Jump to content
IGNORERAD

Vad kan du egentligen om Thailand och Thailändare?


stjp8729

Recommended Posts

Ja, förutsatt att man själv kör och inte frun, för hon är fanimej livsfarlig med den klumpiga och hoppiga Fortunern, som hon nu tycker sej behärska till fulländning.

Flytta på er, djävla amatörer!

Känner igen mig lite grann.Det har gått bra i 3 år men det är när motorbikarna börjar snurra runt om som jag

blir lite rädd.Jag menar kör sakta tänk att alla andra är idi*ter för det är ju 5%.Det kan också bero på att

jag börjar bli gammal.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 495
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Sek Losos uncle

    20

  • MaiChai

    18

  • Avregistrerad clion

    16

  • Sam sip sam

    16

Mest aktiva i denna tråd

Inlagda bilder

Får man en moppe i sidan eller i häcken, så blir det billigare om frun kör - har jag erfarit.

Skaffa foersaekring

/SatanG

"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd." - Fredrik Reinfeld

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Hej

Jag har satsat på att komma vanligt folk nära eftersom det är bland dom som jag vill vara och trivs bäst, och jag tror att jag har kommit ganska långt där och jag särbehandlas nästan aldrig och blir jag särbehandlad så är det i princip alltid på ett positivt sätt.

Mvh Isan Lover

Hej,

Du säger att du har satsat på att lära känna "vanligt" folk eftersom du tycker att de är trevliga.

Vilka folkgrupper är då de "ovanliga" som du inte har satsat på att vilja lära känna?

Det kan väl inte vara så att dessa "ovanliga" människor är samma folk som du ofta tvärsäkert sätter mindre

smickrande etiketter på, detta trotts att du inte har lärt känna dem och deras individuella karaktärer?

mvh

SN

Ändrades av Siam-Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

Redan när jag flyttade till Thailand så ansåg jag mig vara rätt kunnig om hur det funkade i Thailand och att jag var bra på att acceptera och förstå hur det funkar där. :bag:

Efter 3 år visste jag absolut inget alls, kändes det som.

Efter 6 år så hade jag slutat försöka förstå utan bara försöka acceptera vad jag såg.

Efter ytterligare några år så kändes det fortfarande som om jag inte fattade mycket, men orken att acceptera det jag såg var slut så jag flyttade tillbaka till Sverige.

Det de faranger som vet mest om Thailand gör är att inte försöka förstå allt, utan lära sig acceptera att man inte förstår.

Själv tyckte jag att jag blivet rätt bra på detta, men eftersom jag till sist tröttnade så var jag inte tillräckligt bra.

Numera blir det kortare tider i landet och då är det faktiskt kul att komma till ett land man inte förstår speciellt bra.

Ändrades av Vaxet

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Ganska skojigt det här med att varje gång detta ämne kommer på tal så blir det liksom en tävling i vem som insett att de förstår minst. Svensk ödmjukhet när den är som bäst/värst. ;)

Själv anser jag nog att jag förstår betydligt mer än jag gjorde för 15 år sen och kan faktiskt rodna för mig själv när jag tänker tillbaka på en del uppfattningar jag hade de första åren av resor till landet.

Men eftersom jag efter ett helt liv i Sverige fortfarande förvånas över en del svenskars beteenden och resonemang så har jag förstås inga förhoppningar om att kunna förstå alla thailändares resonemang heller. Och varför ska man nödvändigtvis förstå allt, räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

Detta är en av de saker som jag förstår minst med Thailand.

Varför skall jag behöva nöja mig med att trivas med folket och aldrig någonsin kunna ställa ETT enda krav på det land jag lever i.

Mina barn är Thailändska, min fru är Thailändska, jag importerar konstant rätt mycket pengar till landet, jag har bott i landet länge, jag sköter mig och belastar inte landet med ett enda öre i utgifter, jag är respektfull mot landets kultur, MEN.

Jag kan aldrig bli en del av Thailand, måste ständigt och ofta på ett rent förödmjukande sätt be om att få stanna i landet med min familj, och kommer så att få göra för evigt.

Jag får som sagt aldrig några rättigheter överhuvudtaget utan bara skyldigheter och kommer alltid att ses som en gäst i landet, en gäst som så länge jag kan bevisa att jag flyttar in tillräckligt med pengar i landet, har en rimlig möjlighet att få stanna.

