kommer att ge dig många positiva upplevelser.

Mvh Isan Lover

Trodde aldrig det skulle hända men nu fick du ett +

[Baa]

Jag håller helt med om att det är en stor skillnad på nödvändigheten att lära sig svenska i Sverige för en thailändare och att lära sig thailändska i Thailand för en svensk. Som svensk i Thailand är det näst intill omöjligt att någonsin bli medborgare och det finns i stort sett inga socialförsäkringssystem att ta del av iallafall.

Det jag tycker är lite trist är när skribenter, inte riktat mot dig, dissar hur konstigt thailändare tänker, hur banalt de konverserar och hur märkligt de uppför sig utan att ens försöka förstå Thailand och thailändare. Jag kan förstå att man som pensionär tycker att det är jobbigt att lära sig thailändska och visst kan man klara sig på engelska i Bkk, turistområdena samt även hyfsat i provinshuvudstäderna, men då är man ju nästan helt hänvisad till att umgås med andra utlänningar eller konversera via frugan och då ska man nog vara lite försiktig när man uttalar sig om hur thailändare tänker och gör eftersom man omöjligen kan förstå det. Som jag skrev igår, jag pratar hyfsad thailändska men helt klart blir det svårt när man diskuterar politik, historia och andra svårare ämnen och det är oerhört svårt att framstå som skärpt på ett språk man inte fullt ut behärskar så det blir lätt fotboll, väder och byskvaller istället och det är ju ganska troligt att thailändare som inte fullt ut behärskar engelska fungerar på samma sätt.

Utan att ens kunna föra en vardaglig konversation med in-laws, grannar, bekannta etc så blir det ju som när man ligger på ett hotellrum i Tokyo och tittar på TV, allting verkar helmärkligt och enda behållningen är om någon lättklädd snygg brud dyker upp eller om någon halkar på ett bananskal. Det kan givetvis fortfarande vara bättre än Bingolotto men förmodligen sämre än om man kunnat mer japanska än sushi, karate och konnichiwa.

Jag forutsatter att du talar for dig sjalv!

Baa, som inte kan Thai mmen anda lyckats finna ett bra liv utan att bo pa hotell!

[amja]

Jag forutsatter att du talar for dig sjalv!

Baa, som inte kan Thai mmen anda lyckats finna ett bra liv utan att bo pa hotell!

Vafasen Baa! Du som brukar vara en sån trevlig typ!

Har du PMS? Eller börjar Mario ta knäcken på dig?

[Baa]

Vafasen Baa! Du som brukar vara en sån trevlig typ!

Har du PMS? Eller börjar Mario ta knäcken på dig?

Va?

Vet inte vad PMS ar, mastee vara nat fran norvastra Dalarna?

Betr, Atom saklarar han sakert lite mothugg, jag tycker bara inte som han och det skrev jag ocksa!

Mario ar Guds gava till familjen sa dar inga popem!

PS Laker saren som dom ska DS

[amja]

Inget illa menat! Bara att jag tycker att du varit lite vresig mot alla sista veckan.

det är vi häruppe i mörkret och kylan so ska ha ensamrätt på höstdepression, hehe.

Såren är inget vidare, ny operation på fredag, sen får vi se vart det bär.

Mvh

AMJA

[Baa]

Inget illa menat! Bara att jag tycker att du varit lite vresig mot alla sista veckan.

det är vi häruppe i mörkret och kylan so ska ha ensamrätt på höstdepression, hehe.

Såren är inget vidare, ny operation på fredag, sen får vi se vart det bär.

Mvh

AMJA

Håller tummarna för att det blir bra, ingen bra kombination tillsammans med hösten och kylan!

Krya på Dig!

[Guest Atom]

Det är helt korrekt. Men man lär sig i dessa fall thai för att underlätta för sig själv. Och det är klart att det är en fördel att lära sig språket om man ska vistas där.

I Sverige måste man lära sig språket om man ska bidraga till att fungera i det Svenska sammhället.

Tycker att folk flest bara har rättigheter i Sverige, men skyldigheter vet dom inte vad det är.

Jag håller helt med dig, i Thailand lär man sig thailändska för att det ska underlätta och berika ens liv här, i Sverige ska det vara en skyldighet om man behöver jobb eller diverse bidrag. Är man redan rik eller gift sig rikt så gäller dock samma sak som för utlänningar i Thailand; man behöver inte lära sig svenska utan gör det om man vill.

