Jump to content
IGNORERAD

Döden ...


Magrood

Recommended Posts

---

I Thailand vill man dö bland sina nära och kära.

När man har legat på sjukhuset och märker att tiden snart är kommen vill man komma hem. Att dö i sitt hem bland sina nära och kära är en viktig del av slutskedet.

Att dö ensamt är hemskt.

När min förre dettas mormor var svårsjuk ville hon inte att någon skulle komma och se henne i det tillståndet. Exets mamma ville inte att exet skulle åka och hälsa på mormor. Men jag lyckades övertala honom att han skulle åka och hälsa på sin mormor.

Thailändare tycker att man får gamlangjai - hjärtkraft/uppmuntran av att få besök av sina nära och kära. Att inte lida av sjukdomen i ensamhet är hemskt.

Han åkte och hälsade på mormor. Hon var jätteglad. Om jag minns rätt så hann exet och systern stoppa om mormor innan de åkte hem.

Morgonen därpå hittade sjukvårdspersonalen som kom hem till henne att hon var död.

Exet tackade mig för att jag hjälpte honom att fatta rätt beslut.

---

På landet behåller man kistan i hemmet och har ceremoni i 3, 5 eller 7 dagar.

Det finns alltid folk dygnet runt. Den döde ska inte behöva vara ensam.

Grannarna som har tid tillbringar sin tid på begravningshemmet.

Man hjälper till att lagar mat, att diska, att servera och sånt.

Värden bjuder på mat och dricka alla de dagarna ceremonin pågår.

På kvällarna kommer munkar och ber en bön. Äldre personer brukar sitta och lyssna på.

När man kommer till begravningshemmet brukar man gå och knacka på kistan och hälsa på den döde. Man tänder också rökelser. Alla hjälps åt att det alltid finns rökelser tända. Kanske som någon slags kommunikation mellan två världar.

Vid varje måltid fixar man en bricka med mat till den döde. Brickan ställs bredvid kistan.

Kistan ligger centrum av ceremonin. Man dekorerar kistan med guld och silver papper. Man har blommor och blinkande små lampor runt kistan.

För att den döde inte ska lämnas ensam måste det finnas folk som är vaken på nätterna.

För att få folk att kunna sitta uppe så länge tillåts spel som normalt är olagligt.

På begravningar kan man spela kort, tärningar och andra spel om pengar.

Det sätts upp tält. Det lagas och serveras mat. Det spelas hög musik. Ibland normal musik, ibland festmusik och ibland begravningsmusik. Begravningslåten heter ธรณีกรรแสง moder jorden gråter. Den är hjärtskärande. Jag gråter varje gång jag hör den.

Har thailändare inga känslor? Är de glada på begravningar?

Nej - det tror jag inte. Sorgen är nog den samma över hela världen men sättet att uttrycka sin sorg är olika i olika kulturer.

Thailändare tror att det inte är bra att låta tårarna droppa på den döde. Han/hon kommer att bli orolig för sina nära och kära som är i så stor sorg. Då kan han/hon inte lämna den här världen i frid för att komma till den andliga världen.

Så det är inte så konstigt att man se anhöriga vara upptagna med det praktiska som hör till begravningen och inte gråter.

---

Sen är det dags för kremation.

Förr i tiden valde man ibland att bygga upp en provisorisk kremetorium på sin mark eller sin risfällt. Nu brukar det enbart ske i tempelområdet.

Munkarna ber böner. Innan man kremerar öppnar man kistan för att folk ska få ta farväl för näst sista gången. Man häller kokossaft - vatten som finns i kokosnöten - på den döde och önskar henne/honom vila i frid.

Innan man börjar tända brukar man lägga ดอกไม้จัน Chann-blommor på kistan eller i eldstaden. Chann-blommor är konstgjorda blommor. Förr i tiden var de gjorda av ett speciellt träslag som luktade gott. Men nu används annan sorts trä eller papper.

Sen bränner man...

Vid det här skedet brukar all sorg som man hållit tillbak få komma ut.

Folk gråter ut all sorg de har.

Själv fick jag inte var med på pappas begravning, men jag följde ceremonin via telefon.  :cry:

Jag bad de att spela in begravningen på videon efter som jag ej kunde närvara. Men hittills har jag aldrig haft kraft och mod att uppleva fars begravning.

