Väntetider och handläggningssätt

[Guest santerre]

Jag är ny här och har stött på en del frågor utspridda på olika trådar. Jag har gift mig på Bali (d.v.s.inte Tailand, men svaren torde vara desamma, hoppas jag är välkommen här)  efter att jag varit sambo i drygt ett år med en tjej där. Vi har diskuterat mycket var vi ska bo i framtiden. På grund av att jag har behov av en daglig medicin som är dyr att köpa i Indonesien, och måste kontrolleras av läkare en gång i månaden, har vi enats om att hon ska söka permanent residence i Sverige. Nu är jag i Sverige och hon kvar på Bali, det är tufft.

 

Vad jag inte förstår är att det står på Migrationsverkets sidor att det tar minst 11 månader innan de ens börjar titta på hennes ansökan. Men om man ringer Svenska ambassaden i Jakarta säger de 3-5 månader. Blir det 15 månader nu pga situationen i Syrien? Vad stämmer? Man måste ju veta för att kunna planera sitt liv.

 

I en tråd sägs något om att invandrare och flyktingar handläggs separat. Ingen svarade på den frågan. Av Migrationsverkets hemsida får jag intrycket av att alla ansökningar ligger i samma hög.

 

I en tråd sägs att det har betydelse vilken region av Sverige jag bor i eftersom Migrationsverket ska ha olika delkontor. Ligger det någon sanning i detta?

 

Förkortas handläggningstiden om jag har ett handikapp?

 

Hoppas på några tydliga svar. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i denna situation, men nu är det så.

 

Med vänliga hälsningar

Santerre
 

 

 

[NollArton]

Ja, man vill veta för att kunna planera sitt liv. Tyvärr är det omöjligt att veta med Migrationsverket.

 

Som jag har fattat det så kan de fatta beslut inom 3-4 månader om en ansökan kan hanteras helt elektroniskt. D.v.s. om den är 100% korrekt ifylld och inte behöver kompletteras eller utredas och det inte uppstår några tveksamheter. Annars tas den ur det elektroniska "flödet" och då är det väntetiden på hemsidan som gäller. Verkar väldigt godtyckligt.

 

Det spelar ingen roll var i Sverige du bor längre. Ärendena fördelas numera över hela landet beroende på vilket kontor som är minst överbelastat för tillfället.

 

Visst kan du ansöka om förtur p.g.a. sjukdom eller handikapp. Du formulerar det så att det framgår hur viktigt det är att din fru kommer till Sverige så hon kan hjälpa dig med olika problem du stöter på i vardagen p.g.a ditt handikapp. Viktigt att du också har någon form av läkarintyg på ditt handikapp. Enklast är om du efter att intervjun är avklarad tar reda på vilket kontor ert ärende hamnat hos och skriver ett vanligt brev till dem (postadresser finns på hemsidan) och bifogar läkarintyg eller liknande.

Ändrades Juli 26, 2014 av NollArton

[John Khonken]

Väntetiden är nu minst 14 månader. Skicka absolut in om förtur som ovan skrev. När det gäller handläggning så TROR jag att man avsatt personal fö r olika länder

[Skaata]

Väntetiden uppges fortfarande vara 11 månader för webansökan och runt 1000 år för manuell ansökan.

Dock så är det ristat i sten att handläggningstiden kommer att öka ytterligare; asylärendena kommer inte att

klaras av inom utsatt tid och då lär knappast anhörighetsärendena göra det heller.

 

Jag led helvetes kval när vi fick vänta 9.5 månader på tjejens UT ( Solna, då Malmö hade för mycket att göra, LOL),

men inser nu hur jäkla mycket värre det kunnat vara. Lider med er som går i väntans tider och håller tummarna

för att ni hamnar på nåt kontor som inte är totalt överhopade av ansökningar.

[Guest santerre]

Hej och tack för svaren!