Jag forutsatter att du talar for dig sjalv!

Baa, som inte kan Thai mmen anda lyckats finna ett bra liv utan att bo pa hotell!

Som jag skrev så klarar man sig på engelska i Bkk, turistområden och provinshuvudstäder, och kanske även på andra ställen, och det är helt upp till var och en om man vill eller kan lära sig thailändska. Om man valt att leva i ett land där man inte kan föra en vardaglig konversation med 90% av invånarna får man dock finna sig i att man aldrig riktigt förstår vad som händer runt omkring en och då är det en uppenbar risk att helt normala och logiska företeelser framstår som ytterst märkliga och många Faranger, inte riktat till dig, verkar ta för givet att allt de inte förstår, pga språkbrister och kulturell oförståelse, kan tillskrivas hur konstiga thailändare är.

[Birger]

Jag har ingen uppfattning om vad andra borde lära sig, det vet dom nog bäst själva, men jag kan säga att mitt liv vid besöken i byn blev helt annorlunda sedan jag passerat den gräns (språkligt) där det faktiskt går att kommunicera med folk, om också på en enkel nivå.

[pigge01]

Det är en fördel att förstå vad dom pratar om hemma i familjen.

Att sedan man pratar fel och betonar fel det får gå som det går.

Man lär sig lite varje dag

När man lever med Thaitjej och hennes barn.

Hälsar pigge01

[soiwalker]

Hemligheten med intressanta samtal med thailändare är att som farang vara nyfiken på det de har att förmedla. Varför ska man diskutera samma saker som man gjort hela sitt liv när man plötsligt får chansen till insyn i något man inte tidigare haft en aning om?

Finns hur många intressanta samtalsämnen som helst man kan hålla med vilken thailändare som helst. Alla har de något fängslande att förmedla om man bara själv besitter den nyfikenhet och frågvishet som krävs.

Men det finns ju också många människor som bara tycker om att höra sin egen röst och är totalt ointresserad av vad andra kan tänkas ha att förmedla och då kan det säkert vara jobbigt att leva bland människor som inte förstår ett jota av den vishet man själv försöker förmedla sin omgivning.

Med det inte sagt att det gäller just dig.

Det jag vänder mig mot är den väldigt romantiserade bild vissa forumister, du inräknad, ger av hur enkelt man integreras i den nya kulturen så länge man har ett öppet sinne. Personligen tror inte jag att en människas behov av stimulans och kulturell samhörighet förändras av det faktum att personen ifråga bosätter sig i en annan kultur. Jag vill påstå att detta är uppenbart oavsett åt vilket håll du tittar åt i världen, syrianer i Södertälje, mexikaner i Los Angeles, pakistanier i Oslo, Indier i London, vietnameser i Sydney osv.

Jag har, som jag påtalat tidigare, väldigt många bekanta i Bangkok och Pattaya från världens alla hörn. Jag har också en hel del svenska bekanta med thailändsk respektive som spenderar sin lediga tid i Thailand och då ofta i damens hemort med sällskap av hennes släkt och vänner. Det som är slående är att ingen av alla dessa bekanta har några manliga thailändska vänner. Jag menar då inte en svåger som man åker och fiskar med och ler mot när han får napp eller den lokala affärsinnehavaren som alltid bjuder på en Chang när man dyker upp och som man kan småprata lite med om väder och vind. Jag hävdar givetvis inte att du eller andra faktiskt har det men jag har väldigt svårt att tro att det är speciellt vanligt. Man kan då fråga sig, är det viktigt med riktiga,nära vänner? Jag skulle vilja påstå att för de allra flesta är det väldigt viktigt, kanske inte den första tiden men efter ett tag så blir livet ganska ensamt och innehållslöst.

Finns säkert olika orsaker varför utlänningar har svårt att skapa riktiga vänrelationer med thai, jag låter bli att nämna de mest laddade teorierna eftersom jag för alltid kommer att utpekas som rasist eller eller möjligen cynisk egoist men att skillnader i kultur,ursprung värderingar, utbildning och intressen är sådana orsaker håller jag för troligt.