Men som den dagen då jag inte längre kan bevisa min ekonomiska status utan tvekan kommer få lämna landet, oavsett att mina barn och fru är Thailändska medborgare.

Som äldre farang kan man inte få stanna i landet och likt andra Thailändare bli omhändertagen av sina barn, näpp inga pengar in, hej och tack, och detta oavsett hur många pengar och år man har spenderat i landet tidigare.

Jag bodde många år i landet Thailand men fick inte en enda av de rättigheter min fru fick samma dag som hon flyttade till Sverige, varför är Thailand sånt? Det förstår inte jag.

Ändrades av Vaxet

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Ganska skojigt det här med att varje gång detta ämne kommer på tal så blir det liksom en tävling i vem som insett att de förstår minst. Svensk ödmjukhet när den är som bäst/värst. ;)

Själv anser jag nog att jag förstår betydligt mer än jag gjorde för 15 år sen och kan faktiskt rodna för mig själv när jag tänker tillbaka på en del uppfattningar jag hade de första åren av resor till landet.

Men eftersom jag efter ett helt liv i Sverige fortfarande förvånas över en del svenskars beteenden och resonemang så har jag förstås inga förhoppningar om att kunna förstå alla thailändares resonemang heller. Och varför ska man nödvändigtvis förstå allt, räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

När man inser att man inte förstår, är det naturligt att ställa frågor, förhoppningsvis ger dessa frågor svar.

I sin tur ger dessa svar upphov till en hel hop av nya frågor. Dess svar resulterar i sin tur i en massa nya saker man inte förstår.

Hela denna kedja av frågor och svar ger förhoppningsvis en okunnighet på ett högre plan.

Själv känner jag att ovanstående passar bra in på mitt eget förhållande till Thailand. Men tror inte att jag någonsin kommer att bli fulllärd. Men jag är som dig glad över att bli okunnig på en högre nivå.

Link to comment
Dela på andra sajter

Detta är en av de saker som jag förstår minst med Thailand.

Varför skall jag behöva nöja mig med att trivas med folket och aldrig någonsin kunna ställa ETT enda krav på det land jag lever i.

Mina barn är Thailändska, min fru är Thailändska, jag importerar konstant rätt mycket pengar till landet, jag har bott i landet länge, jag sköter mig och belastar inte landet med ett enda öre i utgifter, jag är respektfull mot landets kultur, MEN.

Jag kan aldrig bli en del av Thailand, måste ständigt och ofta på ett rent förödmjukande sätt be om att få stanna i landet med min familj, och kommer så att få göra för evigt.

Jag får som sagt aldrig några rättigheter överhuvudtaget utan bara skyldigheter och kommer alltid att ses som en gäst i landet, en gäst som så länge jag kan bevisa att jag flyttar in tillräckligt med pengar i landet, har en rimlig möjlighet att få stanna.

Men som den dagen då jag inte längre kan bevisa min ekonomiska status utan tvekan kommer få lämna landet, oavsett att mina barn och fru är Thailändska medborgare.

Som äldre farang kan man inte få stanna i landet och likt andra Thailändare bli omhändertagen av sina barn, näpp inga pengar in, hej och tack, och detta oavsett hur många pengar och år man har spenderat i landet tidigare.

Jag bodde många år i landet Thailand men fick inte en enda av de rättigheter min fru fick samma dag som hon flyttade till Sverige, varför är Thailand sånt? Det förstår inte jag.

Just insikten att Thailand inte är ett land jag önskar leva heltid i är en lärdom jag, precis som du, dragit under åren. Mycket mindre retsamt att så att säga plocka russinen ur båda kakorna. Känns som en stor ynnest att omväxlande få leva i två så olika kulturer, klimat och samhällstrukturer.

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Lappen

Jag har förstått att det är ingen idé att försöka förstå för utan bara flyta med och hoppas att man inte skämmer ut sig allt för mycket :)

Ps..Skulle inte den här tråden legat i nightlife så "experten" fått säga sitt och knäppa oss alla på näsan med sina "kunskaper" ;)

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej,

Du säger att du har satsat på att lära känna "vanligt" folk eftersom du tycker att de är trevliga.

Vilka folkgrupper är då de "ovanliga" som du inte har satsat på att vilja lära känna?

