Hur många behärskar Thai hyfsat

[noBuzz]

Varför så¨blygsam, när en bekant thai bedömde dina språkkunskaper så var omdömmet att du talar thai lika bra som en thai.

Själv har jag väl klarat mig enbart på thailändska i Thailand och med thailändare i Sverige de senaste 10 åren ungefär så jag anser nog att jag kan språket hyfsat. Däremot så är det bara vardagsspråk jag klarar och så fort man går djupare in på något ämne, vilket som helst, så räcker inte ordförrådet. Att förstå t ex en nyhetssändning annat än fragmantariskt är också svårt eftersom de inte använder vardags- utan mer akademiskt språk. Dessutom är jag analfabet.

Så visst, hyfsat, men inte mer.

Snälla ord om mina språkkunskaper men själv känner jag att jag har sådana avgrundsdjupa brister i mitt ordförråd att inte tycker mig behärska språket. Min enda fördel är väl att jag har ett ganska bra uttal så de få ord jag kan förstår folk. Så jag känner mig vara i ungefär samma läge som dig.

Visst klarar jag mig ganska bra på min thailändska men jag tror att om man verkligen skulle räkna antal ord en normal 6-7-åring kan så ligger det nog i paritet med mig.

Iofs så hänger jag med lite i nyhetssändningarna men efter varje mening nyhetsankaret säger så får jag fråga vad lite olika ord betyder. Och innan jag fått förklaringen så har jag missat tre nya meningar. Till nästa nyhetssändning har jag glömt förklaringarna eftersom jag inte använder orden själv till vardags och så är man tillbaka på ruta ett.

Tror däremot att om vi löste vår analfabetism så skulle våra ordförråd explodera. Och det börjar kännas väldigt frustrerande att ha de här språkliga bristerna att inte kunna skriva och ha ordförrådet.

[Guest wille]

NB,

Alisa tyckte du hade ''klockren landsorts-thai''...

Men sen har vi ju andra varianten - en kille som Atom beskrev som '' han tror på allvar att han pratar thai men det som kommer ut ur munnen är något helt annat och är omöjligt att förstå''.

[noBuzz]

NB,

Alisa tyckte du hade ''klockren landsorts-thai''...

Jo.. man önskar ju att man hade kunnat få vara lite i storstaden med, men de få gånger man blivit inbjuden har man ju blivit snuvad på kobebi.. ,förlåt godiset, innan man ens hunnit anlända...

Så då blir det ju inte att man vågar sig in så ofta.

[Guest Atom]

För 2.5 år sedan hade jag svarat att jag pratar rätt bra Thai, då hade vi bott 3.5 år på thailändska landsbyggden och jag pratade enbart Thai med alla utom möjligtvis frugan. Med rätt bra menar jag då som ett thailändskt barn i 4-5 årsåldern, dvs att jag relativt obehindrat kunde föra alldagliga diskussioner.

Nu efter 2.5 år i Bangkok, varav närmare 1.5 år varit på resande fot utanför Thailand, så har jag tappat betydligt. Nu umgås jag mest med andra Faranger och thailändare som spenderat merparten av sitt vuxna liv i US/UK och varje gång jag kommer hem till byn så tar det en dag att få igång Thaihjärnan igen och då är det dags att åka tillbaka till Bkk eller Kina igen. Har dock tänkt att börja ta privatlektioner framåt hösten då jag tycker det är viktigt att relativt obehindrat kunna prata med folk där man bor. Jag läser thailändska, om än väldigt långsamt, och den nivån tycker jag räcker.

[Kim]

Jovisst är det underligt det där Atom skriver om att man faktiskt försämras när man inte använder språket lika frekvent under en tid. Fast det känner man ju igen med engelskan också. Alltså om man inte talat engelska på ett år eller mer så behöver man liksom en startsträcka på ett par dgr innan man på nytt känner sig flytande om man plötsligt behöver språket för att man besöker ett tredje land eller så.

Nu använder antagligen väldigt många här på mpr engelska dagligen i sitt förhållande men ofta då på en så rudimentär nivå att steget till att tala med en native speaker ändå blir väldigt stort och förmodligen kräver en stunds omställning och eftertanke.