[Baa]

Det jag vänder mig mot är den väldigt romantiserade bild vissa forumister, du inräknad, ger av hur enkelt man integreras i den nya kulturen så länge man har ett öppet sinne. Personligen tror inte jag att en människas behov av stimulans och kulturell samhörighet förändras av det faktum att personen ifråga bosätter sig i en annan kultur. Jag vill påstå att detta är uppenbart oavsett åt vilket håll du tittar åt i världen, syrianer i Södertälje, mexikaner i Los Angeles, pakistanier i Oslo, Indier i London, vietnameser i Sydney osv.

Jag har, som jag påtalat tidigare, väldigt många bekanta i Bangkok och Pattaya från världens alla hörn. Jag har också en hel del svenska bekanta med thailändsk respektive som spenderar sin lediga tid i Thailand och då ofta i damens hemort med sällskap av hennes släkt och vänner. Det som är slående är att ingen av alla dessa bekanta har några manliga thailändska vänner. Jag menar då inte en svåger som man åker och fiskar med och ler mot när han får napp eller den lokala affärsinnehavaren som alltid bjuder på en Chang när man dyker upp och som man kan småprata lite med om väder och vind. Jag hävdar givetvis inte att du eller andra faktiskt har det men jag har väldigt svårt att tro att det är speciellt vanligt. Man kan då fråga sig, är det viktigt med riktiga,nära vänner? Jag skulle vilja påstå att för de allra flesta är det väldigt viktigt, kanske inte den första tiden men efter ett tag så blir livet ganska ensamt och innehållslöst.

Finns säkert olika orsaker varför utlänningar har svårt att skapa riktiga vänrelationer med thai, jag låter bli att nämna de mest laddade teorierna eftersom jag för alltid kommer att utpekas som rasist eller eller möjligen cynisk egoist men att skillnader i kultur,ursprung värderingar, utbildning och intressen är sådana orsaker håller jag för troligt.

Tycker nog att du kunda lägga till, förväntningar från din Thaifamilj på ett bättre liv, såväl ekonomiskt som inträdesbiljett till de fina salongerna!

Inte alla, men de flesta har nog, och tror att kommer en farang in i en redan välsituerad familj så är det bara att kliva upp ett pinnhål i hönstrappan, sen spelar det nog inte så himla stor roll huruvida farangen snackar Thai eller ej!

[soiwalker]

För en 8-9 år sedan lämnade jag Pattaya av just dom skälen som du anger fast omvänt.

Jag tyckte att det var oerhört tråkigt att sitta på Soihenke(finns ej kvar idag) samt hos skrapis eller hos hasses och höra samma story om om igen av svenskar. Är det inte om förlängning av visum. så var Sverige skit eller så var det skitsnack om dumma Thailändare. eller gårdagens äventyr ner på gågatan, eller var nästa visaruns skall gå.

Väldigt sällan något matnyttigt i dom diskussionerna. Möjligen något skvaller om någon annan svensk i byn som dissas eller hyllas.

Annars mest som en skiva som hakat upp sig, upplevde i alla fall jag det som, och detta med svenskar.

Sällan några vetenskapliga diskussioner av högre karaktär där.

Dom som man kunde prata teknik med eller politik på en sansad nivå utan att fylla fick det att gå över styr, var mer eller mindre undantag där.

Det är alltid kul att prata med en landsman. Men man är faktiskt inte roligare än man gör sig.

Nu pekar jag inte ut någon här på forumet. Men den som har varit där tillräckligt mycket förstår nog precis vad jag skriver om?

Jag såg efter detta en annan del av Thailand och insåg att det faktiskt kan vara ganska spännande att utforska övriga Thailand. Att lyssna på Thailändare om deras upplevelser av livet. Precis som Thomas skriver se vilka fulländade hantverkare dom är.

Många Thailändare gör affärer på ett helt annat plan än vi svenskar fostrade i det socialistiska sverige inte kan föreställa oss. Då många Thailändare är entrepenörer på ett helt annat sätt än oss svenskar som allt som oftast söker trygghet i en anställning.

Problemet i ditt resonemang är att du statiskt tar för givet att det sätt du fått lära dig är det överlägsna sättet.

Om du börjar tänka utanför dina egna referensramar? Så tror jag att en hel värld av spännande upplevelser skulle öppnas för dig.

Problemet är att du verkar sitta fast i gamla hjulspår och tycker att det känns tryggt, och dissar då allt som kan få dig in på nya tankebanor.