Det kan väl inte vara så att dessa "ovanliga" människor är samma folk som du ofta tvärsäkert sätter mindre

smickrande etiketter på, detta trotts att du inte har lärt känna dem och deras individuella karaktärer?

mvh

SN

Hej

Dom jag har försökt undvika att träffa är mest andra utlänningar, dom första 5-10 åren på den Thailändska landsbygden var det lätt eftersom det näsatan inte fanns några, det kunde gå upp till 5 veckor innan man såg en utlänning i någon större by eller stad, och tanken med att vistas bland Thailändarna var förutom att jag trivdes där att försöka lära mig så mycket som möjligt av deras kultur, mat, vanor och komma dom nära, min erfarenhet är att om det blir fler utlänningar så pratar man gärna engelska och då hamnar man lätt utanför, men numera känner jag att jag är etablerad och sedan 5-6 år stör inte besök och möten med andra utlänningar längre, men jag söker inte aktivt såna kontakter eller ens ser det som självklart att man ska umgås och omge sig med utlänningar eftersom det finns gott om Thailändare att umgås med.

Dom människor som har gjort absolut störst intryck på mig är dom "vanliga" människorna på landsbygden, här är folk betydligt ärligare, generösare och vänligare än stressiga i storstäder, det finns säkert många anledningar till detta, men det är anledningen till att jag trivs med dom., jag ska försöka förtydliga detta i ett senare inlägg för just nu har jag inte tid.

Mvh Isan Lover

Ändrades av Isan Lover
Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Hej

Dom människor som har gjort absolut störst intryck på mig är dom "vanliga" människorna på landsbygden, här är folk betydligt ärligare, generösare och vänligare än stressiga i storstäder, det finns säkert många anledningar till detta, men det är anledningen till att jag trivs med dom., jag ska försöka förtydliga detta i ett senare inlägg för just nu har jag inte tid.

Mvh Isan Lover

Hej och tack för ditt svar,

Att du var trött på att umgås med andra faranger och därför sökte dig långt ut på den

thailändska vischan är väl inte så konstigt i sig. Där ute på landet fanns det nog

ganska få människor som skrutinerade och ifrågasatte delar av dina tankgångar

och nedprentade sanningar, vilket formodligen känndes bra och befriande just då, och kanske även nu.

Fortfarande är du dock lite svävande på vilka de där "ovanliga" thailändarna är?

Jag syftar på de där thailändska människorna som du valde att inte satsa på att umgås med och lära känna i Thailand. Vilka var dessa människor . . ?

- Jag vet inte, men kanske jag gör en felaktig tolkning om jag tror att du generellt tycker att de "ovanliga" thailändarna är just de där thailändarna som bor i städerna,

vilka i sin tur enligt dig är behäftade med ett större mått av ogenerösa och ovänliga karaktärsdrag i förhållande till dina jättesnälla bybor.

Enligt vad du själv har skrivit så har Du ju själv valt att inte umgås med och lära

känna dessa thailändska stadsbor, men om nu det "vanliga" folket i din by har

berättat för dig att det faktiskt förhåller sig så där illa med stadsbornas karaktärsdrag,

ja då måste det väl rimligen vara så, eller hur?

Eller kan det faktiskt tänkas att det vanliga folket i din by inte alls har en susning

om de generella karaktärsdragen hos det mer ovanliga folket i staden som

de förmodligen aldrig umgås med?

Bara en tanke för dig att fundera kring :whistle:

Mvh

SN

Ändrades av Siam-Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Incinerator

Detta är en av de saker som jag förstår minst med Thailand.

Varför skall jag behöva nöja mig med att trivas med folket och aldrig någonsin kunna ställa ETT enda krav på det land jag lever i.

Mina barn är Thailändska, min fru är Thailändska, jag importerar konstant rätt mycket pengar till landet, jag har bott i landet länge, jag sköter mig och belastar inte landet med ett enda öre i utgifter, jag är respektfull mot landets kultur, MEN.

Jag kan aldrig bli en del av Thailand, måste ständigt och ofta på ett rent förödmjukande sätt be om att få stanna i landet med min familj, och kommer så att få göra för evigt.

Jag får som sagt aldrig några rättigheter överhuvudtaget utan bara skyldigheter och kommer alltid att ses som en gäst i landet, en gäst som så länge jag kan bevisa att jag flyttar in tillräckligt med pengar i landet, har en rimlig möjlighet att få stanna.

Men som den dagen då jag inte längre kan bevisa min ekonomiska status utan tvekan kommer få lämna landet, oavsett att mina barn och fru är Thailändska medborgare.

