11/8-2/9 2005 Gråt och skratt i leendets land

Denna historia har väl många av er redan hört och sett till leda men här på MPR kanske den finner några nya läsare och så kanske den kan inspirera andra att fylla denna forumdel med bilder och berättelser i från fest och vardag, gädje och sorg.

11/8-2/9 2005 Gråt och skratt i leendets land

Prolog

På förmiddagen den 28/7 2004 ringer det i telefonen på jobbet. Det är polisen i andra sidan luren som ej vill tala om sitt ärende utan omber mig att genast komma till stationen. Tankarna börjar ju genast flyga i huvudet, vad har hänt, hur är det med min dotter, fru och hennes andra barn eller vad är det fråga om? Innan jag slänger på luren och kastar mig ned för trapporna så får jag åtminstonde polisen att säga att min fru redan är på plats.

Synen över min totalt förkrossade hustru när jag anländer gör mig verkligen varse att något hemskt har inträffat. Hennes äldsta son har tagit livet av sig trots att han var under Svenska myndigheters försorg. Min första tanke: Nu vet jag var han är i alla fall, sedan att jag måste få kontakt med mina föräldrar.

Dessa stunder i livet i från det att polisen ringde till ett par timmar senare när allt börjar på något sätt klarna igen önskar jag inte ens min värsta fiende (om jag nu har någon) att behöva uppleva.

Den ögonblickliga skammen och skulden över min första tanke när jag fick reda på vad som hänt sitter på något konstig sätt fortfarande kvar och gnager lite på min axel.



vila i frid "min" son


/Enis

Prolog

Begravningen

Min son, en tredjedel av ditt liv var du en del av mitt. På vilket sätt skulle jag hedra dig och den tid vi fick tillsammans och göra det så fint och värdigt jag bara kunde för din mamma.

Jag gjorde några försiktiga trevare ute på de Thaiforum jag kände till vid den tiden och fick där kontakt med en vänlig själ som kunde förmedla kontakten till munkarna i Haninge. De hade möjlighet att komma hem till oss i Gävle samt hålla i själva begravningscermonin i det eviga livets kapell.





/Enis

Prolog

Begravningen

Förutom att anorda en budistisk begravningcermoni, vad kunde man mera göra? Vid en tidigare resa till hembyn så fick vi reda på att det lokala templet skulle rivas pga rasrisk och en insamlig till det nya templet hade påbörjats. Att be sörjande att tänka på en minnesgåva dit i stället för ev blommor till begravningen såg jag som ytterligare ett sätt att hedra min sons minne.





/Enis

Gråt och skratt i leendets land år 2005

Ett litet resereportage i text och bilder, håll till godo då jag varken är skribent eller fotograf i det vanliga livet.

Då kör vi...........

Har under flera år tjatat på mina föräldrar att de måste följa med någon gång och träffa släkten på tantens sida i LOS (Sådant som vanliga svenssons kan klara av vid större bemärkelsedagar, midsommar etc.)

År 2005 så blev det av , kan inte säga äntligen då resan hade mycket tragiska förtecken som jag beskrivit i prologen
Resan gick direkt (Nja, lite mer om det lite längre ned) till min hustrus hemby som heter Ban Mai och ligger i Thung Saliam, Sawankhalok, Sukhothai, Thailand. Där stannade vi i två veckor, då detta var mina föräldrars första möte med min hustrus släkt, livet på den thailändska landsbygden samt att det var en resa med sorgliga undertoner så avslutade vi vår resa i Thailand denna gång med en vecka på Koh Samui för lite rekreation och samt smälta alla intryck och känslor.

Ett av huvudsyfterna för resan var att på årsdagen av min styvsons begravning hålla en liten cermoni i hembyn och där överlämna den i Sverige insamlade minnesgåvan till byatemplet.


Resan har startat 08:10, taxi och tåg mot Arlanda. När är vi framme undrar vår dotter, frugan och barnbarnet?


/Enis

11/8-05

Vi sammanstrålade på arlanda med mina föräldrar. Min styvsonson William charmade alla i vår närhet med sina utfall och löparfasoner i hallen. Vår packning checkades in utan problem trots att den innehöll bla:

1. DVD-spelare
2. Hemmabioförstärkare
3. Golvhögtalare
4. Sattelithögtalare och center
5. Subwoofer
6. Diverse kablar och kontakter

Hela klabbet vägde över 80 kg och skulle ju ha kunna misstagits som en terrorhandling  .

Videodagbok: 11/8 2005 Avresan (060426, pwd: soisixten)


Lite pryls som skall med till släkten, våra egna prylar i handbagaget


Jaaaaaa, på väg.......


Två förväntansfulla och trötta krabater.


/Enis

12/8-05

Phuu, vi slank igenom både pass- och tull-kontrollen på bangkoks flygplats. Månne det vara sista gången på denna flygplats, fem timmars väntan på inrikesflighten är inte att leka med när man har trötta paranteser, barn och frun att ta hand om. På sukhothais flygplats hade i stort sätt hela släkten mött upp. Efter att ha varit på resande fot i drygt ett dygn så var vi väl inte direkt pratglada av oss utan slocknade ganska tidigt


Videodagbok: 12/8 2005 Första mötet (060426, pwd: soisixten)


skall ni flytta till Thailand, eller?


Tur att Bangkok Airways har en liten lekhörna samt fri dryck och snacks.


Nykokt majs smakade najs när vi kom hem till min hustrus föräldrarhem.


/Enis

Bra där Enis...
Kanske tar efter   

13/8-05

Vilodag, trodde vi ja. Föråden måste ju fyllas upp på fädernesgården nu när maten måste farang anpassas lite och hela tjocka släcken skulle äta med oss under de närmaste 14 dagarna. I väg till Thung Saliam och bunkra mat och potatis. Passade även på att inhandla en ny tvättmaskin och en ny TV.

