Jump to content
IGNORERAD

Min resa till (auktoriserad) tolk...


Magrood

Recommended Posts

Det har varit en lång resa - och därmed ett långt inlägg kanske.

Det började för åtta nio år sen, tror jag.

Jag minns när jag var nykommen till Sverige för att bosätta mig.

Jag satt på huk och höll i farbror Jans skrynkliga händer.

Vem var farbror Jan?

Jo, han var bonusmorfar till mitt ex.

Han sa till mig att jag kanske skulle kunna jobba som tolk.

:::

Tiden gick.

Jag kom aldrig tillräckligt nära det yrket.

Jag sökte information om det. Men hittade inga tolkkurser.

Jag fick ibland höra att det just hade varit en tolkkurs.

Att det just hade varit en tolkkurs - det fick jag höra från någon bekant till bekant som jobbade som tolk.

Jag läste ändå på om möjligheter till jobb och den ekonomiska biten.

Det skulle vara svårt att klara sig ekonomiskt genom att enbart jobba som tolk - stod det någon stans.

:::

Jag kom inte närmade tolkjobbet än att jag fick vara med och tolka åt mina thailändska elever och deras mor på utvecklingssamtal.

Jag jobbade då på fritids och var både modersmålslärare, svenska lärare och studiehandledare åt två thailändska barn.

Sen var jag med och tolkade åt samma familj hos en annan myndighet. Jag skojade lite på allvar att de kunde anlita mig som tolk.

Men ack -det ville de inte.

Jag visste då inte hur olämplig jag var som tolk åt just den familjen.

För det första så kände jag ju dem. Jag var jävig - det får man inte vara som tolk.

För det andra så visste jag inte att jag skulle tolka i jag-form. Det blev massa hon och han under tolkningen. (och många känner säkert till att just hon, han, de är jobbiga ord att tolka mellan thailändska och svenska.

För det tredje så antecknade jag inte. Jag avbröt inte när parterna pratade för långt. Jag kunde inte återge allting.

För det fjärde så hade jag inte ämneskunskap. Visst pratade jag flytande svenska redan då. Men det var bara vardags svenska och kanske skolsvenska - den nivå som jag behövde för att jobba med fritidsbarn.

För det femte så gjorde myndigheten fel. Det där som tolkades borde vara sekretessbelagt. Men jag var inte yrkestolk. Jag hade inte skrivit under något papper som sekretess. Så jag behövde i princip inte ha tystnadsplikt om de samtalen.

:::

Snabbspolning...

Sen flyttade jag till Uppsala.

Då tänkte både Svarten och jag att jag kunde jobba som tolk medan jag läste svenska.

Jag tyckte jag var smart som valde att ringa tolkförmedlingar och presenterade mig istället för att skriva.

Jag tänkte "när de hör mitt uttal kommer de att vilja anställa mig som tolk". Jag talar inte perfekt svenska. Men har lite lättare med uttal jämfört med genomsnitt thai.

Men nej, så fel jag hade.

De tyckte att jag skulle genomgå 3 tolkkurser först.

När jag hade gått 3 tolkkurser kunde jag återkomma - sa de.

Okey???

:::

Så jag letade efter tolkkurs.

Gjorde inträdesprov.

Läste tolkkurs i Stockholm tre kvällar i veckan och en helgdag per helg, om jag minns rätt.

Samtidigt som jag läste svensk på heltid på Uppsala universitet. Det var en intensivkurs som motsvarar Svenska som andra språk A och B.

Det var då min skriftliga svenska var som bäst. Sen blev det bara sämre och sämre.

:::

Sen fick läste mer svenska på högskolenivå - samtidigt som tolkkursen pågick.

Sen såg jag annonsen om jobbet som tolk och översättare på Thailands ambassad.

Jag sökte det jobbet.

Fick inte det.

Men blev erbjuden en annan tjänst.

Tänkte "man läser ju för att få jobb och nu när tillfälle kommer varför inte tackar ja".