 

Jag kan som de flesta andra acceptera lagar, förordningar och regler som kan förstås och där det finns en likabehandlingsprincip och givetvis en god handläggningskultur. Jag har varit stolt över att vi inte har någon tradition av korruption i svensk offentlig sektor, men kan det vara så att det förekommer godtycke i både positiv och negativ riktning på grund av att personalen på ett statligt verk inte riktigt förstår vissa lagar som de måste ta hänsyn till i samband med myndighetsutövning? Om den juridiska kompetensen sitter i ryggraden på personalen uppstår inga enorma diskussioner om småfrågor, omvänt blir det sådana skendebatter om det finns utbildnings- och kunskapsbrister hos handläggarna. I boken Etik i medborgarnas tjänst (Tomas Brytting m.fl, 2008) beskriver en f.d. generaldirektör för Migrationsverket hur verkets medarbetare saknade grundläggande gemensamma värderingar och ledningen ledningsfilosofi när hon tillträdde. Och i god ordning startades projekt med målsättningen att rätta till detta.

 

Jag har inte direkt följt utvecklingen, men det jag ofta tycker mig stöta på är att Migrationsverket själv säger att deras etiska dilemman är så mycket besvärligare än andra myndigheters och att de blir tuffare behandlade av massmedia än andra myndigheter. Då undrar jag på vilket sätt deras uppdrag skulle vara så mycket svårare än socialtjänstens, kriminalvårdens, domstolarnas, etc, Varför ska det behöva vara svårare för Migrationsverkets anställda än för andra myndigheters anställda att hålla isär sitt eget tyckande och tänkande och det professionella uppdraget? Jag tror inte att det är svårare. Jag tror att det går att komma till rätta med det mesta med god kompetens och utan fördomar, och om myndigheten förstår att den jobbar på uppdrag av folket i en demokrati.

 

I den nämnda boken är följande frågor exempel på det speciellt svåra för Migrationsverket:

En ung thailändska söker uppehållstillstånd för sin anknytning till en avsevärt äldre svensk man. Handläggarens egen privata värdering är då att åldersskillnaden är för stor och att mannen utnyttjar kvinnan. Jag frågar igen varför det skulle vara svårare för just Migrationsverkets handläggare att hantera sina privata värderingar i förhållande till en professionell bedömning av ärendet? Har handläggare på andra myndigheter en bättre utbildning i ryggen? Jag vet inte.

En annan fråga som tas upp är givetvis "en ung kvinnlig handläggare på en mottagningsenhet som blir förälskad i en uppvaktande asylsökande man". En av hennes arbetsuppgifter är att fatta beslut om ekonomiskt bistånd till mannen. Hur ska hon agera? Svaret är att hon ska agera lika professionellt som vilken gymnasie- eller Komvux-lärare som helst bör agera när romantiken blommar mellan lärare och elev.

Ytterligare ett påstående är att anställda på Migrationsverket skulle vara extra utsatta för otillbörliga påtryckningar från klienter som härstammar från samma land eller kulturkrets. Det tror jag inte heller på. Problemet kanske är det rakt motsatta, precis som det faktumet att ingen är så tuff mot rökare som en före detta rökare. Eller så finns inget problem alls.

 

Jag bara hoppas att detta statliga verk fungerar nu när jag och min hustru ska granskas och skärskådas. Vi avser att följa alla lagar, förordningar, regler och rekommendationer till punkt och pricka och jag utgår ifrån att även Migrationsverket följer dessa. De borde göra innehållet på sin webbsida lite tydligare.

[Guest santerre]

Några fler frågor:

 

Jag får bara fler funderingar när jag läser texten på Migrationsverkets webbplats.

 

Får jag resa till hennes hemland och stanna där i väntan på hennes uppehållstillstånd / residence permit? Eller måste jag befinna mig i Sverige hela tiden – oavsett om det nu är 3, 5, 11 eller 14 månaders handläggningstid? Jag behåller alltså en godkänd bostad i Sverige under tiden jag är borta.

 

Det står på Migrationsverkets webbplats att jag ska få ett e-postmeddelande efter att hon har gjort sin Intervju på svenska ambassaden i sitt hemland. Denna e-post till mig ska innehålla ett formulär med frågor som jag ska besvara och skicka till Migrationsverket inom ... 14 dagar. Detta skulle jag kunna ordna även om jag befinner mig i hennes hemland och har en dator. Men sedan skriver Migrationsverket att de kan kalla mig till intervju rätt omgående. Det är ju inte så lätt tidsmässigt och ekonomiskt att infinna sig på deras kontor i Sverige om jag befinner mig på andra sidan planeten. Om Migrationsverket kallar även mig till intervju och jag befinner mig i Asien, måste jag tvärflyga till Sverige för att göra intervjun i Sverige eller kan jag göra den på en svensk ambassad? ("tvärflyga" = begrepp i de nordligaste svenska länen för att boka och köpa flygbiljett omgående för att man fått information om att man måste befinna sig på resmålet inom kort tid)