Jag kan inte med säkerhet säga att det är just så i ditt fall. Men dina inlägg gör kraftiga intryck av att så skulle vara fallet!

Däremot har jag högsta respekt för att du väljer vem du vill sköta dina konversationer med. Men när du börjar komma in på rena gissningar om ett helt lands IQ nivå. Då sysslar du med rent trams. Och åtnjuter ingen som helst respekt för det i mina ögon i alla fall.

Mvh Janne

Hej Jan,

mitt problem med dina inlägg är att du väldigt snabbt överger sakfrågan och istället fokuserar på personfrågan och att spekulera i allt som inte är skrivet men som du uppenbarligen kan läsa mellan raderna.

Jag tycker att du gör det lite enkelt för dig själv när du instinktivt utgår från att alla som inte funnit ett meningsfullt liv med tillräcklig intellektuell stimulans i sitt umgänge med lokalbefolkningen är fulla och desillusionerade gamla gubbar på en barstol i Pattaya. Kanske är det din erfarenhet men det är inte min.

[janne_h]

Det jag vänder mig mot är den väldigt romantiserade bild vissa forumister, du inräknad, ger av hur enkelt man integreras i den nya kulturen så länge man har ett öppet sinne. Personligen tror inte jag att en människas behov av stimulans och kulturell samhörighet förändras av det faktum att personen ifråga bosätter sig i en annan kultur. Jag vill påstå att detta är uppenbart oavsett åt vilket håll du tittar åt i världen, syrianer i Södertälje, mexikaner i Los Angeles, pakistanier i Oslo, Indier i London, vietnameser i Sydney osv.

Jag har, som jag påtalat tidigare, väldigt många bekanta i Bangkok och Pattaya från världens alla hörn. Jag har också en hel del svenska bekanta med thailändsk respektive som spenderar sin lediga tid i Thailand och då ofta i damens hemort med sällskap av hennes släkt och vänner. Det som är slående är att ingen av alla dessa bekanta har några manliga thailändska vänner. Jag menar då inte en svåger som man åker och fiskar med och ler mot när han får napp eller den lokala affärsinnehavaren som alltid bjuder på en Chang när man dyker upp och som man kan småprata lite med om väder och vind. Jag hävdar givetvis inte att du eller andra faktiskt har det men jag har väldigt svårt att tro att det är speciellt vanligt. Man kan då fråga sig, är det viktigt med riktiga,nära vänner? Jag skulle vilja påstå att för de allra flesta är det väldigt viktigt, kanske inte den första tiden men efter ett tag så blir livet ganska ensamt och innehållslöst.

Finns säkert olika orsaker varför utlänningar har svårt att skapa riktiga vänrelationer med thai, jag låter bli att nämna de mest laddade teorierna eftersom jag för alltid kommer att utpekas som rasist eller eller möjligen cynisk egoist men att skillnader i kultur,ursprung värderingar, utbildning och intressen är sådana orsaker håller jag för troligt.

Jag tror att du missuppfattat det där med integrering. Bara för att Thailändarna på landet kanske äter gräshoppor t.ex. Så betyder detta inte att man som farang är tvungen att göra likadant för att accepteras.

Och om du inte provar på så är det ju svårt att uttala dig om hur det är.

Mvh Janne

[janne_h]

Hej Jan,

mitt problem med dina inlägg är att du väldigt snabbt överger sakfrågan och istället fokuserar på personfrågan och att spekulera i allt som inte är skrivet men som du uppenbarligen kan läsa mellan raderna.

Jag tycker att du gör det lite enkelt för dig själv när du instinktivt utgår från att alla som inte funnit ett meningsfullt liv med tillräcklig intellektuell stimulans i sitt umgänge med lokalbefolkningen är fulla och desillusionerade gamla gubbar på en barstol i Pattaya. Kanske är det din erfarenhet men det är inte min.

Nej där slog du huvudet på spiken. Ingen annan än du kan uttala dig om dina erfarenheter. Detta till trots ger du dig på att spekulera om andras erfarenheter.

Därav anser jag att du kanske skulle ta dig tid att utvärdera dom erfarenheter du får under längre tid? Så kanske du förstår att inte så kategoriskt uttala dig om en större befolkningsgrupp.