Så jag avbröt mina kurser på universitetet. Men jag behöll en kurs på 25%. Det var om svensk grammatik. Superbra lärare!

Jobbade i Stockholm och läste tolkkursen samt den svenska kursen.

Någon på jobbet tyckte att jag kunde välja bort mina studier. (Det blev ju 100+50+25% sysselsättning med ett heltidsjobb och två utbildningar)

Men som tur var jag lyssnade jag inte på det.

För jag vantrivdes på jobbet.

Jag var nog för mycket försvenskad när det gäller arbetsmoral och könsroller.

Nej, jag är inte feminist. Men jag tycker att jag klarar att göra massa saker precis lika bra som en man kan göra.

Jag fick också reda på att de ville ha en man till det där tolkjobbet.

Jag trivdes helt enkelt inte.

Jag passade inte in.

Jag sa upp mig efter två månader på jobbet.

Uppsägningstid var en månad... puhh...

Sista dagen på jobbet var samma dag som Carabao hade konsert i Stockholm - 31 maj 07.

:::

Innan jag sa upp mig funderade jag förstås på hur jag skulle göra sen.

De tre månaderna på ambassaden fick mig att ändra på mitt livs filosofi totalt.

Hade aldrig velat starta eget. Jag ville bara vara löntagare - säkert och bra.

:::

Fick uppdrag som tolk direkt efter att jag slutat på ambassaden.

Men tyvärr så var det lite fel tid att börja jobba som tolk.

För under sommaren så var det ont om uppdrag.

Jag fick jobba med förlust ibland.

Åkte till Huddinge för ett uppdrag. Fick ingen ersättning för spilltid, ingen ersättning för resa.

Gjorde ett par sådana uppdrag - mest för att visa vad jag står för och för att träna i det verkliga livet.

Vi tränade mycket rollspel på tolkutbildningen också. Men det skadar inte få arbetserfarenhet.

:::

Eftersom jag var ny som tolk fick jag den lägsta nivån av ersättning.

Och eftersom jag lider av perfektionist-sjukdom så ville jag gå hela vägen med det här yrket dvs. att bli auktoriserad.

Vi planerade graviditeten efter auktorisationsprovet, i alla fall från min sida. ;)

Jag tänkte. Jag pluggade inför det skriftliga provet när jag gravid.

Blev auktoriserad innan barnet kom.

Sen när barnet hade kommit kunde jag jobba mindre och få mer betalt i och med att jag blivit auktoriserad.

Men det blev inte som jag planerat.

Jag missade 1 av de 3 delarna.

Jag tyckte att jag hade rätt och borde få poäng. I så fall skulle jag ha rätt att göra det muntliga provet.

Många som kände mig var mycket förvånade att jag inte klarade provet.

Någon har sagt att det ibland kan beror på provets eller bedömarens fel att en provdeltagare blir underkänd. Jag har aldrig hört det förut. Men kände stor tröst av det.

:::

Vid nästa provtillfälle ett och ett halvt år efter gjorde jag det skriftliga provet en gång till.

Väntade på svaret om det första provet också.

:::

Jag klarade det skriftliga provet andra gången.

Och den 27 oktober 2010 var jag och gjorde det muntliga provet.

En månad innan dess stängde jag in mig i min osynliga kokong för att plugga.

Jag nästan straffade mig i förväg.

Jag tog ledigt från översättningsbyråer - de som betalde minst :-). De som betalde bäst kunde jag skaffa lite tid för att jobba åt dem.

Jag träffade inte så många kompisar. Bara de närmaste.

Tur att min bror kom och hjälpte till just den månaden.

:::

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Känslorna pendlar mellan ångest och hopp.

Ibland fick jag ångest så att jag nästan sprack av all press jag kände i kroppen.

Ibland fick jag bara en skön och härlig känsla när jag föreställde mig att jag klarade provet.

:::

Jag försökte greppa tag på allt som kunde ge mig tröst och stöd.