Själv har jag dock aldrig använt engelska med frugan utan vi har hållt oss till thai fram tills att hennes svenska var så bra att det kändes jävligt dumt att tala något annat än det. Men de första 4-5 åren körde vi nog bara thai. Och att vi höll oss till thai beror inte på att frugan inte kunde engelska, hon kan riktigt bra, tror faktiskt hon fick Mvg på den svenska gymnasieengelskan hon behövde läsa in för fortsatta studier. Men min thai var antagligen tillräckligt bra för att vi skulle kunna skippa engelskan. Dessutom var jag på den tiden ivrig att lära mig mer thai, något jag tyvärr inte är längre.

I dagsläget talar frun ofta thai med mig men jag svarar nästan uteslutande tillbaka på svenska. Bara om det är så privat att jag inte vill att omgivningen ska förstå så svarar jag på thai. Så nuförtiden är det egentligen bara frugans kompisar jag fortfarande talar thai med här i Sverige, samt förstås när jag är i Thailand. Och med mindre talad thai så har jag tydligt märkt att just den talade thailändskan försämrats väldigt de senaste 3-4 åren. Förståelsen är det nog ingen större fara med, förstår i princip allt tjejerna talar om med varandra och där tror jag inte jag försämras i samma takt som i talad thai. Däremot verkar det som att tungan/läpparna/hjärnan på ett helt annat sätt behöver ständig stimulans för att kunna tala ordentligt.

Men som Nobuzz skriver så håller jag med om att hemligheten för att kunna gå vidare språkmässigt från vår nivå antagligen ligger i att lära sig läsa. Men när ska man ha tid med det när vardagslivet i småbarnsfamilj tar all tid, kraft och ork. Finns redan så mycket annat man försummar som ligger högre på prioriteringslistan.

Tror nog jag nått min peak thaispråksmässigt, framöver går det nog bara neråt.

Räddningsplankan kan eventuellt vara att barnen ju talar mer och mer thai med sin mamma och där kan jag nog hänga med på ett hörn lite när de lär sig. Talar faktiskt oftare thai till barnen än jag talar det till deras mamma, allt förstås för att de ska få fler övningtillfällen i användandet. 2 åriga dottern blev en riktig fena på thai under vår senaste månadstripp till Thailand, hennes språkutveckling var fantastisk. 5 åriga grabben förstår all thai men svarar nästan uteslutande tillbaka på svenska. Märker att hans uttal av thai är dåligt numer trots att han talat jättebra under de perioder vi varit 5-6 månader i Thailand. Men det är nog på samma sätt för honom som det är för oss vuxna, talar vi inte språket ideligen så försämras det väldigt snabbt.

Känner faktiskt till en thailändska som kom hit till Sverige för dryga 30 år sedan och hon talar enligt frugan väldigt dålig thai nuförtiden. Och då var hon ändå vuxen när hon flyttade till Sverige.

[janne_h]

Se där ja, vilken lingvistisk förmåga

Ska vi ta och dra till med ett "song sip song" också . . .

nä visst ja, det funkar ju inte lika bra

Är du bara 22?

eller Jisippsong

Mvh Janne

Ändrades Augusti 7, 2011 av janne_h

[janne_h]

Äsch bara man kan uttrycket phom chop lia hoj så får man det gratis till kvällen om man inte ljuger.

Bara det inte är röd vecka så är det ok...

Mvh Janne

[noBuzz]

Jovisst är det underligt det där Atom skriver om att man faktiskt försämras när man inte använder språket lika frekvent under en tid. Fast det känner man ju igen med engelskan också. Alltså om man inte talat engelska på ett år eller mer så behöver man liksom en startsträcka på ett par dgr innan man på nytt känner sig flytande om man plötsligt behöver språket för att man besöker ett tredje land eller så.

Nu använder antagligen väldigt många här på mpr engelska dagligen i sitt förhållande men ofta då på en så rudimentär nivå att steget till att tala med en native speaker ändå blir väldigt stort och förmodligen kräver en stunds omställning och eftertanke.