 

I vårt fall behöver vi varandra även av medicinska skäl. Då en av oss har en ärftligt syndrom som lett till betydande handikapp så bör den sjuke inte leva ensam, social isolerad, i nästan ett år. Min uppfattning är att du nästan är mer utsatt i Sverige än i Indonesien eller Thailand om du är kroniskt sjuk. I Asien har en sjuk person nästan alltid en familj som hjälper honom/henne. I Sverige kan du i 99% av fallen inte få någon vårdpersonal som hjälper dig 24 timmar om dygnet om du har egen bostad. I Sverige kan du inte alltid räkna med familjen, och vänner har en tendens att flytta.

 

Det man tar upp när det gäller visum men inte i fråga om uppehållstillstånd är den väntande svenskens ekonomiska situation. Måste man ha en hög lön eller undanlagda pengar för att försörja den kärlek som kommer till Sverige för det första årets uppehållstillstånd och som kan förlängas med ytterligare ett år och sedan blir permanent om allt går bra? Eller är det bara bostad som krävs?

 

Hoppas någon kan besvara de två frågorna.

 

mvh

[John Khonken]

Första två frågorna svara du själv på. Du kan åka. Du får också ett papper från MIG. Där du antingen besvara frågor eller behöver inställa sig. Jag vet inte om du kan göra interjuven på ambassaden i Bangkok. Du måste kunna försörja kvinnan. På något sätt. Så gäller UT i två år. Sedan kan det ta allt mellan 1 till 3 år innan PUT. För människor över 18 år. Barn har andra regler

[thaiwife]

Är anknytningspersonen Svensk medborgare finns inget försörjningskrav.

Finns heller inget krav på att bostaden måste ha en viss storlek.

[gst]

Är anknytningspersonen Svensk medborgare finns inget försörjningskrav.

Finns heller inget krav på att bostaden måste ha en viss storlek.

 

Precis, försörjningskrav gäller bara vid visum, inte vid UT.

[Guest santerre]

Jag har också tolkat informationen som att försörjningskravet gäller inte vid UT, även om man givetvis måste lösa det. Olyckligt om man måste inställa sig på Migrationsverket när man befinner sig på Bali. En biljett är mycket dyr om man måste till Stockholm inom någon vecka. Jag brukar boka den billigaste biljett som finns när som helst, men det kan man inte göra om man måste infinna sig inom någon vecka. Detta måste ju drabba alla svenskar som råkar jobba utomlands.

 

Måste man ha förstahandskontrakt på bostaden? Så att man har den när hon kommer? Det går ju inte att få lägenheter i första hand i många städer: Stockholm, universitetsorterna, etc.

 

Om man vill bo i någon av Sveriges största städer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Norrköping, Helsingborg, Jönköping, Umeå, Lund är det att bo i andra hand som gäller.

 

Vad får hon göra när hon kommer? Gå svenska för invandrare och sedan skaffa ett jobb? Får hon jobba under UT? Hon vill absolut jobba

 

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR

S

[thaiwife]

Som vi sa innan, det finns inget försörjningskrav. Du kan bo i källaren hos din mamma, och ha en lön på 500 kr/mån. Det spelar ingen roll för själva ansökan, om du är Svensk medborgare. Visst får hon både gå SFI och jobba om hon vill. Hon får ett uppehålls och arbetstillstånd.

[John Khonken]

Hoppas du förstår att det finns en del fallgropar. En del som går på SFI jobbar sedan på övrig tid. Dessa jobb är svåra att få tag i. Du får absolut ingen hjälp från arbetsförmedlingen utan måste fixa jobben själv. Nästan alla ärliga jobb i dagens sverige kräver förståelse i svenska språket. Där finns det en fallgrop till. Vill din kvinna arbeta så börja plugga redan när ni är i Thailand. Och plugga utav bara fan så hon springer igenom SFI på så kort tid som möjligt. Då finns chansen till ett snabbt jobb. Annars är det kontakter som gäller. Arbetsmarknaden i Sverige har blivit tuff för lågkvalificerade arbeten

[thaikonsult]

Så tycker Migrationsverket om handläggningstiderna för uppehållstillstånd.