Tänkte till och med "har jag klarat av att föda två barn så måste jag kunna klara det här också". Konstig jämförelse men vad ska man göra.

En stund tänkte jag "tänk, som jag bli galen innan det här är över".

:::

Provet var i går (onsdag).

Jag planerade noga hur de sista tre dagarna innan provet skulle se ut.

Jag skulle inte plugga något.

Jag skulle bara ha kul.

Men nej. Jag kände att det var något mer jag behövde plugga.

Söndagskväll kom en tolkkollega till mig och hjälpte mig att träna på rollspel.

Då fick jag nästan panik när jag märkte hur dåligt det gick.

Han tyckte det gick galant och att jag säkert skulle klara provet.

Jag tänkte "han bara säger så för att vara snäll" och så tänkte jag när andra sa något liknande.

Måndag pluggade jag lite till - bara lite till.

Tisdag var min arbetsdag. Minns inte om jag pluggade något eller inte.

:::

Hade mitt sista uppdrag mellan 15-16. Klienten uteblev.

Kom hem tidigare än beräknat.

Hann säga hejdå till Liam och Svarten ordentligt.

Jag ville inte sova hemma med två barn i fall de skulle avlösa varandra med skrik och gråt.

Jag åkte till mina svenska föräldrar och sov hos dem.

De föreslog att jag inte skulle plugga något.

Nej jag ska inte plugga nåt. (Ville bara gå igenom brottsrubriceringar)

Men jag ville inte stressa upp mig själv.

Vi tittade på barnkläder och pratade om allt möjligt.

Jag fick och la mig tidigt.

Lyssnade på stå-upp-komedi den kvällen.

:::

Somnade vid tio.

Halv tre vaknade Linn.

Ammade.

Kunde inte somna om.

Lyssnade på stå-upp-komedi igen.

Kunde inte somna om.

Klockan gick.

Halv fem hann det bli.

Nej - nu får jag ta det sista verktyget.

Jag lyssnade på en gloslista som jag spelat in på mobilen.

Så somnade jag.

Klockan sex måste jag upp.

Ammade Linn.

Klädde på henne.

Åt frukost.

Gick till tåget.

:::

På tåget kände jag stor frestelse att kolla på brottsrubriceringar. Men min svenska mamma tyckte inte det var någon bra ide.

Vi var på plats en halv timme innan de bestämde tiden.

Anledningen till att jag ville ta med Linn var för att det skulle vara med jobbigt både för henne och för mig att pumpa mjölk.

:::

Klockan nio fick jag reda på vad första rollspelet skulle handla om.

Ojjj... Det var det enda ämnet jag inte pluggat eftersom jag var så säker på att det var överkurs.

ha ha ha...

Jag hade inget papper om det. Inget material att förbereda mig med.

Men det positiva med det var att jag slapp plugga.

För min lärare sa till mig att det bästa jag kunde förbereda mig på var att FÖRSÖKA vara lugn.

Jag var nog den enda som förberett mig så mycket inför provet, sa hon. (Hon ville nog bara vara snäll - misstänkte jag så klart. Nära-till-sinnessjuk-syndrom.)

Jag tror på henne. För jag vet att om jag stressad så blir jag mycket mycket dummare i skallen.

:::

Mamma gick ut med Linn.

Jag pussade Linna en sista gång och bad henne önska mig lycka till.

(Hon försökte säkert sitt bästa att hålla tummarna för mig - he he he)

Jag tittade på stå-upp-komedi igen för att lugna mig.

Gick in och gjorde provet.

:::

Fy - det var hemskt. Jag var nervös.

Jag tyckte jag missade mycket.

:::

Fick reda på vilket område nästa rollspel skulle handla om.

Pluggade några rollspel.

Bläddrade lite i mina läkarböcker (en på thai och en på svenska).

Kollade lite på Wikipedia.

Och gud finns. Budda finns.

Jag hade varit i domkyrkan och bett.

Jag bad min mamma och mina vänner att be för mig.

Den sjukdomen som jag läste om av slumpen kom på provet!

