1
En natt i Bangkok (del 1)
16 september 2010
Postar här en liten nostalgitripp.
Denna skrevs Fredagen den 6e mars 2009 efter ett par öl.
En natt i Bangkok (del 1)
Dagen börjar med ett romantiskt och sorgligt farväl av Pli.
Vaknar upp av att hon skakar om mig, och talar om att det är brådis.
Okej, tänker jag och inser nu hur bakis jag är. Det blev biljard och lite öl igår.
Sista dagen på ön måste firas, hade jag visst skrålat emellan klunkarna.
Jag tar i alla fall en dusch, och tar på mig kläderna som Pli valt ut åt mig.
Går upp till ägaren och ska betala för mig.
Plånboken hittas inte. Panik.
Ingen fara. En städare har ärligt och plikttroget hittat min plånbok på någon obskyr plats på rummet, och kommer upp med den.
500 baht till henne. Bra jobbat.
Vi stuvar in bagaget i en Hilux-pickup och beger oss emot Samuis flygplats för flyget emot Bangkok.
Pli åker bakom på moppen, och tårarna är inte bara ifrån hennes 45 blås.
Väl framme så kommer det jobbigaste. Det slutgiltiga och riktiga avskedet.
Här gäller det att vara en man, tänker jag. Så jag gråter lite jag också, och vet inte riktigt vad jag ska säga.
När det är dags att checka in och flyga iväg, så får jag bara ur mig "I call you" och ger henne en kram.
Jag ville bara få ett slut.
När vi väl har checkat in bland skrikande barn och överviktiga sexturister så åker vi det lilla tåget emot flygplanet.
Det regnar som fan, och en organisatör vill att vi ska byta tåg.
Jag vägrar vänligt, men bestämt även att hon erbjuder ett stort paraply.
Väl på planet så hamnar jag bredvid en kille som gillar tuggummi.
Det bjuds på smörgås och apelsinjuice. Jag sneglar lite på mackan, och erbjuder min granne att få smaska i sig den.
Han avböjer. Rätt beslut.
Efter frukostservering börjar jag må riktigt illa, och det känns som att kaptenen mår ungefär lika illa.
Planet går åt alla tänkbara håll. Luftgropar kanske. Jag vet inte.
Efter ungefär en timme så landar vi i Bangkok, och går med bestämda steg för att lösa ut Bagaget.
Problem. Vi måste vänta. Det luktar tonfisk i vänthallen, och jag vill spy.
Till slut kommer våra väskor, och vi knallar ut för att haffa en bil till Nana hotel.
Den första rökande tanten vill ha 1000. Min underläpp börjar darra när jag stirrar blygt på henne.
Nu kostade det 500. Tack.
Vi går till bilen, där en raggare i solbrillor sitter och njuter av Dr Alban - Greatest hits.
Nu jävlar kör vi, tänkte jag!
Denna skrevs Fredagen den 6e mars 2009 efter ett par öl.
En natt i Bangkok (del 1)
Dagen börjar med ett romantiskt och sorgligt farväl av Pli.
Vaknar upp av att hon skakar om mig, och talar om att det är brådis.
Okej, tänker jag och inser nu hur bakis jag är. Det blev biljard och lite öl igår.
Sista dagen på ön måste firas, hade jag visst skrålat emellan klunkarna.
Jag tar i alla fall en dusch, och tar på mig kläderna som Pli valt ut åt mig.
Går upp till ägaren och ska betala för mig.
Plånboken hittas inte. Panik.
Ingen fara. En städare har ärligt och plikttroget hittat min plånbok på någon obskyr plats på rummet, och kommer upp med den.
500 baht till henne. Bra jobbat.
Vi stuvar in bagaget i en Hilux-pickup och beger oss emot Samuis flygplats för flyget emot Bangkok.
Pli åker bakom på moppen, och tårarna är inte bara ifrån hennes 45 blås.
Väl framme så kommer det jobbigaste. Det slutgiltiga och riktiga avskedet.
Här gäller det att vara en man, tänker jag. Så jag gråter lite jag också, och vet inte riktigt vad jag ska säga.
När det är dags att checka in och flyga iväg, så får jag bara ur mig "I call you" och ger henne en kram.
Jag ville bara få ett slut.
När vi väl har checkat in bland skrikande barn och överviktiga sexturister så åker vi det lilla tåget emot flygplanet.
Det regnar som fan, och en organisatör vill att vi ska byta tåg.
Jag vägrar vänligt, men bestämt även att hon erbjuder ett stort paraply.
Väl på planet så hamnar jag bredvid en kille som gillar tuggummi.
Det bjuds på smörgås och apelsinjuice. Jag sneglar lite på mackan, och erbjuder min granne att få smaska i sig den.
Han avböjer. Rätt beslut.
Efter frukostservering börjar jag må riktigt illa, och det känns som att kaptenen mår ungefär lika illa.
Planet går åt alla tänkbara håll. Luftgropar kanske. Jag vet inte.
Efter ungefär en timme så landar vi i Bangkok, och går med bestämda steg för att lösa ut Bagaget.
Problem. Vi måste vänta. Det luktar tonfisk i vänthallen, och jag vill spy.
Till slut kommer våra väskor, och vi knallar ut för att haffa en bil till Nana hotel.
Den första rökande tanten vill ha 1000. Min underläpp börjar darra när jag stirrar blygt på henne.
Nu kostade det 500. Tack.
Vi går till bilen, där en raggare i solbrillor sitter och njuter av Dr Alban - Greatest hits.
Nu jävlar kör vi, tänkte jag!