När vi startade med webb-ansökningar införde vi ett serviceåtagande, i princip en garanti, om att den totala handläggningstiden inte skulle överstiga tre månader och både våra enheter och ambassaderna prioriterade dessa ärenden på sådant sätt att vi klarade denna handläggningstid under en längre period. Därefter har antalet anknytningsärenden och andelen webb-ansökningar ökat, vilket lett till att våra handläggare inte hunnit påbörja handläggningen omedelbart och vi har inte klarat att avgöra ärendena i den omfattning som krävts. Detta har tyvärr fått till följd att väntetiderna på beslut ökat. Enligt vår information på hemsidan är väntetiden vid en webb-ansökan idag 11 månader. Redovisningen av väntetiderna på vår hemsida bygger på statistiska uppgifter om hur många månader det tagit för oss att avgöra 90 % av ärendena. Detta innebär att i 10 % av de avgjorda ärendena har handläggningstiden överstigit 11 månader. Handläggningstiden i anknytningsärenden varierar utifrån omständigheterna i ärendet. Det kan t.ex. handla om ansökan är komplett, väntetiden på intervju på ambassaden, om det krävs muntlig intervju med den anhörige i Sverige eller om det handlar om ett prioriterat ärende (barn, graviditet).

 

När det gäller thailändska anknytningsärenden ligger den genomsnittliga handläggningstiden för avgjorda ärenden på 172 dagar under 2014. Avseende webb-ansökningar i thailändska anknytningsärenden är den genomsnittliga handläggningstiden 120 dagar i år och 58 % av de sökande har fått ett beslut inom tre månader. För tillfället har vi ca 34 000 öppna anknytnings-ärenden från ambassad, varav 952 är thailändska ärenden.

Vi försöker hela tiden utveckla vårt arbetssätt och vi har påbörjat en avarbetningsinsats i syfte att avgöra anknytningsärenden där väntetiden blivit för lång. På sikt hoppas vi kunna nå rimliga väntetider i anknytningsärenden.

 

Med vänlig hälsning Thaikonsult

[NollArton]

Avseende webb-ansökningar i thailändska anknytningsärenden är den genomsnittliga handläggningstiden 120 dagar i år och 58 % av de sökande har fått ett beslut inom tre månader. 

 

 

Vi fick förtur beviljat men fick ändå vänta 260 dagar totalt, alltså mer än dubbelt så länge som genomsnittstiden. Land: Thailand. Åldersskillnad: 2 år. Bifogade bilder och all dokumentation de frågade efter. 

 

Problemet är att även om den genomsnittliga handläggningstiden är 120 dagar så får många vänta betydligt längre och vissa får, som sagt, svar inom 90 dagar eller kortare t.o.m. Migrationsverket har inte lyckats svara på varför det ligger till så utan det verkar vara helt godtyckligt. Vårt ärende var ju uppenbart komplett eftersom ingen av oss behövde komplettera med något i efterhand. Ej heller krävdes någon muntlig intervju med mig. Ändå var det någon, för oss fortfarande helt okänd faktor som gjorde att vi fick vänta mer än dubbelt så länge som genomsnittstiden, trots förtur. Känns inte rättssäkert alls.

Ändrades Augusti 20, 2014 av NollArton

[Sune2000]

Vi fick förtur beviljat men fick ändå vänta 260 dagar totalt, alltså mer än dubbelt så länge som genomsnittstiden. Land: Thailand. Åldersskillnad: 2 år. Bifogade bilder och all dokumentation de frågade efter. 

 

Problemet är att även om den genomsnittliga handläggningstiden är 120 dagar så får många vänta betydligt längre och vissa får, som sagt, svar inom 90 dagar eller kortare t.o.m. Migrationsverket har inte lyckats svara på varför det ligger till så utan det verkar vara helt godtyckligt. Vårt ärende var ju uppenbart komplett eftersom ingen av oss behövde komplettera med något i efterhand. Ej heller krävdes någon muntlig intervju med mig. Ändå var det någon, för oss fortfarande helt okänd faktor som gjorde att vi fick vänta mer än dubbelt så länge som genomsnittstiden, trots förtur. Känns inte rättssäkert alls.