---

Man brukar köpa tallrikar, skedar, tillbringare och sådana saker som den döde behöver i sitt nästa liv. De sakerna som man vill ge till den döde skänker man till tempel. Det är därför tempel har mycket köksgrejor. När folk ska ha fest kan de komma och låna saker från templet.

Vissa tillhörigheter till den döde kremerar man samtidigt.

---

Under kremationen kastar man lyckopengar i luften och barn och vuxna försöker fånga det - det ger lycka till de levande. Lyckopengar är små mynt som man lindar in i guld- och silverpapper.

---

Morgonen därpå kommer anhöriga till platsen och plockar askan. Askan brukar man förvara i en urna och bevarar i tempelområdet i vänta på en sista-farväl-ceremoni.

Man brukar bilda en kropp av askan som är kvar på marken.

Jag glömde säga att den döde har alltid huvudet mot väst. Väst heter dit solen går ned - symbol för döden.

Den här kroppen av askan har huvudet mot öst - symbol för nytt liv, ny dag, nytt ljus, ny sol...

Man lägger mynt/rökelser(minns ej) på 32 viktigaste punkter i kroppen. Vi säger att en icke handikappad person har 32 organ.

Detta symboliserar att den döde ska födas i en ny och hel kropp.

---

Sen brukar man gå till tempel och ger mat till munkarna. Kanske bara den dagen eller en hel vecka.

---

Efter 100 dagar har man 100-dagar-ceremoni.

---

Sedan väntar en sista farväl ceremoni. Det är inget bestämd tid om hur länge man får vänta.

Man väntar tills anhöriga har råd och kan samlas.

I vår familj tänkte vi fixa sista farväl ceremonin till farmor och far i år när min halvbror var färdig med studier. Men han fick göra lumpen. Så vi får vänta ytterligare två år till. Sen kan det bli knepigt eftersom fars fru vill ha något stort, medan jag vill ha något litet. Sen kommer hon och vår familj inte så bra överens.

Efter sista farväl ceremonin brukar man lägga urnan i en s.k. ธาตุ, thart, en pagoda liknande sak. Den ser ut om en stor konform av cement. På vissa ställen lägger man urnan i tempelmuren eller tempelbyggnads yttreväggar. Man brukar ha namn och eller bild av den döde på stället man lägger urnan i. Det motsvarar gravplats/gravsten.

---

På Songkran brukar man gå till gravplatsen och tänka på den döde. Eller om man inte har gjort det kan man ta fram urnan och hälla vatten blandat med parfym och blommor på asken.

---

Så var det med en thailändska begravning.

Sorgen verkar kanske inte så stor vid begravningen men den är utdragen.

Man minns den döde länge - och bearbetar sin sorg länge.

---

Min bästa väns far gick bort idag.  :cry:

Blommorna som en annan vän bad mig att hjälpa till att fixa kom 5 min för sent.

---

R.I.P

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 46
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Magrood

    10

  • gubben4906

    4

  • Rospigg

    3

  • mr-noodles

    3

Mest aktiva i denna tråd

:wai: Respekt Magrood!

Mycket bra och utförligt och förståeligt beskrivet.

Nu klarnade en hel del om mina funderingar omkring min sambos fars begravning

i december förra året, som var en sista farväl ceremoni.

:wai: Tack för din fina beskrivning!

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej Magrood

Det var en mycket fin och utförlig beskrivning av en begravning och det långa sorge arbetet, som är mycket tuffare för dom anhöriga där än en begravning i Sverige.

Speciellt när dom anhöriga sorterar askan och sköljer av tänder och benrester med vatten måste vara väldigt tuff.

Och jag håller med om att få dö hos sin familj och nära och kära borde vara en mänsklig rättighet.

Tankarna om att det inte är bra för den döde om familjen visar för mycket sorg är samma på Bali, där man försöker vara "glada" för att själen ska lämna kroppen och gå vidare.

Mvh Isan lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack...

---

Jag läste i boken Kulturgrammatik av Gillis Herlitz att de i Vietnamn har liknande sätt att uttrycka sin sorg.

Det var från hans bok jag fick uttrycket: sorgen är den samma men sättet att uttrycka den kan variera...

---

Jag har varit med ett par tre svenska begravningar. Det var intressant att uppleva att all sorg kom på en gång.

---

Det är intressant att se hur kulturer kan forma folk att komma på olika sätt att hantera samma känsla.

