Förutsättningarna för att bevilja en enhetlig Schengenvisering.

[thaikonsult]

Viseringskodexens bestämmelser

Av artikel 14.1 i viseringskodexen framgår vilka handlingar som ska ges in av den som ansöker om en enhetlig visering för att styrka att inresevillkoren är uppfyllda. Där anges bl.a. handlingar som visar på syftet med resan och information som gör det möjligt att bedöma sökandens avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden för den önskade viseringen löper ut. I bilaga II till viseringskodexen finns en förteckning, som inte är uttömmande, över sådana s.k. styrkande handlingar. Här nämns under avsnitt A dokumentation som har med resans syfte att göra. Vid privatresor kan de styrkande handlingarna omfatta handlingar rörande logi, såsom en inbjudan från en värd, och rörande resrutten. Under avsnitt B finns handlingar upptagna som gör det möjligt att bedöma sökandens avsikt att lämna medlemsstaternas territorium, bl.a. bok-ning av återresa eller returbiljett, bevis för ekonomiska tillgångar i bosättningslandet, anställ-ningsbevis, bankkontoutdrag, handling som styrker äganderätt till fastighet och bevis på integration i bosättningslandet (familjeband, yrkesställning).

 

Artikel 21 i viseringskodexen handlar om kontroll av inresevillkoren och riskbedömning. Särskild uppmärksamhet bör i det sammanhanget ägnas åt att bedöma huruvida sökanden utgör en risk för olaglig invandring och huruvida han eller hon har för avsikt att lämna medlemssta-ternas territorium när viseringen löper ut (artikel 21.1). Av artikel 21.3 b-c i kodexen framgår att konsulatet, när det kontrollerar om sökanden uppfyller inresevillkoren, bl.a. ska kontrollera sökandens skäl rörande den avsedda vistelsens syfte och om personen finns på en spärrlista i SIS i syfte att vägras inresa. Artikel 22 i viseringskodexen föreskriver att samråd under hand-läggningen av en ansökan i vissa fall ska ske med andra medlemsstaters centrala myndigheter.

 

En ansökan om visering ska avslås bl.a. om sökanden inte kan styrka ändamålet för den planerade vistelsen (artikel 32.1 a ii). Detsamma gäller om sökanden finns på en spärrlista i SIS i syfte att vägras inresa (artikel 32.1 a v) eller om det finns rimliga tvivel på dennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut (artikel 32.1 .

 

Europeiska kommissionens handledning

Europeiska kommissionen har, på grundval av artikel 51 i viseringskodexen, publicerat en handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar (kommissionens beslut K(2010) 1620 av den 19 mars 2010; i fortsättningen benämnd handled-ningen). Av handledningens förord framgår att dess syfte är att ge handläggningsanvisningar, dvs. riktlinjer, god praxis och rekommendationer, för medlemsstaternas konsulära personal och personal vid andra myndigheter med ansvar för att pröva och besluta om viseringsansökningar samt för personal vid myndigheter med ansvar för att ändra utfärdade viseringar. Vidare fram-går det av handledningen att den inte är rättsligt bindande utan syftar till att säkra en harmoni-serad tillämpning av de rättsliga bestämmelserna.

 

I handledningens del II punkt 7.1 under rubriken "Grundläggande principer" anges, angående den prövning som ska ske enligt viseringskodexens artikel 21, att hur ingående granskningen bör vara beror på den risk som den sökande utgör med hänsyn tagen till hans eller hennes nationalitet, lokala förhållanden, profil och personliga historia. Varje ansökan ska bedömas för sig och på grundval av all tillgänglig information.

 

I del II punkt 7.5 i handledningen anges bl.a. att konsulatet särskilt ska kontrollera om det uppgivna syftet med den planerade vistelsen är logiskt och trovärdigt och om stöddokumenten motsvarar det uppgivna syftet. Konsulatet ska även kontrollera bl.a. om syftet med resan följer ett mönster för olaglig anställning eller invandring.

Handledningens del II punkt 7.12 behandlar bedömningen av risken för olaglig invandring på medlemsstaternas territorium, dvs. att den sökande använder resesyften som turism, affärer, studier eller familjebesök som förevändning för permanent olaglig bosättning, och den sökandes avsikt att lämna territoriet innan giltighetstiden för viseringen löper ut. Punkt 7.12 innehåller vidare följande rekommendation.

 

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet bör konsulaten fastställa "profiler" för sökande som utgör särskilda risker med utgångspunkt från lokala förhållanden och omständigheter, som också tar hänsyn till den allmänna situationen i hemlandet (t.ex. politiskt instabila områden, hög arbetslöshet och utbredd fattigdom). Profilerna kan bygga på stabiliteten hos den sökandes socioekonomiska situation, men varje enskild ansökan ska bedömas för sig oberoende av vilka profiler som har utarbetats. Den enskilda stabilitetsnivån beror på ett antal faktorer, bl.a. familjeband eller andra personliga band i hemlandet och i medlemsstaterna, civilstånd, sysselsättningssituation (lönenivå för anställda), regelbundenheten hos inkomsten för den sökande eller hans/hennes make, barn eller andra som är beroende av den sökande för sin försörjning, inkomsten, den sociala ställningen i hemlandet och fastighetsägande. Faktorerna kan variera beroende på den sökandes hemland.

 

Därutöver framgår av punkt 7.12 i handledningen att den socioekonomiska situationen också kan vara olika beskaffad. En arbetslös sökande kan ha en mycket stabil ekonomisk situation och en högavlönad sökande kan överväga olaglig invandring av personliga skäl. Alla beståndsdelar bör beaktas för att bedömningen ska bli objektiv. Andra aspekter som ska kontrolleras är exempelvis inbjudarens trovärdighet när ett inbjudningsbrev inlämnas.

 

Med vänlig hälsning Thaikonsult