 

För oss tog det ca 45 dagar att få beviljad UT med förtur!!

[Guest santerre]

Mejlet med frågor till mig kom till min e-postadress sekunderna efter att hon betalat för sin ansökan om uppehållstillstånd för att leva med mig, sin make.

 

Från webbsidorna hade jag fått bilden att detta mejl kunde komma när som helst och att jag därför inte kunde lämna Sverige eftersom det finns 3 % risk att jag kallas till Stockholm för intervju. Men det kom alltså omedelbart. Det verkar vara automatiserat.

 

Hon behövde inte bifoga mitt nya personbevis som gift med bådas våra födelsedata som en av de pdf-filer som skulle vara bilagor till ansökan. De frågade bara efter de indonesiska bevisen för att vi gift oss och att äktenskapet är registrerat i Indonesien. I Indonesien är det ett och samma dokument, eftersom kyrkans roll är religiös och man egentligen inte är gift förrän tjänstemännen från indonesiska äktenskapsregistret / folkbokföringen kommer till kyrkan efter den religiösa ceremonin. Det är alltså egentligen inte prästen som viger par, utan myndighetsrepresentanten.

 

Och här har jag gått och väntat i två månader på att få en vidimerad utskrift från svenska skattemyndigheten / folkbokföringen, och så vill inte ambassaden / Migrationsverket ha den. Två månaders väntan i onödan alltså. Först nu börjar nedräkningen.

 

Än så länge verkar Migrationsverket vara snabbare än Skattemyndigheten, medan Migrationsverkets webbsidor är luddiga.

 

Jag hittar ingen officiell statistik. Är det bara jag i hela Sverige som gift sig med en indonesisk kvinna sedan år 2000? Tar handläggningen längre tid därför att indonesiska dokument ser annorlunda ut än t.ex. thailändska?

 

                                       *               *               *                          
 

 

Känslomässigt har det tagit ganska hårt på mig detta med att ensam åka hem till Sverige och fixa bostad åt oss. Vi har bott ihop länge, och det känns fortfarande som om halva jag är kvar i Indonesien. Med två handikapp var – eller ÄR – jag dessutom beroende av henne. Jag har fixat bostad, flyttat 600 km med med ett statoilsläp för möblerna, tagit in möblerna och lagt in saker där de ska vara i köket och sovrummet. Sedan har jag tagit slut. Jag är beroende av att mediciner skrivs ut kontinuerligt, och i Sverige är detta med att byta landsting nästan som att byta land. Jag hade täta kontakter med Neurologen och Medicin i min gamla stad. Sedan skulle en vårdsamordnare hjälpa till med överföringen av mig som patient till det nya landstinget. Naturligtvis har det inte fungerat. Ingen vet vem jag är här. De har inte gått en enda journal från mitt gamla sjukhus. Och det har gått tio veckor nu. Medicinerna tar slut på fredag.

 

Sjukdom, stress, separation från den enda som känner mina handikapp till 100 %, det är tufft. Vi är helt i händerna på svenska myndigheter och svenska läkare och svensk sjukvårdsorganisation. I min nya lägenhet blev jag tillfälligt blind på ena ögat och nästan blind på det andra, under en attack som varade i två timmar. Jag gick in i allting eftersom jag inte är van vid lägenheten och aldrig varit blind förr. Jag har blodat ner golvet med blod från näsa och mun. En annan dag kräktes jag våldsamt. Jag har försökt städa och våttorka när jag orkat men jag har inte fått bort allt. Jag har klarat av att tvätta i tvättstugan, men det tog sex timmar! Hälften av flyttkartongerna är ännu inte uppackade. Vem som helst som kommer hit kan se att jag inte klarar mig något vidare själv. Ber jag om det får jag nog hemtjänst. Men jag skulle hellre ha henne här än främmande människor.

 

Stefan S

 

 

[Mrcloud]

Jag har också tolkat informationen som att försörjningskravet gäller inte vid UT, även om man givetvis måste lösa det. Olyckligt om man måste inställa sig på Migrationsverket när man befinner sig på Bali. En biljett är mycket dyr om man måste till Stockholm inom någon vecka. Jag brukar boka den billigaste biljett som finns när som helst, men det kan man inte göra om man måste infinna sig inom någon vecka. Detta måste ju drabba alla svenskar som råkar jobba utomlands.