Som äldre farang kan man inte få stanna i landet och likt andra Thailändare bli omhändertagen av sina barn, näpp inga pengar in, hej och tack, och detta oavsett hur många pengar och år man har spenderat i landet tidigare.

Jag bodde många år i landet Thailand men fick inte en enda av de rättigheter min fru fick samma dag som hon flyttade till Sverige, varför är Thailand sånt? Det förstår inte jag.

Ganska exakt detta du skriver är en av anledningarna till att jag ALDRIG kommer att bosätta mej i Thailand,

att vara näst intill utan rättigheter(förutom att betala svinpris för det mesta)

tex ägande och visa/medborgarskap

ej heller bidra till land/husköp pga att jag inte kan äga/ärva om frun avlider före mej eller dela lika vid evt skilljsmässa!

Ändrades av Incinerator
Link to comment
Dela på andra sajter

Better to have lived and lost, than not to have lived at all.

...eller hur det nu var :)

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej

Du missuppfattade helt min anledning till att jag försökte undvika att träffa andra utlänningar under mina 5-10 första år på den Thailändska landsbygden, det var för "att försöka lära mig så mycket som möjligt av deras kultur, mat, vanor och komma dom nära" och inte alls för att som du skrev "du var trött på att umgås med andra faranger och därför sökte dig långt ut på den thailändska vischan", jag tror helt enkelt att det är mer eller mindre omöjligt att lära känna ett land och deras innevånare om man inte lever, bor, äter och umgås med dom ostört och på deras språk och villkor, det är möjligt att jag har fel men för mig visade det sig detta upplägg fungera bra.

Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva folk på landsbygden som mer ärliga och mindre sressade, det gäller nog i dom flesta länder, och gillar man dessutom fiske, jakt och ett naturnära liv som liknar det som vi själva hade i Sverige för 50-100 år sedan, med hög grad av självhushållning och en levande landsbygd där traditionerna fortfarande lever kvar och där man lever flera generationer tillsammans dagligen och där man fortfarande har tid för varandra så blir man "frälst", och enligt mig är den Thailändska landsbygden helt perfekt om man vill uppleva det ursprungliga Thailand, på landet blir man behandlad som alla andra om man tar seden dit man kommer och det är lätt att få vänner för livet.

Dom Thailändare som jag inte har sökt mig till eller försökt komma nära är dom som nästan lever europeiskt eftersom det inte lockar mig, det är ju inte snygga villan, Tv soffan och statusjakt som har lockat mig till Thailand för det har vi ju hemma också utan det är det mer ursprungliga naturnära livet, gärna så lång ifrån vårt västerländska liv som möjligt med möjligheter till ävenrtyr i vildmarken.

Mitt intresse för Isaan började för 27 år sedan i Pattaya dit jag lockades av en arbetskamrat, jag träffade som dom flesta andra leende och trevliga tjejer som oftast var ifrån Isaan, men jag kom på mig själv att gilla även musiken ifrån Isaan när jag köpte en transistorradio att ha på hotellet och stranden, jag rattade in musik som jag gillade och då sa alltid någon "det där är inte Thai det är Lao", men jag gillade den här musiken mycket mer än Thai musik, sedan lärde ju tjejerna mig äta vad jag först senare förstod var Laomat, jag åkte med några tjerjer till Isaan och då även till stängda områden precis på gränsen till Laos där näst intill krig rådde mellan knarksmugglarna och den Thailändska armen, mina vänner i Pattaya sa adjö och dom trodde aldrig mer att dom skulle få se mig, sen smugglades jag in sista biten gömd under en presenning i en lastbil genom dom militära posteringarna, och hamnade som jag upplevde det minst 100 år tillbaka i tiden, människorna var vänliga men barnen skrek och sprang och gömde sig, och en äldre kvinna som hade jobbat åt fransmän och amerikanare under krigen kom fram och kände på mina håriga armar och skrattade förtjust, männen hade vapen synligt och en av dom frågade vad jag ville äta med teckenspråk och ljud, först härmade han en tupp och sedan en gris då nickade jag, han tog geväret och sköt en gris som vi sen hade till mat, alla var otroligt vänliga och det var en upplevelse att vara i en by mitt i djungeln utan el och andra moderniteter, husen på pålar var av flätad bambu och hade stråtak, och vi tvättade oss i vatten från dom gigantiska lerkrukorna, och där sov jag med spänning och lyssnade på alla för mig nya ljud.