Hade jag inte bläddrat och surfat så hade jag inte haft någon aning om vad det hette på thai.

I det riktiga livet kan man alltid fråga, men jag vet inte vad de tyckte om det på provet.

:::

Efter det andra rollspelet sa de att jag skulle få göra ett till.

Oj...

Jag hade hört att om man är superbra eller superdålig så räcker det med två rollspel.

Jag tyckte att jag låg vid gränsen. Så jag var både orolig och glad att få göra ett till rollspel.

Det betyder att jag fortfarande har en till chans.

:::

Under pausen mellan andra och tredje rollspelet pluggade jag inte.

Jag ville inte.

Jag tänkte på vad som gick dåligt på de två första.

Det var min nervositet som var mitt största hinder.

Det var inte kunskapen. (försökte låna min lärares ord för att slippa plugga och fortfarande ha gott samvete)

Jag vet att jag inte skulle kunna få in någonting ändå.

Jag försökte gå runt i det lilla rummet.

Nu hjälper inte ens stå-upp-komedi.

Jag började sjunga istället.

Den sången som jag började sjunga för våra barn. En sång som kunde få Liam att somna... den måste vara den mest lugnande sången jag kan sjunga om den till och med kan få Liam att somna... he he he...

::::

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Vad bra du skriver! Nu syftar jag inte på svenskan i sig (även om den som vanligt är i det närmaste perfekt) utan på berättarstilen. Väldigt rak, inga beskrivande sidospår men en väldigt tydlig "berättarröst" som drar med en i historien.

Måste tyvärr gå till sängs nu, kommer att besöka den här tråden imorgon.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Magrood.

Jag håller tummarna för dig!

För övrigt är det bara att instämma i det som Toboas skrev.

MVH.

Luttrad.

Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket spännande berättelse

kan du inte för oss, berätta

några frågor, hur ser dom ut

vilka frågor/svar godkänner dom?

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Magrood

Mycket intressant och verkligen välskrivet som vanligt :)

Dina inlägg är verkligen höjdpunkterna på MPR och det är jätteroligt att läsa om dina framgångar. Jag ska tipsa min sambo om att läsa dina inlägg så att hon får lite motivation i sina studier.

Tack än en gång för att du delar med dig.

/K

Link to comment
Dela på andra sajter

Intressant läsning, vänligt av dig att dela med dig - önskar dig all lycka till! Skulle tro att du har kapacitet att nå hur långt som helst!

โชคดี

//Naam Kaeng

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej igen.

Vill bara skryta lite att jag försvann härifrån ett tag berodde bland annat på att jag försökte bli en liiiiite bättre mor åt barnen.

:::

Egentligen finns det mycket mer detalj som jag skulle vilja skriva om. Men det får bli när jag har mer tid (när jag blir pensionerad???).

:::

Fortsättningen:

Ja sjöng och sjöng.

Vissa låtar var för sorgsna så jag bytte till gladare låtar.

Jag gick igenom vad som gick dåligt. Vad jag kunde förbättre.

- Jag är stressad.

- Hjärnan orkar inte med långa stycken.

- Jag hann inte anteckna alla viktiga ord.

- Jag kunde inte läsa min dåliga handstil.

- Jag måste avbryta mer.

JA - jag måste avbryta mer.

Det är min räddning, tänkte jag.

Avbryt mer, avbryt mer.

:::

Jag blev hämtad för att göra det sista rollspelet.

Jag gav mig tid. De fick vänta. Jag vill inte låta andra vänta på mig.

Men nu var det min sista chans.

Jag måste tänka på mig själv mest.

Jag satt en stund och andades djupt.

Jag samlade mig.

Sen gav jag klartecken.

:::

Jag avbröt mycket mer vid det sista rollspelet. Min sista chans.

:::

Det var långa rollspel.

Det kändes som om de aldrig tog slut.

Kändes som om det var 5-6 sidor.

Skulle tro att det tog 20 minuter. Jag har dålig tidsuppfattning. Men det kändes så länge.