Själv har jag dock aldrig använt engelska med frugan utan vi har hållt oss till thai fram tills att hennes svenska var så bra att det kändes jävligt dumt att tala något annat än det. Men de första 4-5 åren körde vi nog bara thai. Och att vi höll oss till thai beror inte på att frugan inte kunde engelska, hon kan riktigt bra, tror faktiskt hon fick Mvg på den svenska gymnasieengelskan hon behövde läsa in för fortsatta studier. Men min thai var antagligen tillräckligt bra för att vi skulle kunna skippa engelskan. Dessutom var jag på den tiden ivrig att lära mig mer thai, något jag tyvärr inte är längre.

I dagsläget talar frun ofta thai med mig men jag svarar nästan uteslutande tillbaka på svenska. Bara om det är så privat att jag inte vill att omgivningen ska förstå så svarar jag på thai. Så nuförtiden är det egentligen bara frugans kompisar jag fortfarande talar thai med här i Sverige, samt förstås när jag är i Thailand. Och med mindre talad thai så har jag tydligt märkt att just den talade thailändskan försämrats väldigt de senaste 3-4 åren. Förståelsen är det nog ingen större fara med, förstår i princip allt tjejerna talar om med varandra och där tror jag inte jag försämras i samma takt som i talad thai. Däremot verkar det som att tungan/läpparna/hjärnan på ett helt annat sätt behöver ständig stimulans för att kunna tala ordentligt.

Men som Nobuzz skriver så håller jag med om att hemligheten för att kunna gå vidare språkmässigt från vår nivå antagligen ligger i att lära sig läsa. Men när ska man ha tid med det när vardagslivet i småbarnsfamilj tar all tid, kraft och ork. Finns redan så mycket annat man försummar som ligger högre på prioriteringslistan.

Tror nog jag nått min peak thaispråksmässigt, framöver går det nog bara neråt.

Räddningsplankan kan eventuellt vara att barnen ju talar mer och mer thai med sin mamma och där kan jag nog hänga med på ett hörn lite när de lär sig. Talar faktiskt oftare thai till barnen än jag talar det till deras mamma, allt förstås för att de ska få fler övningtillfällen i användandet. 2 åriga dottern blev en riktig fena på thai under vår senaste månadstripp till Thailand, hennes språkutveckling var fantastisk. 5 åriga grabben förstår all thai men svarar nästan uteslutande tillbaka på svenska. Märker att hans uttal av thai är dåligt numer trots att han talat jättebra under de perioder vi varit 5-6 månader i Thailand. Men det är nog på samma sätt för honom som det är för oss vuxna, talar vi inte språket ideligen så försämras det väldigt snabbt.

Känner faktiskt till en thailändska som kom hit till Sverige för dryga 30 år sedan och hon talar enligt frugan väldigt dålig thai nuförtiden. Och då var hon ändå vuxen när hon flyttade till Sverige.

Tycker att han däruppe lurat oss ordentligt när han/hon/det gav oss våra hjärnor. Vad är poängen med att satsa så mycket tid på att lära sig ett språk bara för att sedan inte kunna använda det när man behöver sådär 10 år senare? Man tycker ju att när man väl lärt sig så borde det sitta. Tyvärr så är det ju inte så och jag pratar nog bättre thai än jag pratar tjeckiska idag. Vilket är betydligt bättre än min franska som nästan var flytande en gång i tiden. Gissar att man är nere i ålderdomshemsmål snart och glömt allt annat. Jaja.. så länge man fixar att säga "syster - jag har bajsat på mig!" så klarar man sig väl hyffsat och får vara nöjd.

[username]

Kan mest lamok, talung och pud mai pråå

du hänger för mycket på Nana

[Guest Oregistrerad knasen]

du hänger för mycket på Nana

Det tror jag inte, har bara varit på Nana vid 3-4 tillfällen Men det finns ju andra ställen där man kan snappa upp ett och annat

[username]

Det tror jag inte, har bara varit på Nana vid 3-4 tillfällen Men det finns ju andra ställen där man kan snappa upp ett och annat

Ja, Nana var bara ett exempel.

[andrejsdenruskige]

Hör fan inte skillnad på väska eller thaibasilika så jag fattar inte ett smack.

[username]

Hör fan inte skillnad på väska eller thaibasilika så jag fattar inte ett smack.

Basilika = กระเพรา med ett p-ljud, medan กระเป๋า, uttalas med ett bp-ljud

Ändrades Oktober 27, 2011 av username