 

Måste man ha förstahandskontrakt på bostaden? Så att man har den när hon kommer? Det går ju inte att få lägenheter i första hand i många städer: Stockholm, universitetsorterna, etc.

 

Om man vill bo i någon av Sveriges största städer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Norrköping, Helsingborg, Jönköping, Umeå, Lund är det att bo i andra hand som gäller.

 

Vad får hon göra när hon kommer? Gå svenska för invandrare och sedan skaffa ett jobb? Får hon jobba under UT? Hon vill absolut jobba

 

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR

S

 

Du kan göra en anmälan till svenska Ambassaden, att du befinner dig indonesien, och anmäla du väntar på svar. Jag har själv en indonesisk fru sedan 2014, Hon väntar på också intervjuv, hon fick besked jag kan komma på besök. Bara lämna ett mess till ambassaden. Så kan det fixas via dem.

[Nilsson68]

Ok. Idag efter 14 1/2 månad kom beskedet om TUT.

Så jag e faktiskt superglad [emoji2] [emoji2] [emoji2]

Tänkte att nu har jag sagt det !

[Kenneth4618]

Ok. Idag efter 14 1/2 månad kom beskedet om TUT.

Så jag e faktiskt superglad [emoji2] [emoji2] [emoji2]

Tänkte att nu har jag sagt det !

Kul...Grattis

[Nilsson68]

Det blev en wai

För lyckan idag.

O även till

Wai

[Nilsson68]

Thanks Kenneth 4618.

Im happy [emoji2] mak mak.

[Nilsson68]

Kärleken.

Jag är världens lykligaste man. Att jag funnit rätt efter alla år.

Att jag kan älska. O bli älskad tillbaka på samma villkor.

Att jag kan respektera. Och bli respekterad.

Att jag kan vara mig själv. Och kärleken kan vara sig själv.

Att jag kan prata o visa känslor inifrån mig själv. Och att jag älskar när min kärlek gör detsamma.

Att jag blir varm i min själ när vi är nära. Att jag andas frisk luft vid henne vid min sida.

Jag är glad idag. Jag är happy. [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4]

[Nilsson68]

Har nu noterat vad som e gilla och inläggs trådar.

Thanks.

[erkki]

Kärleken.

Jag är världens lykligaste man. Att jag funnit rätt efter alla år.

Att jag kan älska. O bli älskad tillbaka på samma villkor.

Att jag kan respektera. Och bli respekterad.

Att jag kan vara mig själv. Och kärleken kan vara sig själv.

Att jag kan prata o visa känslor inifrån mig själv. Och att jag älskar när min kärlek gör detsamma.

Att jag blir varm i min själ när vi är nära. Att jag andas frisk luft vid henne vid min sida.

Jag är glad idag. Jag är happy. [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji7] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4] [emoji4]

Kul, men vad menar du?

Känns lite knapsu...

Puss

Erkki

[Downlake]

Vi skickade in ansökan om uppehållstillstånd i slutet av december 2014. Har nu fått kontakt med en handläggare i Sundsvall där vårt ärende ligger. (min hemstad, så det är ju bra)

För en månad sedan hade de precis börjat med höstens ansökningar så vår börjar de kanske med om ett par, tre månader. Försökte få förtur då jag blev pappa för 5 månader sedan och påpekade att enligt lag så ska barnärenden få förtur. Svaret blev att de flesta ärenden innefattar barn så det ger ingen förtur, surt sa räven

Håller precis på att författa ett svar på mailet med ett försök att åtminstone få igång ärendet för att få göra intervjun i Bangkok innan jag åker till Sverige den 26 april. Det är ju enklare ifall jag är här. Tänkte även trycka på lite om att det inte är så bra för barn att splittra familjen, tror tyvärr inte att det funkar men man kan ju alltid hoppas, blir jobbigt att lämna kvar dem. Om ändå barnkonventionen varit lag, men det kommer snart verkar det som.

 

Enligt mina beräkningar så verkar det som vårt ärende i bästa fall blir klart i juli/augusti, i så fall ca 7 - 8 månader.