:::

Äntligen blev det över.

:::

Jag gick ut.

Det var sååååååå skönt att det var över.

Jag ringde Svarten men han var på möte eller så krånglade hans telefon.

Ringde min svenska mamma och berättade att jag var färdig.

Jag tyckte jag låg vid gränsen. Trodde att gränsen var 80%.

Vid normal kontakttolkning tycker jag att jag kan återge minst 95%.

Men vid provet var jag så nervös så jag kunde vara leverera ca 80% (+-5) bara.

Jag skulle nog inte klara mig.

Men då har jag i alla fall upplevt situationen.

Jag kommer nog att klara mig bättre nästa gång.

Då ska jag bara träna på att inte bli nervös och stressad.

Jag är ganska bra på att se positiva saker ur det mesta som händer. Bara jag har fått lugna ned mig. Ibland tar det år, ibland månader och ibland bara veckor.

Jag är tacksam för den egenskapen. Det har hjälpt mig mycket.

:::

Jag tänkte på mitt förlora-tal.

"Jag SKA bli auktoriserad, förr eller senare", tänkte jag säga till dem i fall jag inte skulle klara provet.

För det är precis vad jag ska göra.

:::

Tänkte komma till MPR och ge en Live-rapport... Att jag du då just där väntade på svaret. Och att det var sååå skönt att det var över.

Det kändes så stort att jag inte kunde hålla det inom mig själv... måste bara dela med mig den enorma känslan.

Min svenska mamma hann komma innan jag hann ta fram datorn.

Men jag hann skriva en rad på Facebook via mobilen i alla fall.

:::

Jag ammade Linn.

De kom och hämtade mig.

När de såg att jag satt och ammade sa de att jag kunde amma färdigt först om jag ville.

Det ville jag inte ... av två anledningar...

1. Jag tycker inte om att låta folk vänta på mig

2. Jag är NYFIKEN på resultatet.

Jag frågade om det var ok för dem om jag ammade samtidigt.

Det gick bra.

Jag gick in.

Tänkte att jag inte skulle stå och lyssna på resultatet.

Var ju lite rädd att tappa Linn eller ramla med henne efter att jag hört resultatet.

(har nog tittat för mycket på Idol - att man STÅR och lyssnar på juryn)

Kammarkollegiet var nog van med alla möjliga reaktioner från folk som varit där och gjort prov.

De hade ställt fram en stol åt mig.

Jag satte mig ned med Linn i famnen.

:::

De sa att de skulle förhöra mig lite.

Jag fick frågor om tolketik.

De nämnde olika situationer och frågade mig vad jag skulle göra.

Efter en liten stund började jag misstänka...

... att jag måste har klarat mig ... annars skulle de inte lägga ned tig på att förhöra mig om tolketik.

:::

Sen frågade de mig var jag brukade tolka.

Jag svarade på frågan.

:::

Sen sa de att kravet för att bli godkänd på provet var 90%.

Vad??? - tänkte jag.

Men jag försökte spela lugn.

:::

"Det första rollspelet fick du 92%" sa de.

VAD!!!! - tänkte jag.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

"Du var nog lite varm i kläderna", sa de.

eller något åt den stilen.

Jag fick inte in så mycket då...

Så jag kanske minns fel också.

:::

- Det andra rollspelet inom sjukvården gjorde du ännu bättre. Vi trodde att du tolkade mest inom sjukvården eftersom du fick så bra poäng där. Du fick 96%.

Wow... jag som tyckte det var dåligt så att jag måste byta taktik.

Jag sa till dem att jag tycker att jag själv är svagast inom sjukvården. Men det konstiga var att både det skriftliga provet och det muntliga provet fick jag mest poäng inom just sjukvården.

(Om sanningen ska fram så har jag inte tolkat så mycket inom sjukvården sen Liam föddes och jag började tolka bara en dag i veckan)

Men eftersom jag trodde att man skulle få rollspel inom sjukvården först och att jag är svagast inom det området så pluggade jag mest i just ämnet sjukvård.