Fortsättning följer.

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Incinerator

Better to have lived and lost, than not to have lived at all.

...eller hur det nu var :)

De flesta här håller nog i princip med dej, men vill nog själva välja var/hur man lever/förlorar.

Samt under vilka villkor man gör det...

Link to comment
Dela på andra sajter

De flesta här håller nog i princip med dej, men vill nog själva välja var/hur man lever/förlorar.

Samt under vilka villkor man gör det...

Visst är det så, men jag känner några stycken i Sverige och ett fåtal i Thailand, som lever efter mottot "det kommer nåt bättre senare" eller "det gör jag inte därför att bla bla bla" eller nåt liknande och det jämt.

En av dessa komiska, kompisar i Sverige har i ca 20 år sagt att han ska köpa en dator. Men det kommer ju bättre datorer nästan varje vecka, så det har aldrig blivit av. :)

I ämnet om vad jag vet om Thailand och thailändare, så försöker jag hålla mig ifrån generaliseringar, men kan säga att jag aldrig brusar upp, aldrig klappar andra på huvvet, ibland kör jag på fel sida, ibland på rätt sida om vägen med moppen, dricker billig whisky med is och soda, har is i ölen om ölen är varm, kan tillräckligt med thailändska för att kunna säga till på ett trevligt sätt om någon är otrevlig, står hellre bakom en person med kundvagn på Big C och väntar än säger till att hon ska flytta på sig, blir trött när solen går ner, blir inte förvånad när jag som kund står och pratar med en försäljare som startar en konversation och börjar hjälpa en ny kund innan denne har hjälpt mig färdigt, accepterar att kycklingen har tagit slut på kyckling-restaurangen kl. 12.00 en vanlig vardag.

Link to comment
Dela på andra sajter

GammalDansken

Visst är det så, men jag känner några stycken i Sverige och ett fåtal i Thailand, som lever efter mottot "det kommer nåt bättre senare" eller "det gör jag inte därför att bla bla bla" eller nåt liknande och det jämt.

En av dessa komiska, kompisar i Sverige har i ca 20 år sagt att han ska köpa en dator. Men det kommer ju bättre datorer nästan varje vecka, så det har aldrig blivit av. :)

I ämnet om vad jag vet om Thailand och thailändare, så försöker jag hålla mig ifrån generaliseringar, men kan säga att jag aldrig brusar upp, aldrig klappar andra på huvvet, ibland kör jag på fel sida, ibland på rätt sida om vägen med moppen, dricker billig whisky med is och soda, har is i ölen om ölen är varm, kan tillräckligt med thailändska för att kunna säga till på ett trevligt sätt om någon är otrevlig, står hellre bakom en person med kundvagn på Big C och väntar än säger till att hon ska flytta på sig, blir trött när solen går ner, blir inte förvånad när jag som kund står och pratar med en försäljare som startar en konversation och börjar hjälpa en ny kund innan denne har hjälpt mig färdigt, accepterar att kycklingen har tagit slut på kyckling-restaurangen kl. 12.00 en vanlig vardag.

Är inte allt det du nämner typisk för finländare?

Du kan säkert även hälla i och hälla ur soppa från en plastpåse utan att spilla en enda droppe.

Those who can write have a lot to learn

from those bright enough not to

Link to comment
Dela på andra sajter

Är inte allt det du nämner typisk för finländare?

Du kan säkert även hälla i och hälla ur soppa från en plastpåse utan att spilla en enda droppe.

Jo.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej igen

Efter att ha gjort mitt första besök i Isaan 1986 var jag sugen på mer och det blev det, jag gifte mig med en tjej ifrån Petchabun och tillbringade nästan all tid i Thailand i en liten by på några hundrs innevånare, min dåvarande frus familj levde på en affär som frun i huset drev, man laddade dessutom bilbatterier i stor skala till alla som bodde i bergen en bit ifrån vägen för där fanns det inte el ännu, man sålde träkol och egen odlad frukt och grönt, och serverade nudlar, pappan odlade makam och andra frukter förutom ris förstås.

