Döden ...

[Thaifiskaren]

Även jag instämmer med ett tack...Magrood, för en tankevärd läsning av din berättelse.

Samtidigt vill jag berätta en egen historia :

Under tiden som min nuvarande fru var hos mig i sverige på besöksvisum, så insjuknade hennes far

i cancer. Hon fick reda på att det bara var en månad eller två kvar av hans liv.

Vi bokade om hennes biljett o hon åkte hem.

Hon ville ha med sig ett antal paket med huvudvärkstabletter.

2 veckor senare åkte jag ner, och då var hennes far extremt dålig.

Han låg utanför deras hus och mer eller mindre sov hela tiden.

Jag fick veta att han legat så i flera dagar, samt att huvudvärkstabletterna var till för honom, då

dessa hade hjälp min fru, när hon hade ont.

På inrådan av en nära falangvän så sa jag till hennes far att jag ville gifta mig med hans dotter, samt

att jag lovade att även ta hand om hans dotters 2 barn samt hans älskade hustru.

Det känders något dumt att tala med honom då han inte "varit kontaktbar" under en tid.

För första gången, på flera dagar satte han sig upp... o log mot mig, med slutna ögon.

Det kom tårar från hans kind, och han sa något ...men ingen förstod vad han sa.

En timme senare hade vi gift oss "by-mässigt" och jag var tvungen att åka därifrån.

Senare så dog han...med ett leende på läpparna, enligt dom som var där.

Detta har satt sina spår hos mig, och fått mig att inse, att det behövs inte så mycket för

att vara lycklig. Vare sig man lever eller är på väg att dö.

En som idag är mer ödmjuk än tidigare.

[Magrood]

Tackar för er uppskattning och att ni delar med er.

Quote

Vad jag undrar över angående en död i Thailand är om man ( vem ? ) tvättar den döde och klär honom/henne i fina kläder??

Beklagar na ka.

När jag var liten såg jag att de tvättade de avlidne hemma. De kammade honom/henne och sedan bröt de sönder kammmen. För den ska inte användas igen av de levande.

Jag minns inte om de till och med vände på kläderna ut och in, eller om det bara är en myt.

Man försöker nog välja de finaste kläderna personen hade.

De sprutade in formalin också. För annars skulle det nog vara svårt att ha den avlidne hemma i kistan i 3-5 dagar.

Nu för tiden har vissa byar tillgång till en kista med kyl.

Min far pratade om det när farmor var sjuk. Han tyckte att han man kunde samla in pengar och köpa en sån för templet som folk i hela byn skulle kunna använda. Han tänkte nog att det skulle hinna bli färdigt innan det var dags för farmor. Men - han gick bort ett år förre farmor.

---

Eftersom jag lämnade byn när jag var tolv år så är de mesta minnena från typ 18-23 år sedan.

---

Mvh

Magrood

[Magrood]

Quote

i drömmen levde hon, men visste att hon skulle dö snart.

MVH Tommy

Tommy

Din berättelse berör mig verkligen.

Jag har trott i flera år att det bara var jag som hade sådana drömmar.

---

När min far gick bort hann jag inte komma till begravningen.

Vi skulle hinna till efter-begravning-ceremonin, den som man gjorde docka av askan och vände huvudet mot öst igen. Men mitt ex ville hellre sova kvar på hotellet i Bkk efter att vi landade.

Sen när vi kom fram till isaan ville han sova på morgonen eftersom han var så trött. Så jag missade den cerimonin även om vi bara var några kilometer bort från byn. 

---

Konsekvensen av det var att i ett helt år efter fars bortgång drömde jag om att han återuppstod.

Jag drömde att han var död, det var begravning - men han bara vaknade upp och levde igen. Han var inte död. Det var bara ett missförstånd.

Jag hade sådana drömmar om och om.

Men när det hade gått ett år. Drömde jag att jag var på begravningen. Åkte en tuk-tuk. Tuk-tuken bärgade en vagn med pappas kista. Han vaknade inte. Det dog på riktigt den gången.

---

Det var på sett och viss en lättnad att få de bekräftat även på "Subconscious" nivån.

Efter ett år slutade jag sörja min far. Annars hade klädde jag mig svart på fredagar eftersom det var på en fredag han dog.