---

Jag har för länge sedan sagt till mina kompisar att på min begravning vill jag att de delar ut en bok om dumma/pinsamma saker jag gjort - som folk kan skratta åt. Jag vill att folk ska skratta på min begravning och minns mig med mina pinsamma misstag.

I stora städer brukar man dela ut en bok som minne till den avlidne. Kanske Buddhas ord, lärdomar från kristendomen eller om den avlidnes liv och verk.

---

Nu bor jag i Sverige så jag vet inte hur det blir om det skulle hända här. Har inte tänkt på det hur jag vill ha det. Men jag har sagt att jag vill dö i Thailand - hoppas att jag lever länge nog så vi hinner flytta dit innan det är dags.

Jag är fascinerad av svenskar som inte är så fästa vid att dö i Sverige. Det är positivt det. Jag tror att de flesta av tjejer jag känner i Sverige som jag har frågat vill som jag komma hem när man är gammal och dö i sitt hemland.

---

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Har thailändare inga känslor? Är de glada på begravningar?

Nej - det tror jag inte. Sorgen är nog den samma över hela världen men sättet att uttrycka sin sorg är olika i olika kulturer.

Väldigt bra sagt. Intressant var det också!

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest wwwebster

Ja det bästa sättet att hedra någon som dött måste vara att fortsätta hans/hennes önskningar. Tror inte att det finns någon som önskar att ens nära och kära ska sörja särskilt länge eller djupt. För egen del så skulle jag tycka att det vore trevligt om de tog ett par järn och pratade gamla och goda minnen.

Min sambos mormor dog i början på året och när vi kom dit i maj så blev det lite fest. På en särskild hylla hälldes det upp ett glas till mormor också. Min sambo är rädd för att mormor och andra döda ska komma tillbaka och spöka.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack för en bra förklaring, Magrood!

Jag tänkte ta fasta på ditt förslag om en bok med minnesvärda tabbar/pinsamheter, men jag är rädd att den skulle bli ohanterligt tjock!

När jag dör vill jag bara somna in fridfullt och stilla, precis som farfar.

Inte vrålande av namnlös fasa, som hans passagerare.

Link to comment
Dela på andra sajter

andersbangkok

En av mina goda vänner dog i Tsunamin. Han och hans fru hade kommit dit på julafton och tog en promenad på stranden när vågen kom.

Min vän hade skrivit en dödsbok där han hade beskrivit hur det skulle vara på hans begravning.

Det skulle vara "efterfest" vilket vi (det blev mer än 150 pers!) hade i Stockholm. Mitt i lokalen fanns ett foto i naturlig storlek av min vän, halvt slumrande på en plats i Thailand, hans träningsskor, hans favoritbok och hans gitarr.

Hela festen startade med champagne och en skål för "absent friends" (honom).

Därefter blev det sång av en av hans favoritmusiker (live), middag (Thailändsk mat förstås!) och senare blues och rock spelat av ett band bestående av gemensamma kompisar.

Han hade kremerats i ett tempel i Kao Lak (det var också det hans vilja i dödsboken).

Askan spreds dels i Kao Lak och dels på en hemlig plats i Sverige (inte helt enligt begravningsreglerna men väl enligt min väns önskan)

Denna efterfest fick mig att komma ihåg honom som den härliga människa han var och jag kommer absolut att se till att ha gjort något liknande när det är dags att fara vidare.

Carpenters inlägg: "Faktum är att du tror att du är i maktens korridorer ock minsann kan. Du vet inget kan inget för att du är för upptagen med dig själv."
"Inte lätt att vara kostym nisse o inte förstå"

Link to comment
Dela på andra sajter

Fick bevittna en 100 dagars ceremoni tror jag. Alltid undrat vad det var som pågick och vad det handlade om. Ingen kunde på ett begripligt (för mig) sätt förklara. Dtai Yaht handlade det om iallafall.

Mycket Lao Kao med avslutning i templet där man brände några papperssymboler på små pinnar.

Kan inte säga jag fattade så mycket.

Tack Magrood, mycket intressant.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest jing jing

Vad gott att få lite riktig fakta från Thailand, om seder och traditioner.

Du är en klippa för forumet!  :great:

Ha det gott och hoppas vi får möjlighet att ses igen.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack för att du delar med dig magrood  :wai:

Varför häller man just kokossaft?