Jag och pappan var ofta ute och besökte andra byar och folk bland bergen där man illegalt avverkade den sista vilda skogen som man sågade ned för hand, det gjorde man även när man sågade plankor ur gigantiska stockar, två man var under stocken och två ovanpå och så sågade man varje planka för hand, ibland blev vi bjudna på hemmagjort risvin i krukor eller lao kao och ibland blev det fest med dans av byns skönheter, och då fanns det inga andra utlänningar i närområdet alls förutom om någon kom och hälsade på mig, och det var endast när vi åkte till Petchabun stad ca tre mil bort som det fanns en chans att se någon annan utlänning, och så träffade jag en förskräckt mormon en gång på en byfest som undrade vad jag gjorde där och om det var farligt att gå ut här, jag svarade att jag bodde här när jag var i Thailand och att det inte var det minsta farligt för jag hade besökt platsen periodvis under 5 år då, det var också här som jag mötte spetälska för första gången och träffade folk där fingrar och tår saknades, näsor och öron var på väg att försvinna, svärfar som var kroniskt otrogen introducerade mig till områdets undangömda lokala nöjesetablissimang och på den tiden kostade ett nummer 60 baht, men själv var jag ju gift och tog det på allvar.

Vid den här tiden tvättade vi oss fortfarande i floden som gick genom byn, och jag tyckte att det var spännande varje gång som vi gick stigen ifrån byn genom fruktodlingarna ned till vattnet och lyste efter ormar med en ficklampa så att vi inte skulle trampa på dom, vi män och pojkar borstade tänderna, tvättade och rakade oss där, bakom ett buskage en bit ifrån höll kvinnorna till och ibland blev det lite fniss och skojande i mörkret, ibland fiskade vi eller fångade ormar och jag njöt verkligen, detta var äventyr tyckte jag, och genom att umgås med Thailändare har jag fått oförglömliga minnen ifrån naturen men också blivit inbjuden på fester hos lokala polisstationer, militärförläggningar, elverk, brandstationer, borgmästare och andra lite udda ställen, men det liv som människor lever i städerna lockar mig inte på samma sätt men självklart finns det trevliga och ärliga människor där också.

Forts, följer

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej igen

Mormonen jag mötte på åtiotalet mitt ute på landet långt ifrån alla bekvämligheter och större byar och städer undrade ju om det var farligt att gå ut här och jag svarade nej, och det tycker jag fortfarande att det är men visst har jag sett våld under mina 27 års resor, jag har sett folk som har blivit knivhuggna och haft mer hål i kroppen än händer och fingrar har räckt till för att täppa till, folk som har blivit skjutna och som har blivit slagna med yxa i huvudet, och upplevt en stor sammandrabbning mellan två släkter i en by, men inget av detta våld har riktat sig mot mig personligen, det har varit ovänskap, svartsjuka och på senare tid ungdommar som har varit i luven på varandra vid t.ex större (molam) festivaler och liknande, trots detta så känner jag mig helt lugn och säker där, och rekommenderar utan vidare andra att vistas där, men man bör tänka på att det inte är som på turistorterna och att man bör visa respekt och inte minst hålla sig i skinnet vad det gäller byns kvinnor om man inte menar allvar och vet att hon är ledig.

Sen skulle jag vilja reda ut några vanliga missuppfattningar bland falanger som ofta tycks tro att alla som frivilligt vistas på den Thailändska landsbygden har "flytt ifrån något" eller "saknar valmöjlighet p.g.a ekonomiska skäl" eller "har blivit tvingade av sin fru till detta", det stämmer oftast inte, jag har genom åren träffat ganska många utlänningar ifrån världens alla hörn med helt olika bakgrunder, utbildningar, yrken och ekonomisk situation och det dom alla verkar ha gemensamt om dom vistas längre perioder på landsbygden eller bor där permanent är att dom har familj och gillar det lugna tempot där, dom har kanske haft ganska stressiga jobb och upplever en ro här på landsbygden som dom inte har känt på någon annan plats, en del arbetar med sina släktingar och det finns folk som lever på samma nivå och som utför samma sysslor som övriga bybor, och som i princip är helt integrerade i byn på alla sätt, jag har också träffat såna som är för gamla eller helt enkelt inte är intreserade av att arbeta i byn och som lever sina pensionärsliv där, men dom brukar ha det lite svårare att ställa om och helt släppa sina västerländska behov och kontakter, men då erbjuder ju närområdena runt dom lite större städerna en fin miljö med lugn och ro hemma, och närhet till städernas resturanger, köpcentra och barer där man kan träffa landsmän eller i vart fall engelskspråkiga falanger att prata med, många kommer ju regelbundet till samma platser och en umgängeskrets uppstår lätt, och jag upplever att dom trivs bra med sina liv där, många av dom har ju dessutom haft ett boende tidigare på någon turistort vid havet eller i Bangkok och har något att jämföra med men ändå trivs dom på "landet", och man kan ju göra en liten avstickare till havet ibland om man får lust.