---

Men jag vaknade med lycka i hjärtat när jag drömt om att far fortfarande levde.

---

Det var nog en bearbetningsprocess - som blev utdragen eftersom jag missade både begravningen och konkreta cerimonier.

---

---

När vi drömmer om de avlidna tror vi att de saknar någonting. De håller kontakt med oss via drömmen. (Eller om man tänker psykologiskt så är det nog vi levande som vill hålla kontakt med dem - och det sker via drömmar.)

Men i Thailand brukar man efter att man drömt om de avlidne fixa lite matbricka och lägga ut för dem. Eller gå till tempel och skänger mat/saker. För munkarna fungerar som en länk mellan den världsliga och den andliga världar.

Själv är jag dålig på att fixa mat till fars och farmors andar.

---

När jag kommer hem till byn brukar jag gå upp till buddha rummet där vi har bilder på kungar, buddastatyer och bilder på far och farmor. Jag tänder en rökelser och talar om för de att jag är hemma nu.

Ibland får jag sprit och cigarett av min faster som har en butik. Jag tänder rökelse, tänker på pappa. Tänder cigaretten och häller sprit i marken. Det var till honom.

Rökelse är en länk mellan de två världarna vi lever i.

---

När farmor levde brukade hon ta lite jord från marken och la den i mitt hår - på hjässen, när jag skulle åka tillbaks till skolan som låg på en annan stad. Hon bad moder jord att vakta mig på resan.

Nu när hon är borta är det ingen som gör så till mig längre...

---

Mvh

Magrood

[Oregistrerad]

Sprida askan i östersjön?- Då hamnar man väl i gott sällskap bland alla Nazikoryféer?    :bad:

[mr-noodles]

    http://www.youtube.c...h?v=WAdZzr0ysxg

[mr-noodles]

Jag satt & vaka & höll Farsans hand han va pumpad med medicin.

Men jag tror han dog Bättre när han visste att hans son var där,

Så vad jag ville seja

FULL respekt att dö i Thailand

jag e inte troende

Men lite respekt för dom som byggde upp vad vi har NU!

[Oregistrerad]

När jag hämtade min älskling från Thailand, grävde jag upp lite mull framför hennes hus som jag tog med.- Detsamma gjorde jag från mitt fosterland när vi flyttade till Svedala.- Tror att det hjälpt oss på vägen..om man kan säja så 

[Guest Stefan-P]

Hello everybody I am Joe Collins, and you are not. When I pass away I want to do that peacefully in the sleep like my old grandpa. Not screaming like the passengers in his car. 

[Da_Ling_Boy]

Quote

Hello everybody I am Joe Collins, and you are not. When I pass away I want to do that peacefully in the sleep like my old grandpa. Not screaming like the passengers in his car. 

hörru du,  jättekul inlägg i en seriös tråd. NOT! 

sen det viktigaste,

Hej Magrood, 

Jättetack för din beskrivning! Kände mig ett steg närmare min tjej och hela hennes familj och de traditioner som de har... som de inte kunnat förklara för mig!

Jag brukar läsa dina otroligt personliga trådar och du ger mig värme och medkänsla genom dem, och när du känner dig svag och nere, så skall du ändå stå stark i livet och inte låta någon sätta sig på dig!

hoppas Svarten tillåter mig sända dig en stor virtuell kram,

varmaste hälsningar

Mikael

[Magrood]

Quote

Hej Magrood, 

Jättetack för din beskrivning! Kände mig ett steg närmare min tjej och hela hennes familj och de traditioner som de har... som de inte kunnat förklara för mig!

Jag brukar läsa dina otroligt personliga trådar och du ger mig värme och medkänsla genom dem, och när du känner dig svag och nere, så skall du ändå stå stark i livet och inte låta någon sätta sig på dig!

hoppas Svarten tillåter mig sända dig en stor virtuell kram,

varmaste hälsningar

Mikael

Tack!

Jag är glad att få den feedback från dig.

Jag har fått kunder som ville få hjälp med att förstå varandra dvs. den svenska vill förstå "thaihet" och den thailändska vill förstå "svenskhet". Jag tycker det är ett givande uppdrag.