Då du förklarar varför huvudet ska peka åt de olika hållet och varför man lägger mynt. Funderar jag på om kokossaften har någon speciell betydelse eller har det "bara" blivit att det är just det.

Hoppas du inte missförstår min fråga.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack för en underbar berättelse, kommer direkt att ändra i mitt "dödstestamente".  :Drogar-Dum(LBG): Jag har bestämt att där jag dör ska jag begravas. Blir det i Sverige ska jag kremeras och spridas för vinden över havet, OK, Östersjön.  :Drogar-BigGrin(LBG): Dör jag i Thailand så skulle jag föredra en Thaibegravning som Magrod beskrev, med gammal 60-talsmusik, lite snyftig Paul Pott, och förstås, the one and only Tina Turner när hon sjunger om världens bästa kvinna "Proud Mary"  :Drogar-HeadPhones(LBG):

gubben

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Gargamel

Först vill jag beklaga din bäste väns fars bortgång , skänker en tanke till er !

Det andra så måste jag tacka för det du ger med dina texter och man får en inblick i det thailändska samhället som annars svårt att få . Du är duktigt på att berätta och jag väntar med spänning på nästa text som du kommer att posta .

Hoppas att allt är bra med dig och det barn du väntar .

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest jing jing

Quote

Tack för en underbar berättelse, kommer direkt att ändra i mitt "dödstestamente".  :Drogar-Dum(LBG): Jag har bestämt att där jag dör ska jag begravas. Blir det i Sverige ska jag kremeras och spridas för vinden över havet, OK, Östersjön.  :Drogar-BigGrin(LBG): Dör jag i Thailand så skulle jag föredra en Thaibegravning som Magrod beskrev, med gammal 60-talsmusik, lite snyftig Paul Pott, och förstås, the one and only Tina Turner när hon sjunger om världens bästa kvinna "Proud Mary"  :Drogar-HeadPhones(LBG):

gubben

Hallå där. i Östersjön har vi tillräckligt med föroreningar och undanber oss ytterliggare nedskräpning. Var vänlig att deponera er aska på en miljöstation!

Link to comment
Dela på andra sajter

Salig svärmor som skulle fyllt 81 denna månaden gick bort i maj ifjol.- Hon levde de sista 20 åren i Svedala med oss.- Kremerades i Ängelholm..askan förde vi till Chok-Chai, där hon gravsattes i tempelmuren enligt buddhistisk ceremoni.  :wai:

Link to comment
Dela på andra sajter

Tackar för att ni delar med er era tankar om döden och att ni uppskattar texten.

Jag har velat skriva om detta ämne länge man har inte haft kraft att göra det.

Det är ett känsligt ämne.

Inom buddhismen brukar en del säga att när man gå på begravning kan man försöka få sig en tankeställare. Livet är kort, man vet inte när den dagen kommer ... så ta tillvara livet...

Quote

Varför häller man just kokossaft?

Jag tar inte illa upp na ka. Det är intressant att lära sig om varandras seder och kulturer.

Det sägs att kokossaften är den renaste väskan. Vätskan sugs upp från marken genom rötter igenom trädstammen och sedan bildas det saft i själva kokosnöten.

Jag vet inte om det handlar om att tvätta den avlidne med den renaste väskan - eller om man menar att rensa det gamla för den avlidne för ett nytt liv.

---

Jag pratade med min man om att det är konstigt att folk i Thailand verkar kunna se att det är dags. Att man hinner kalla hem sina barn och nära anhöriga. Hur kan man veta det? Men det kanske är slumpen. Min kusin berättade för mig att farmor såg annorlunda ut de sista dagarna. Hon var inte lik sig själv. Man kunde ana det... jag vet inte. Jag har aldrig varit med något slutskede.

Det blir värre för barn som bor utomlands. Jag missade både fars och farmors bortgång fast släktingarna sa att jag skulle hem.

Där kom en kulturchock in.

Mitt ex tyckte att man kunde göra det och det och det för att rädda livet på den sjuke.

Men de i Thailand ville respektera den sjuke. Vill han/hon hem och vila i fred och fortsätt sin resa bland nära anhöriga så respekterar man det.

---

Själv vill jag inte leva om jag inte kan klara mig själv och är vid medvetande. Om folk försöker hålla mig kvar vid liv så är det inte för min skull. Det är mest för de levandes skull. Jag vill slippa lidandet så fort som möjligt.