Det som jag gillar förutom det lite lugna bylivet är att alla traditioner är levande, det finns nästan inte en vecka utan att det är något som händer, folk föds och dör med allt vad det innebär, blir munkar, otaliga religösa högtider, hus ska invigas, bröllopp hållas, festivaler, marknader, kringresande teater sällskap, kringresande utomhus biografer, barnens dag, idrotts tävlingar mellan skolorna och så har vi ju alla vidskepliga traditioner som fortfarande är levande, och inte minst alla helt oplanerade små sammankomster som uppstår så fort någon känner sig ha gjort en bra affär, vunnit på lotteri eller tuppfäktning eller något liknande, då bjuder man ofta på en liten fest, så ingen vecka behöver vara den andra lik, det händer massor av saker hela tiden.

Forts. följer

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Här hemma är det lite Thailand varje dag.

Idag har de bestämt sig för och laga mat.

De har satsade lite pengar var redan igår (kärringarna) och när råvarorna väl inhandlats lär det bli olidligt kacklande i köket på eftermiddagen :suicide:

Har lärt mig lite ;)

Ändrades av Galten

Galten af Bubbelspruuth

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej igen.

Men trots alla traditioner, äventyr och andra saker som man kan uppleva i dom minst utvecklade områdena i Thailand så är det vardagen där som lockar, att vara omgiven av människor som tycker om varandra och lever tillsammans med tre generationer och ibland fyra generationer samtidigt under samma tak eller nära varandra i harmoni är oslagbart, och jag inbillar mig att det var så här människan var skapt för att leva, att vakna strax före soluppgången av tupparnas galande och tända sina eldar och värma sig samtidigt som man lagar dagens första mål mat, och se röken stiga ifrån grannarnas eldar och höra hur folk börjar vakna till, hundarna kommer och kelar lite och barnen börjar vakna, men dom är inte alltid på så gott humör eftersom dom ska gå till skolan och många av dom hade gärna stannat kvar i sängen, men dom får hjälpa till att utfodra familjens djur och även diska efter att alla har ätit, i början trodde jag att man skulle bli sjuk om man åt överbliven mat ifrån gårdagen som inte hade förvarats i kylskåp och som kanske hade befolkats av myror över natten, men numera vet jag att så inte är fallet och att myror och andra insekter bara är att borsta bort.

Att sedan ha ett jobb som väntar är helt normalt för mig och jag tror inte att jag skulle kunna anpassa mig till att sitta av tiden eftersom jag lätt blir rastlös om jag inte har något att göra, så en dags arbete i skogen, åkrarna, lite bygge eller en längre fisketur är nästan ett måste, och att sitta ute i naturen tillsammans med sina vänner och pausa ifrån jobbet och äta mat som lagas över öppen eld och varav en del har fångats direkt på plats under arbetets gång är fantastiskt, någon kanske tar en liten tupplur under ett träd och då får man också den där känslan av välbefinnande och man tänker ånyo att man är nära det ursprungliga liv som människan var skapt och programmerad för, och att efter en dags arbete komma hem till byn och tvätta sig och ta på sig rena kläder känns skönt, och sedan träffas vi oftast hos vår mormor där vi män dricker lite öl eller tar en grogg, kvinnorna fixar under tiden dagens sista måltid som brukar vara dagens huvudmål, då äter vi ofta 10-15 personer tillsammans sittande på golvet, och maten brukar bestå av ett flertal olika fisk och kötträtter, insamlade örter och odlade grönsaker, men ibland är både grodor, ormar och insekter på menyn, men eftersom det alltid finns många rätter att välja på så hittar alla alltid något som passar.