Jag tror att tålamodet mod "olikheter" ökar om man förstår bakomlikande tankar/seder eller varandra kulturer.

Det var så vi utbyttesstudenter med AFS fick lära oss i alla fall.

Förståelse om varandra kan bidra till fred.

---

När mina svenska värdsföräldrar fick se en begravningsceremoni i  Chiang Mai blev de helt chockade!!!

Än idag, 14 år senare, pratar vi fortfarande om olikheter mellan Thailand och Sverige och begravningsämnet kommer alltid med.

När jag fått delta i svenska begravningar - kunde jag förstå mina värdsföräldrar reaktion mycket bättre.

---

Kramar

Magrood

PS. Svarten är inte svartsjuk. Han tar inte illa upp na ka.

[gubben4906]

När min pappa dog 1963 var jag 14 år och alkoholist och brydde mig inte. När mamma dog 1985 var jag 36 år och alkoholist och brydde mig inte. När jag 1990 blev nykter så arbetade jag enligt Anonyma Alkoholisters 12 steg. När det var dags för Steg 9 där jag ska göttgöra de personer jag har skadat så började jag med min mamma och pappa. Jag började med att skriva ett brev till pappa där jag förklarade varför jag inte kunde sörja honom när han dog -63. Jag skrev något liknande till min mamma. Jag gick till graven, hade med mig en stol och satte mig vid graven, tog fram breven och läste dem högt så att mina föräldrar kunde höra det jag skrev. Efter det så tog jag och eldade upp breven så att texten skulle komma upp till dem där de satt och vickade med sina tår på molntappen. Det är hur jag gottgjorde mina föräldrar och även mig själv.

gubben

[Guest lars60]

Quote

När min pappa dog 1963 var jag 14 år och alkoholist och brydde mig inte. När mamma dog 1985 var jag 36 år och alkoholist och brydde mig inte. När jag 1990 blev nykter så arbetade jag enligt Anonyma Alkoholisters 12 steg. När det var dags för Steg 9 där jag ska göttgöra de personer jag har skadat så började jag med min mamma och pappa. Jag började med att skriva ett brev till pappa där jag förklarade varför jag inte kunde sörja honom när han dog -63. Jag skrev något liknande till min mamma. Jag gick till graven, hade med mig en stol och satte mig vid graven, tog fram breven och läste dem högt så att mina föräldrar kunde höra det jag skrev. Efter det så tog jag och eldade upp breven så att texten skulle komma upp till dem där de satt och vickade med sina tår på molntappen. Det är hur jag gottgjorde mina föräldrar och även mig själv.

gubben

Detta är mycket starkt gjort av dig!

På ett fint sätt har du hedrat dina föräldrar, som bör ge dig sinnesro! 

Stor respekt till dig! 

[Rospigg]

Som Magrood skriver. Om man förstår bakomliggande tankar till seder ökat förståelsen och tålamodet. Sällan har min fru tagit sig tid till att förklara saker fast jag har önskat det, vilket säkert har ställt till onödiga diskussioner och motsättningar. Det har mest varit att acceptera konstigheterna. Tyvärr. Hoppas att det kommer någon liknande rubrik och inehåll om övriga stora händelser i livet, som födelse - dop - namnsättning, samt förlovning och giftermål.

Gubben. Det är starkt att gå ut och berätta om sina probelem, i ditt fall om din alkoholism. Vad jag är förvånad över är att du skriver att du var alkoholist när du var 14. Vad jag har hört är att det tar uppemot tio år att utveckla alkoholism om man dricker någorlunda regelbundet. Det skulle betyda att du satt onykter redan i första klass. Vad är det för miljö där det är så lätt att få tag på alkohol för så unga barn ( regelbundet ) som vid sex, sju, åtta års åldern? Och att inte föräldrar märker och kanske bryr sig. Det här var något nytt för mig. Dags att uppgradera kunskaperna känner jag.

[Herr Chang]

Hej Rospigg,

Visst är det frustrerande när thaidamen inte vill eller snarare inte orkar förklara hur det ligger till. Å andra sidan får jag väl medge att jag själv ofta inte varken kan eller orkar förklara varför det är som det är i Sverige...