:::

Sen kom resultat på det sista rollspelet.

- Det sista fick du ännu mer. Du fick 97%. Du klarade provet!

TACK!!!!!!!

Jag wai-ade och wai-ade.

Jag vet inte hur många gånger jag sa tack och wai-ade.

Hade jag inte haft Linn i famnen så hade jag kansek gjort så här:

:av-109998::av-109998::av-109998:

:::

Härmed är min resa slut.

Jag väntar på mitt diplom.

Om allt är rent får jag det inom kort.

:::

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är många människor som jag känner mig tacksam för.

Människor som jag gett mig stöd.

Människor som tror på mig när jag själv börjar tvivla.

Människor som ger mig svar på mina krångliga frågor.

Människor som ställer upp som barnvakt.

:::

Jag tänker på farbror Jan som sådde ett frö.

Jag tänker på P´Tick som också är medlem här för att hon gett mig nyttig information och länkar. Utan henne hade jag inte hittat vägar till utbildningar. Hon har varit min förebild och min idol.

Jag tänker på Svarten. Jag har min egen tro att en kvinna inte kan bli någon om hon inte har en bra backup.

Jag nu är den samma som jag för fem tio år sen.

Jag är inte mer drivande nu än förr.

Jag är inte mer viljestark nu än förr.

Jag är inte smartare nu än förr.

Men jag har en man som ställer upp och stödjer mig. Det är den skillnaden som jag hjälpt mig att komma ändå hit.

En man som tar ledigt från jobbet för att jag ska kunna gå på kurs för att förbereda mig inför provet.

Jag tänker på min svenska mamma som alltid finns där.

Som alltid ställer upp med allting.

Som erbjuder sig saker innan jag ens har tänkt på det.

Och min svenska pappa som alltid visat att han tror på mig.

Jag tänker på mina vänner som gett mig stöd.

Och jag tänker på er på MPR som bryr er, som svarar på mina frågor.

Er hjälp både med språk och moraliskt stöd är jag mycket tacksam för.

:::

Jag kommer som sagt att ordna en öppet-hus-fest för att fira och för att tacka er alla som varit med och gjort min resa möjlig.

:::

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Sen får jag inte glömma mina syskon.

Min lilla syster som åkte ända från Dalarna för att vara barnvakt när jag var på kurs.

Min lillebror som står ut med Sverige (he he he) trots att han längtar hem.

Mamma har också varit stort moraliskt stöd.

Men jag vågade inte ringa henne dagen jag skulle göra provet även om jag ville.

Jag var rädd att inte få tag på henne - och då skulle jag bara bli arg och distraherad.

:::

Sen fick jag höra att Svarten försökte ringa och muntra upp mig en sista gång inför provet.

Men jag hade stängt av mobilen långt innan provet skulle börja eftersom jag inte ville få något samtal som kanske skulle göra mig orolig.

Jag kollade inte ens mejl den morgonen.

Skyddade mig själv från allt som kunde minska på min koncentration... :-)

:::

Nu får jag avsluta tråden på riktigt.

Kram

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Gratulerar!! :great::clapping:

mvh. Lars

En tio-årings dumhet är för det mesta starkt begränsad. Något man inte kan säga om oss vuxna. (lånat av Joints)

We are all born ignorant, but one must work hard to remain stupid.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Magrood,

Gratulerar till lyckat prov!

Bara som kuriosa, 92, 96 och 97% rätt... fick du veta vad du gjorde fel? Det hade i vart fall jag varit intresserad av i liknande situation.

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...

Tolk låter fint, vackert liksom. En identitet, någonting att vara stolt över, en bekräftelse på din kompetens och din starka drivkraft.

Jag tolkar dina inlägg som att du nu är en lycklig kvinna, liksom lössläppt från språkbarriärens bojor och redo att med ditt tolkande släppa fler människor fria.

Lycka till i framtiden.

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

×
×
×
  • Skapa ny...