En historia om ouppfyllda förväntningar
Damsugning var klart, damtorkningen hade jag struntat i, bara tagit bort det värsta dammet på de platser där det syntes tydligt och på en gång då man kom in i huset. Kollade in i köket… Rosorna, de djupt mörkröda, i vasen på köksbordet hade vatten så att det räckte. Nu skulle jag ju inte vara borta så länge, men ville kolla allt innan jag gav mig av. Sängen bäddad och kläder var tvättade och undanstoppade prydligt. Ja, jag var faktiskt ganska nöjd med hur det såg ut. Jag tror att allt var väl förberett inför det som komma skulle.
Jag kände mig riktigt förväntansfull och lycklig, riktigt lycklig. En känsla som det varit längesedan jag känt. Nu var det bara omkring fyra timmar kvar…
Tankarna gick tillbaka till den där lördagskvällen ungefär tre månader tidigare. Det hade varit en riktig skitvecka på jobbet. Chefen hade varit på ”affärsresa” hela veckan och det hade fallit på min lott att svara på frågor från medarbetare, leverantörer och kunder… Kändes som om man hade telefonen fastvuxen i örat. Nåja… nu var det passerat och jag hade kunnat slappna av på fredagskvällen, tagit bastubad, en stor kall pilsner. Kompisen ringde senare då jag stått i duschen och ville att vi skulle ”gå ut och ta en bit”. Sagt och gjort, finskorna på, nystruken skjorta och svarta jeans sedan var man redo för att gå på ”lokal”. Skönt att helt slappna av och koppla bort allt från den nyss avslutade veckan. Vi hade bestämt att ses på Puben för att ta ”biten” och några kalla…
När jag kom in var fem av de sju borden upptagna, kompisen satt redan på plats med en stor framför sig. Jag beställde in en lika stor och började kolla i menyn.
Efter att ha avslutat mat och dryckes intaget gick vi runt kvarteret och passerade Statt, såg ut att vara mycket folk där inne. Vi beslutade att gå in och kolla läget.
Dansmusiken hördes ut till garderobsdisken, vackra damer passerade på väg till och från damrummet, verkade vara bra ”drag” ikväll. Vi hängde av oss rockarna och sögs in i lokalen…
Det blev en kanonkväll, dansanta damer och många tryckare blev det…
Senare då jag kom hem och skulle krypa till kojs var det något som surrade. Såg till min förvåning att datorn stått på sedan jag gått ut tidigare. Just som jag skulle slå av strömmen såg jag att någon skickat ett chat meddelande till mig, öppnade och läste, såg att det var från ett för mig okänt namn. Bara ett enkelt ”Hello”, inget mer. Innan jag stängde av så svarade jag tillbaka lika enkelt, ”Hello, nice to meet, hope to talk to you later, good night”. Stängde sedan av datorn.
Detta var början på en relation som hade utvecklats till något starkt. Under dessa tre månader så kom vi närmare och närmare varandra, det blev som ett beroende, måste bara träffas…
Kvinnan bodde i Thailand, i en stad med ett namn som jag inte kunde uttala, senare flyttade hon till en annan stad ganska långt ifrån den första. Hon hade genom kontakter fått jobb där. Kvinnan blev allt för mig, vi växlade kort och små ljud filer med meningar sagda till varandra. Vilken känsla att för första gången höra hennes röst… Vid ett tillfälle hade hon hittat ett Internetcafé som hade webbkameror. En stor lycka att sitta och både se och höras över halva jordklotet. Jag fick veta att hon hade en syster som hade en svensk man och systern planerade att flytta till honom. Jag började även att chatta med systerns man, var ju väldigt intresserad och faktiskt lite förälskad också i hans flickväns syster.
Under dessa månader planerade vi för att ses under sommaren i Sverige. Visa och garantier, biljetter och vad annat som behövdes fixades, nu äntligen var tiden inne att åka till flygplatsen och möta henne i verkligheten. Hon skulle komma tillsammans med sin syster, så systerns man skulle även han möta upp på flygplatsen.