Sedan finns det två alternativ och det är att tidigt gå till sängs vid nio tiden eller att ge sig ut i skog och mark med fällor, hundar och vapen, med pannlampor på huvudet vittjas och sätts fsnaror där råttor och ormar fångas, och fåglar som har satt sig till ro för natten skjuts, hundarna brukar hitta rävar och råttbo som man gräver fram, man kan också fånga stora ormar som ju oftast är nattaktiva med käppar och bara händerna, men ibland skjuter man dom, och bara att se himmelns alla stjärnor i mörkret utan störande elektriskt ljus ifrån gatubelysningar, fordon och hus är en upplevelse, och det är spännande att vara med på sånt här och jag äter gärna det vi fångar också, precis som vår son på 3.5 år som inte har några fördommar om vad man ska äta eller inte, men på hans svenska dagis blir fröknarna lite förvånad när han vill fånga och äta alla djur och kryp han hittar, .

Man skulle kunna hålla på och skriva om detta naturnära sociala liv länge, men jag hoppas att det lilla jag har framfört i ämnet har gjort det tydligt att det inte är någon "flykt undan något" utan snarare en flykt till något som gör att folk trivs på landet.

Mvh Isan Lover

Ändrades av Isan Lover
Link to comment
Dela på andra sajter

Hej IL,

Tack för dina utläggningar! Jag tvivlar inte ett ögonblick på att livet i Isaan passar ett antal faranger.

Det passar dock inte mig personligen.

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Man skulle kunna hålla på och skriva om detta naturnära sociala liv länge, men jag hoppas att det lilla jag har framfört i ämnet har gjort det tydligt att det inte är någon "flykt undan något" utan snarare en flykt till något som gör att folk trivs på landet.

Mvh Isan Lover

Kul för dig att du trivs där ute på landet.

Jag vill inte på något vis ta ifrån dig denna glädje,

och det vore förbannat småsint av mig om jag skulle missunna dig ditt funna kungarike. (Efraim Långstrump fann ju sitt)

Du kommer heller inte att bli ifrågasatt av mig så länge du håller dig till att beskriva just ditt thailändska umgänge och ditt liv utan att förstärka dina antropologiska teser och dina mikrosociologiska upplevelser. Medvetet eller omedvetet har du nämligen en förkärlek till att allt som oftast polarisera din världsbild genom att i den andra vågskålen orättfärdigt placera andra för dig helt okända människor eller etniciteter som har helt andra geografiska hemvister än där du har fördjupat några kunskaper eller personliga relationer.

Din upplevda glädje över kulturen och karaktären på folket i ”din” by kan med andra ord säkert stå för sig självt utan att du finner behov av tillföra artificiell glutamat i form av motsatta negationer i din sociala soppa.

Vid sidan av att det upplevs som både trångsynt och osmakligt

så gör du dig bara en björntjänst när du gör så.

Till sist; vill jag säga att du som svensk har till skillnad från dina fattiga och ”lyckliga” bybor en returbiljett ”hem” till civilisationen och det trygghetssystem som hårt arbete, industrialismen, politiska och sociala reformer har skapat i Sverige.

Du kan därför ta för dig och leka livet på landet i lagom portioner med ett helt annat säkerhetsnät än vad dina bygrannar erbjuds. Gemene man/kvinna/barn i en fattig by på den thailändska landsbygden kan nämligen inte det - för dem är tillvaron på fullaste allvar och inget tidsfördriv som man kan lämna när det passar.

Du kanske inte riktigt inser detta förhållande, men när du hyllande skriver och avslutar ditt inlägg med att ”folk trivs på landet”, ja då frågar man sig ofrånkomligt vad som då får alla dessa miljoner fattigbönder och rödskjortor att gå till så våldsamt angrepp på de sociala betingelser som de under lång tid har tvingats leva under?

Mvh

SN

Ändrades av Siam-Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

Ganska exakt detta du skriver är en av anledningarna till att jag ALDRIG kommer att bosätta mej i Thailand,

att vara näst intill utan rättigheter(förutom att betala svinpris för det mesta)

tex ägande och visa/medborgarskap

ej heller bidra till land/husköp pga att jag inte kan äga/ärva om frun avlider före mej eller dela lika vid evt skilljsmässa!

Detta är helt felaktigt!

Du ärver din fru precis som här i Sverige. Är det mark du ärver så har du ett år på dig att sälja marken.

Vid skilsmässa delar ni allt som förvärvats under äktenskapet, precis som i Sverige.

(Ovanstående kan naturligtvis vara annorlunda om testamente eller äktenskapsförord finnes.)

/ Joe

In Asia you live and you die. In Farangland you expect to live one day, then you die without having lived.

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...