Videodagbok: 13/8 2005 Avkoppling och inkoppling(060426, pwd: soisixten)


Tvättmaskinen trasig sedan ett halvår tillbaka, därav handtvätt.


Tur att grismoppen kom förbi så att vi fick lite råvaror till lunchen.


Inkoppling av medtagen hemmabio och nyinköpt TV.

/Enis

14/8-05

Söndag, då skulle vi iväg på den lokala marknaden men vi hade avbrott i vattenförsörningen på morgonen och innan den var åter och alla hade duchat så hade det börja plocka ihop. Lite frukt han vi allafall få med oss hem.

Videodagbok: 14/8 2005 Lokala marknaden (060516, pwd: soisixten)


Lite frukt från den lokala marknaden.


Byatemplet under återuppbyggnad, det gamla revs pga dålig trästomme.


En skaplig skvätt vatten uppifrån krävde lite grävarbete.

/Enis

15/8-05

Thung Saliams komunhus besöktes för att ordna med dödsbeviset samt att fixa ett nytt id-kort till min hustru. Mycket trevlig personal, inga mutor behövdes i år, när vi var där för två årsedan i några ärenden så vände vi dörren pga det otrevliga bemötandet. När vi kom hem så hade vi fått vår nya spis levererad

Videodagbok: 15/8 2005 Thung Saliam, Komun och Bankkontor (060519, pwd: soisixten)


Brottsling?


Vår nya spis i köket, mat lagad på gasspis smakar mumma.


Lite mat och "thaiwiskey" är aldrig fel fram mot kvällningen.


/enis

Tis 16/8-05

Farsan fick ryggskott, inte van med att inte göra något samt att sitta på golvet. Genast pös någon av släkten i väg på moped och kom hem med "den blinde masören". Han verkligen använde sina fingar som kännselspröt och visste var man skulle trycka för att plåga gubben 
Ett besök ute på risfälten på eftermiddagen. Knepigt där kändes det inte alls lika varmt och fuktigt utan svalt, lugnt och skönt.


Videodagbok: 16/8 2005 På risfältet och tempelmarknad (060607, pwd: soisixten)


Gör detta ont? Jaaaa! OK, då trycker jag här i stället Ooooooooooooaaaaaaaaahhhj.


Har ni inge potatis?


kör sopbilen dubbla turer idag? Näää, i Thailand tar man vad man haver och den funkar som stegbil också vid rep av gatubelysning.


/Enis

Ons 17/8

Morsan som är en planeringsnarkoman började trampa lite vatten när inget hände och inget var planerat vi andra tyckte det var ganska skön att bara slappa. Enligt gammal god thaitradition så bara blixtrade det till att ifrån att göra ingenting alls till att alla var på väg på en utflykt. Sukhothai historical park besöktes först och sedan så tittade vi på översvämningarna i Sukhothai

Videodagbok: 17/8 2005 Sukhothai Historical Park och vattenflödet i Sukhothai (060611, pwd: soisixten)


Nästan hela gänget i från svedala, lille wille fick stanna hemma denna dag.


Tre systrar.


Efter att ha sett så mycket sten och vatten behövdes det lite "wiskey on the rocks" när vi kom hem.


/Enis

Tor 18/8-05

På förmiddagen så besökte vi templet och träffade huvudmunken inför morgondagens minnescermoni. Vi konstaterade att den insamlade minnesgåvan i från Sverige skulle räcka ganska långt och ge flera fina symboliska minnesmärken för vår son. Drake, Port samt lite golv och tak.

Videodagbok: 18/8 2005 Förmiddag, cermoniförberedelse och postbesök (060622, pwd: soisixten)

Videodagbok: 18/8 2005 Eftermiddag, Hälsocentralen och skolan i Ban Mai (060622, pwd: soisixten)


Samtal med munken, notera "prislistan" till vänsterpå vad olika saker kostar till den nya byggnaden.


Exempel på hur draken kommer att se ut.


Exempel på hur dörren kommer att se ut.


/Enis

Tor 18/8-05

På eftermiddagen så besökte vi skolan där min hustru gick när hon var liten. Alla barn blev som tokiga när några faranger visade sig. Det dröjde inte många minuter innan rektorn på skolan dök upp och stolt förevisade oss hela skolan med bla dess nya datasal med tillgång till internet via parabol. Sedan klarade vi av ett studiebesök på den privata läkarmotagningen i byn. Den familjen hade en ganska smart affärsidé, på dagen så jobbade hon på sjukhuset i Thung saliam och på kvällar och helger så hade hon privatmotagning hemma medans hennes man drev ett snabbköp i samma lokaler.

På kvällen så tittade vi på bilderna och videoinspelningen från 2004 med munkarna i från Stockholm som vi hade i vårt hem och själva begravningcermonin i det "eviga livets kapell"
Efter denna stund så kom vi verkligen nära varandra och alla berättade någon anektdot i från min styvsons uppväxt.

Innan jag gick till sängs så undrade jag verkligen hur mogondagen skulle bli, ingen sprit hemma, ingen mat, inga möbler och ingen koll alls vad som skulle hända, men som man säger "this is thailand" och i morgon är en annan dag.


Videodagbok: 18/8 2005 Förmiddag, cermoniförberedelse och postbesök (060622, pwd: soisixten)

Videodagbok: 18/8 2005 Eftermiddag, Hälsocentralen och skolan i Ban Mai (060622, pwd: soisixten)


Fniss, Fniss, Fniss.


Bland det godaste man kan äta i Thailand.


Här var det fullt upp, patienter hela tiden så vi fick aldrig någon pratstund med doktorn.


/Enis

Fina bilder och bra berättat Enis