Nu var den stunden kommen då jag skulle få hålla om den kvinnan! Några få timmar kvar… En reflektion är att ”om inte” jag gått ut på ”lokal” den kvällen hade jag förmodligen inte fått något ”Hello” på datorn… Ödets vägar är outgrundliga…
Under bilfärden mot flygplatsen kände jag förväntningarna stiga och känslan av lycka, kärlek växte sig starkare. Som om jag på nytt var i de tidiga tonåren… lite löjligt kanske… en gammal man som jag…
Parkerade och tog mig in i ankomst hallen på den stora flygplatsen, det var länge sedan jag besökt den så jag var osäker på hur det funkade här, var kommer resenärerna ut? Fick fråga om vägen… Kände mig som en riktig bonnläpp…
Jag stod i klungan tillsammans med en massa andra anhöriga, vänner, fruar, pojk och flickvänner och väntade på att HON skulle komma… lite konstigt att systerns pojkvän inte var här…
Då... efter kanske tredje utropet i högtalarna uppfattade jag att det var mitt namn och min person som avsågs… Jag ombads att komma till informationsdisken. Tittade på klockan... jodå, skulle hinna med ett kort besök vid disken…
Väl framme fick jag en telefonlur överräckt till mig av en, i flygplatsens officiella dräkter, mycket vacker ung kvinna som log invant och nästan automatiskt…
En mansröst i mitt högra öra… Det var han jag skulle ha stått och väntat tillsammans med…
När han började tala fattade jag ingenting… det var som om taket i den stora hallen kom närmare och närmare, tomheten som spred sig i hjärtat och sorgen som började sippra fram ur varenda por i min kropp, ögonen tårades… Rösten i mitt öra meddelade att ”Min Kvinna” hade dött!!! Min älskade var borta för evigt, endast hennes minne skulle finnas kvar… Kvinnan framför mig såg på mig med sina stora vackra ögon… undrade vad för besked jag just fått… Jag var alldeles slut, behövde sitta… som tur var räckte sladden ner då jag satte mig på golvet…
Han berättade att, alldeles vid gaten till flygplanet i Bangkok, hade plötsligt min kvinna tagit sig för huvudet och ögonen, hon hade ramlat ihop, där vid gaten hade hon mött sitt öde, fallit ner och dött inför nästan fyrahundra personer… En hjärnblödning…
Jag vet inte hur länge jag satt så… med luren i mitt öra efter att han lagt på… kom till sans efter att kvinnan bakom disken erbjudit mig en stol att sitta på. Frågade om jag behövde hjälp… hjälp… nej… det finns inget som du kan hjälpa mig med… finns ingen som kan hjälpa mig just nu…
Jag befann mig så småningom i bilen, har inget minne av hur jag kom dit… Nu var det över
De följande veckorna var allt så overkligt… och tomt…
Slut
Googleannons
0
35 svar till denna tråd
#31
-
-
- 200 Inlägg:
- 17 ämnen
Prathom ประถม
Inlagd 28 August 2010 - 13:24
POPULAR
The future is tomorrow, be sure to be there...
#32
-
-
- 8518 Inlägg:
- 238 ämnen
Prinya eg ปริญญาเอก
Inlagd 29 August 2010 - 06:49
Thure,
Jag är nästan mållös... kan bara säga att jag gillar dina skriverier!
Herr Chang har talat.
Jag är nästan mållös... kan bara säga att jag gillar dina skriverier!
Herr Chang har talat.
#33
-
-
- 2592 Inlägg:
- 12 ämnen
Mahawittayalai มหาวิทยาลัย
Inlagd 29 August 2010 - 09:32
Är det en (ny) storförfattare på gång, månne? 
#34
-
-
- 3907 Inlägg:
- 74 ämnen
Gammal Stofil med ung fru
Inlagd 29 August 2010 - 11:22
Instämmer 
Har tyvärr slut på karma nu men det kommer
Har tyvärr slut på karma nu men det kommer
Där alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket
#35
-
-
- 7262 Inlägg:
- 49 ämnen
Vitt slödder på vift
Inlagd 29 August 2010 - 17:08
Fick nästintill fikat i vrångstrupen, kan detta verkligen vara en sann historia?
Hoppas innerligt att det inte är det för jag har i min absolutaste närhet exakt samma story, fasp då rör det bara THAI.
Ryser....
Hoppas innerligt att det inte är det för jag har i min absolutaste närhet exakt samma story, fasp då rör det bara THAI.
Ryser....
Vinter och snö gör sig bäst på vykort.
#36
-
-
- 2569 Inlägg:
- 41 ämnen
Samong Dong
Inlagd 29 August 2010 - 18:24
Hualigen! Det var ingen munter historia minsann, hoppas den var fiktiv.
Välskrivet hur som helst, plus till dig Thure!
Välskrivet hur som helst, plus till dig Thure!
If you live as if there is no God, you'd better be right.
 |
|