Mvh Janne

[Nack Laeng]

Jag e ivarjefall jävligt glad att Jag har ett gäng Thaipolare av det manliga könet som Jag kan snacka med om precis vad som helst,

själkvklart så är det bristen på språk & kulturkunskaper som hindrar många ifrån att lära känna det Thailändska folket.

fy fan va mycke roliga saker man hade missat under alla dessa år...

så tror Jag att en hel del av Er med Tgf inte heller kan komunisera och förstå henne mer än 40/50% villket alltid har gjort Mig förundrad....

Säger Inte att Ni måste lära er Thai, självklart så bör hon oxå lära sig Swe eller Englska

men med tanke på hur låg nivå det även är hos det kvinnliga könet vad det gäller främmande språk,

likaväl som att jag ruttnar på att va ute på landet i en risby i en månad så ruttnar jag lika mycke på att vara i pattis en månad

Ändrades Oktober 6, 2011 av Lung King

[soiwalker]

Jag tror att du missuppfattat det där med integrering. Bara för att Thailändarna på landet kanske äter gräshoppor t.ex. Så betyder detta inte att man som farang är tvungen att göra likadant för att accepteras.

Och om du inte provar på så är det ju svårt att uttala dig om hur det är.

Mvh Janne

Vet inte riktigt vad gräshoppor har med mitt inlägg att göra men jag antar att du antingen inte läst det alternativt inte förstått det.

[conservator]

Förstår inte riktigt varför många envisas med att inte intressera sig för spåket när det finns så otroligt mycket att vinna på att lära sig det både i sin relation och utanför den!

Att man sedan klarar sig utan må vara en sak men man utelämnar hanska många % av upplevelser och potentiella vänner!

[janne_h]

Vet inte riktigt vad gräshoppor har med mitt inlägg att göra men jag antar att du antingen inte läst det alternativt inte förstått det.

Nej det går väl som en röd tråd genom allting?

Du verkar inte förstå nånting av det jag försöker förmedla?

Det som genomsyrar det mesta av det du skriver är polares erfarenheter inte dina egna.

Mvh Janne

[Wangthong]

Det jag vänder mig mot är den väldigt romantiserade bild vissa forumister, du inräknad, ger av hur enkelt man integreras i den nya kulturen så länge man har ett öppet sinne. Personligen tror inte jag att en människas behov av stimulans och kulturell samhörighet förändras av det faktum att personen ifråga bosätter sig i en annan kultur. Jag vill påstå att detta är uppenbart oavsett åt vilket håll du tittar åt i världen, syrianer i Södertälje, mexikaner i Los Angeles, pakistanier i Oslo, Indier i London, vietnameser i Sydney osv.

Jag har, som jag påtalat tidigare, väldigt många bekanta i Bangkok och Pattaya från världens alla hörn. Jag har också en hel del svenska bekanta med thailändsk respektive som spenderar sin lediga tid i Thailand och då ofta i damens hemort med sällskap av hennes släkt och vänner. Det som är slående är att ingen av alla dessa bekanta har några manliga thailändska vänner. Jag menar då inte en svåger som man åker och fiskar med och ler mot när han får napp eller den lokala affärsinnehavaren som alltid bjuder på en Chang när man dyker upp och som man kan småprata lite med om väder och vind. Jag hävdar givetvis inte att du eller andra faktiskt har det men jag har väldigt svårt att tro att det är speciellt vanligt. Man kan då fråga sig, är det viktigt med riktiga,nära vänner? Jag skulle vilja påstå att för de allra flesta är det väldigt viktigt, kanske inte den första tiden men efter ett tag så blir livet ganska ensamt och innehållslöst.

Finns säkert olika orsaker varför utlänningar har svårt att skapa riktiga vänrelationer med thai, jag låter bli att nämna de mest laddade teorierna eftersom jag för alltid kommer att utpekas som rasist eller eller möjligen cynisk egoist men att skillnader i kultur,ursprung värderingar, utbildning och intressen är sådana orsaker håller jag för troligt.

Naturligtvis har du rätt! Det räcker inte med ett öppet sinne. Lika lite som att syriern i Södertälje blir integrerad om inte han lär sig språket, lika lite kommer jag att bli integrerad i thaibyn om inte jag lär mig språket. Om jag inte var intresserad av den thailändska kulturen, traditioner och värderingar, etc skulle jag helt klart inte ha de thailändska vänner som jag har idag.