Herr Chang har talat.

[Magrood]

Quote

När min pappa dog 1963 var jag 14 år och alkoholist och brydde mig inte. När mamma dog 1985 var jag 36 år och alkoholist och brydde mig inte. När jag 1990 blev nykter så arbetade jag enligt Anonyma Alkoholisters 12 steg. När det var dags för Steg 9 där jag ska göttgöra de personer jag har skadat så började jag med min mamma och pappa. Jag började med att skriva ett brev till pappa där jag förklarade varför jag inte kunde sörja honom när han dog -63. Jag skrev något liknande till min mamma. Jag gick till graven, hade med mig en stol och satte mig vid graven, tog fram breven och läste dem högt så att mina föräldrar kunde höra det jag skrev. Efter det så tog jag och eldade upp breven så att texten skulle komma upp till dem där de satt och vickade med sina tår på molntappen. Det är hur jag gottgjorde mina föräldrar och även mig själv.

gubben

Tack för att du delar med dig Gubben. 

Det är berömvärt att kunna dela med sig sitt förflutna som inte är så ljust med andra.

Min far dog av alkoholen - bara min teori.

Jag tror att han drack ihjäl sig de sista två åren eller de sista månaderna när hans fru snodde hans pengar och stack till Sverige för att skaffa en farang.

Hon lyckades.

Hon kom hem till byn med sin farang och slängde ut min far och en väska full med kläder från huset - som hon skulle ha som paradis med sin svenske man.

Far bara grät och yrlade nog som en hund  i närheten av huset.

Han gjorde nog något som gjorde att kvinnans bror som var en boxare blev arg och misshandlade honom.

Detta var i april.

I augusti dog min far plötsligt.

---

Innan jag stack till Sverige försökte jag övertala honom att söka hjälp för att sluta dricka.

Men sånt krävs mycket uppmuntran/gam lang jai och stöd från omgivningen.

Han fick nog inget sånt stöd - inte från mig heller...

---

Var kan man få tag i de 12-stegen?

Skulle vara intressant att översätta det till thai någon gång.

Kanske kan sprida budskapet i byn nästa gång vi kommer.

---

Mvh

Magrood

[Fenrisulven]

Vi medgav att vi var maktlösa inför effekterna av beroende, och att vi inte kunde hantera våra liv.

Vi började tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen

Vi beslöt att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Gud.

Vi gjorde en grundlig och ärlig moralisk personlig inventering.

Vi medgav inför Gud, oss själva och en annan människa våra fels verkliga natur.

Vi var fullständigt beredda att arbeta tillsammans med Gud för att avlägsna våra dysfunktionella beteenden.

Ödmjukt bad vi Gud att befria oss från våra brister.

Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi skadat och var villiga att gottgöra dem.

Vi gottgjorde alla dessa människor så långt det var oss möjligt, utom då det kunde skada dem eller någon annan.

Vi fortsatte vår personliga inventering och då vi gjorde fel, medgav vi det genast.

Vi försökte genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att fullfölja den.

När vi genom dessa steg nått ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

mvh Joachim

[Guest lars60]

Det finns ju många föreningar/organisationer som likt AA arbetar med samma målsättning,

dvs bestående nykterhet. T ex Sällskapet Länkarna. 

Finns i hela Sverige, bl a i Borlänge:  http://borlangelankarna.se/

De sju punkterna

Dessa utgör det grundläggande och

principiella rättesnöret för

Sällskapet Länkarnas medlemmar

Punkt 1

Erkänn att DU ej behärskar spriten

Punkt 2

Du måste tro på en kraft som är starkare

än Din egen

Punkt 3

Ställ inga krav på Dina medmänniskor

Punkt 4

Vi eftersträvar absolut ärlighet, renhet,

kärlek till medmänniskor och osjälviskhet

Punkt 5

Erkänn Dina fel och brister för någon annan människa

Punkt 6

Gör upp med alla personer till vilka Du står i

något missförhållande

Punkt 7

Såsom Du själv blivit hjälpt skall Du

hjälpa andra

[gubben4906]

Här har du de tolv stegen Magrood

Genom AA:s tolv steg kan alkoholisten leva nykter utan tvångsmässigt begär efter alkohol.