Men det är svårt. Vi vill ju inte förlora någon vi älskar.

---

Sen har jag pratat med en god vän om användande av morfin eller smärtlindrande medicin. Som jag har förstått så försöker man i Sverige lindra smärtan så mycket som möjligt när man vet att det inte gå att rädda livet. Jag vet inte hur man gör i Thailand. Har inte hört talats om en sådan princip.

---

R.I.P.

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Magrood, fint skrivet!

Allihopa vet ju att döden är en del av livet!

Vi kommer alla en gång dö!

Mvh

Kimmo

You take the blue pill – the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe.

You take the red pill – you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

Link to comment
Dela på andra sajter

Captain Thailand

Hej Magrood,

Tack för att du berättar och givetvis beklagar jag sorgen.

Du som faktiskt har lite extra självupplevda erfarenheter och kunskaper om det land alla skriver om här är nog en mycket bra "katalysator" i detta forum.

Kul att du skriver!

CT in Thailand

Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket bra skrivet Magrood, intressant läsning och dom flesta av oss får en klarhet i hur det fungerar vilket alla gånger inte är så lätt att förstå för oss som har flickvänner som inte behärskar det svenska språket tillräckligt bra ( vilket jag tror är nästan allas tjejer). Jag fick då en klarare bild av det hela.

Tack

Link to comment
Dela på andra sajter

Tänkte lämna den här biten...

Men har man sagt a får man nog säga b också.

---

Som många kanske redan känner till så brukar man får ett kuvert med inbjudningskort till bröllopet.

Gästerna kommer till ceremonihemmet med det kuvert fast utan kort, men med pengar som bidrag för kostnaden för ceremonin.

---

För begravningsceremoni gör man samma sak dvs att man kommer med kuvertet och bidrag.

---

Inbjudningskort till begravningen brukar man slänga så fort som möjligt. Man ska inte spara det eftersom det är olycksbådande.

---

Maten som serveras på begravningen får inte vara trådaktig typ nudlar och sånt. Jag tror att man är rädd att trådarna ska dra med sig andra - alltså att fler kommer att dö inom kort.

---

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Hemma i byn spelas ofta den där speciella begravningsmusiken hela nätterna igenom när någon har dött. Tycker själv den musiken är ganska rogivande så min nattsömn stör den inte alls förutom vid dom få tillfällen när jag vet att det är ett barn som har dött. Då påminns man om det hela tiden och tänker alldeles för mycket. brr!

Tack för den utförliga beskrivningen om VARFÖR allt sker som det gör vid en begravning. Där fyllde du igen ett par luckor i min egen kunskapsbank Magrood.  :great:

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket gripande Magrood :wai:

Av flera anledningar, det var mors dag här igår, och i natt drömde jag om min mor.

Hon gick bort för ett drygt år sedan, i drömmen levde hon, men visste att hon skulle dö snart.

Hon var glad ändå, och vi hjälptes åt  med begravningsförberedelserna...

Det var en märklig dröm, min fru säger att min mor hälsade på mig, när jag sov.

Det var med blandade känslor jag vaknade upp, dels var jag glad för att Mamma hade varit det i drömmen, dels grät jag en liten tår av saknad...

MVH Tommy

"There is an eagle in me that wants to soar, and there is a hippopotamus in me that wants to wallow in the mud."

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack Magrood. Något av en kulturgärning på detta forum. Jag tänkte på just detta om döden och jordfästning i Thailand för drygt en vecka sedan då min fru fick höra ett hennes äldre kusin helt plötsligt hade avlidit en vecka tidigare, och redan hade blivit bränd.

Det tragikomiska i det hela var att kusinen som var 49år (?), och som en av få släktingar som var närvarande vid senaste avresan hade kommenterat svärmors hälsa. Svärmor hade ett par år tidigare fått ett par tumörer och inte alltid känt sig så bra. Kusinen hade då sagt till min fru att mamma ( svärmor ) nog inte kommer att leva mer än ett eller något år till så dålig som hon är.

Nu är kusinen borta, död. Den sista jag talade med i hembyn. tragiskt, medans sjuka svärmor och gammel-mormor på ca dryga 90 år lever vidare.

Vad jag undrar över angående en död i Thailand är om man ( vem ? ) tvättar den döde och klär honom/henne i fina kläder??

Träbordsprofet

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...