Jumera saker man har gemensamt dessto lättare är det naturligtvis att bli vänner. Nu behöver man ju inte ha allt gemensamt men har man en gemensam förståelse (nyfikenhet) för varandras kulturer finns en viktig grundförutsättning. De nära manliga thailändska vänner jag har, har alla det gemensamt att de är nyfikna på min kultur, likaväl som jag på deras.

[Baa]

Förstår inte riktigt varför många envisas med att inte intressera sig för spåket när det finns så otroligt mycket att vinna på att lära sig det både i sin relation och utanför den!

Att man sedan klarar sig utan må vara en sak men man utelämnar hanska många % av upplevelser och potentiella vänner!

Inte vet jag varför "många" gör det, men tror du verkligen att det inte kan vara av skäl som dåligt språköra t.ex. Alla kan inte lära sig språk överhuvudtaget men dett borde inte diskvalificera dem från ett liv de själva valt, varhelst det nu är!

Finns ju ingen rimlig anledning att försöka lära sig något som i alla fall är döfött från begynnelsen.

[chiangmai]

Jag tycker att det är att förenkla verkligheten genom att säga , pratar man språket så får man kompisar.

Bara för att somalien i Rosengård pratar lite svenska får han inte en massa nya svenne kompisar som han kan diskutera livets hemligheter med.

Kultur, ekonomi, familjesituation, ålder, utbildning, intressen ... är nog viktigare parametrar for att få en kompis.

[Guest Isan Lover]

Det jag vänder mig mot är den väldigt romantiserade bild vissa forumister, du inräknad, ger av hur enkelt man integreras i den nya kulturen så länge man har ett öppet sinne. Personligen tror inte jag att en människas behov av stimulans och kulturell samhörighet förändras av det faktum att personen ifråga bosätter sig i en annan kultur. Jag vill påstå att detta är uppenbart oavsett åt vilket håll du tittar åt i världen, syrianer i Södertälje, mexikaner i Los Angeles, pakistanier i Oslo, Indier i London, vietnameser i Sydney osv. Jag har, som jag påtalat tidigare, väldigt många bekanta i Bangkok och Pattaya från världens alla hörn. Jag har också en hel del svenska bekanta med thailändsk respektive som spenderar sin lediga tid i Thailand och då ofta i damens hemort med sällskap av hennes släkt och vänner. Det som är slående är att ingen av alla dessa bekanta har några manliga thailändska vänner. Jag menar då inte en svåger som man åker och fiskar med och ler mot när han får napp eller den lokala affärsinnehavaren som alltid bjuder på en Chang när man dyker upp och som man kan småprata lite med om väder och vind. Jag hävdar givetvis inte att du eller andra faktiskt har det men jag har väldigt svårt att tro att det är speciellt vanligt. Man kan då fråga sig, är det viktigt med riktiga,nära vänner? Jag skulle vilja påstå att för de allra flesta är det väldigt viktigt, kanske inte den första tiden men efter ett tag så blir livet ganska ensamt och innehållslöst. Finns säkert olika orsaker varför utlänningar har svårt att skapa riktiga vänrelationer med thai, jag låter bli att nämna de mest laddade teorierna eftersom jag för alltid kommer att utpekas som rasist eller eller möjligen cynisk egoist men att skillnader i kultur,ursprung värderingar, utbildning och intressen är sådana orsaker håller jag för troligt.

Hej

Att skaffa manliga vänner som man umgås med och trivs tillsammans med i Thailand och övriga världen går till på precis samma sätt som i Sverige, jag ser ingen skillnad alls, det ger sig självt eftersom vissa människor fattar tycke för varandra och trivs ihop och då utvecklas en naturlig vänskap oavsett bakgrund, kultur och etnicitet.

Jag trivs med och litar precis lika mycket på mina utländska vänner som med mina svenska, och jag är fullständigt övertygad om att det är ömsesidigt.

Jag brukar säga att jag förmodligen skulle kunna bli utsläppt i fallskärm över vilket land eller världsdel som helst och hitta vänliga människor som jag skulle stortrivas tillsammans med, jag tycker att det är jätteroligt med annorlunda kulturer och gillar att träffa nya människor som kan lära mig nya saker, och jag tycker inte att det finns något facit på hur folk ska vara och vilket som är rätt, vi kan lära massor av varandra.

Mvh Isan Lover