Som nykomling reagerar du kanske över att Gud nämns i de tolv stegen. Men notera att det står ”Gud sådan vi uppfattade honom”. Om du är religiös, så använd din nuvarande definition av Gud. Om du inte är religiös, eller inte vill bli, så skapa din egen.

Som nykomling behöver du heller inte acceptera och följa de tolv stegen i sin helhet om du inte vill eller kan. Du uppmanas i början bara att försöka gå på så många möten som möjligt och med ett öppet sinnelag lyssna på andras erfarenheter av programmet.

De Tolv Stegen

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv.

2. Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händena på Gud, sådan vi uppfattade honom.

4. Vi företog en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska den exakta innebörden av alla våra fel.

6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

8. Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi hade skadat och var blev villiga att gottgöra dem alla.

9. Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde skada dem eller andra.

10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.

11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade honom ­ varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.

12. När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Det finns AA-möten i Thailand, gå in på Google och sök på AA Thailand. Om det finns thailändska möten vet jag inte, Engelska och swvenska finns det.

  gubben 

[gubben4906]

Rospigg

Jag började supa ett par månader innan jag skulle fylla 13 år. Alkoholism tar inte en viss tid. De flesta personer som dricker alkohol har en normal broms där de slutar när de når en viss gräns. En alkis fortsätter till han/hon slocknar. Även om en alkoholist får svåra konsekvenser av sitt drickande så fortsätter alkoholisten att supa.

Privat så tror jag att alkoholism är genetiskt överförbart till alkoholistens barn och barnbarn. Oftast så kan sjukdomen hoppa över en generation och gå på barnbarnen. Vet inte om det är vetenskapligt bevisat. Min privata teori. Testa och gå runt på barerna i Pattaya så kommer du troligen se samma ansikte på de flesta barer varje dag.

  gubben 

[Rospigg]

Tack gubben, du bör ju veta.

Jag skall ändra min uppfattning om hur man blir alokoholist. Vet inte vad jag har fått det ifrån att det tar många år, men jag har hört det många gånger. Är det inte så att om en lögn sägs tillräckligt ofta så blir den sann, nästan. Det verkar skrämmande att man inte kan veta riktigt vem som blir den utvalde. Kan det vara så att den som dricker ofta och mycket kan skapa ett beroende som i mycket påminner om alkoholism?

Lycka till.

P.S. Jag skulle nog inte ligga ned och skratta åt de ansikten som dagligen återfinns på Pattayas barer, snarare tycka synd om dem efter en tid om de inte hade någonting roligare att göra. Förstå mig rätt.

[Magrood]

Tackar för det 7/12 stegen.

Mycket intressant.

---

Jag har hört att ju yngre man börjar med alkohol desso kortare tid tar det innan man blir beroende. Kroppen är inte färdigt utvecklad för att hantera alkohol som vuxna.

---

Om risken för alkoholism i släkten har jag också hört. Jag tror att det stämmer för mig. Jag är mycket försiktig med alkohol eftersom vad jag har sett från far.

---

Mvh

Magrood

[Magrood]

Quote

Hej Rospigg,

Visst är det frustrerande när thaidamen inte vill eller snarare inte orkar förklara hur det ligger till. Å andra sidan får jag väl medge att jag själv ofta inte varken kan eller orkar förklara varför det är som det är i Sverige...

Herr Chang har talat.

Det stämmer så bra så.

Ibland orkar man inte.

Ibland vet man inte för det bara är så - det har alltid varit så. Det är bara självklart. Så självklart att det inte går att beskriva det. Det är därför det är berikande med olikheter. Mina svenska värdsföräldrar sa att de lärt sig mycket om Sverige genom att ha en utbyteselev hos sig.

Och jag har lärt mig mycket om min egen kultur, thailändska seder samt thailändsk grammatik genom att få frågor från svenskar. Genom att jämföra mellan de två länderna.

Ibland är man själv involverad och lätt hamnar i försvarsställning när man får en fråga. Men ser inte det som en sakfråga utan mer som en personlig anklagelse.

Därför är det ganska lärolikt att läsa om andras iaktagelser på nätet...

Mvh

Magrood