En någorlunda mogen man.

Intressant att läsa hur du löste föräldrabiten.
Det du gjorde visade sig både bra och klokt för alla inblandade parter.

SN

Bra skrivet och en smula rörande.

Siam-Nilsson, den 24 September 2010 - 08:57, sade:

I början funderade man ju en del över hur det skulle bli när man blev förälder och goda råd i all välmening haglade från omgivningen.
Det var extra viktigt att vi fick dem eftersom vi var så unga..

Sedan hade vi en svärmor till granne som kom och såg till att allt flöt på som det skulle.
Lägligt, för henne, så bodde vi dels på gångavstånd och dels på vägen till och från hennes jobb så det blev många och täta besök.

Efter ett år packade vi flyttlasset till en annan kommun och fick klara oss helt på egna ben. Vi hade lite olika syn på hur man uppfostrar barn men löste det då det inte var några himmelsvida skillnader i vår syn på detta.

När jag sedan hade hand om barnen helt på egen hand så tänkte jag inte alls på att jag måste göra på ett visst sätt för att de skulle växa upp till de ansvarsfulla individer samhället förväntar sig att de skall bli. Jag har en mer pragmatisk inställning snarare än idealistisk, både till barnuppfostran och till livet i stort.

Jag ska inte påstå att det var en helt enkel omställning att gå från att ha varit ena delen i ett föräldraskap till att plötsligt bli den som skall fixa alla bestyr för att få det att gå runt.

Jobb hade jag och hade redan ordnat så att jag fick gå ner från tre-skift, som var det vanliga, till att jobba dagtid. Fritids och dagis ordnades också fram relativt enkelt och att se till att de får mat i sig var inte heller nåot större besvär eftersom jag gjort det tidigare utan att någon protesterat över vad som serverades.

Problem ett var när kläderna skulle bytas ut när de var för små, för trasiga eller för slitna för att jag skulle låta dem vistas ute bland andra i dem. Favoritmjukisarna och pyjamasarna kunde få hänga med ett tag till om de så önskade.

Jag har aldrig, och kan med säkerhet säga att jag inte heller kommer att bli något större fan av att gå i affärer i allmänhet och i klädesaffärer i synnerhet så vad gör man när ett behov av nya klädespersedlar uppstår? Har man barn i åldrarna 3-8 år så är det ett ständigt växande och garderoben måste ständigt fyllas på med något för stora kläder så att de har något att växa in i. Med fem års åldersskillnad så blev det heller inte aktuellt med att ärva några kläder i den mån de var hela nog för att ärvas.

Men som den lösningsorienterade mannen jag redan då var hittade jag svaret på mitt problem i kataloger från H&M och Haléns m.fl.
Ett perfekt sätt att handla och vi kunde titta på plaggen tillsammans och sedan välja. Skor och stövlar fick dock inhandlas i den lokala skoaffären.

En del t-shirts och liknande inhandlades på marknader när någon sådan besöktes. Då skulle det inhandlas diverse saker med olika populära motiv. Den äldste hade inte några riktiga favoriter mer än olika sportmotiv och var inne mer på tv-spel när det inte spelades fotboll organiserat eller på gården.

Den yngste däremot hade bestämda åsikter om vad han önskade som motiv. Batman! Det var påslakanset med Batmantryck, T-shirts och tröjor, dresser och kepsar. Dessutom skulle alla leksaker bestå av Batmanfigurer i olika former. Jag tror att han hade ca 30 olika Batman-dockor och nya köptes med jämna mellanrum.

Eftersom han använde dem hela tiden så tyckte jag att det var ok att fortsätta fylla på förrådet av figurer. Han lämnade inte hemmet utan att ha ca fem figurer med sig varav tre var favoriterna och de andra några som han för dagen tyckte lite särskilt mycket om.

Vid den tiden gick Batman som serie i någon av kanalerna och det sändes dubbelavsnitt varje vardag. Det passade mig bra då jag kunde fixa med mat medan de drömde sig in i Batmans värld. Den yngste med några av sina gubbar hos sig medan den äldre var lika intresserad men hade en mer avslappnad attityd till figuren i sig. Lite spänning räckte för honom innan det blev dags att äta och läxor skulle läsas innan det var dags för övriga aktiviteter.

En annan sak var veckopeng som de äldste sonens kamrater hade börjat få sig tilldelat. Det hade jag själv när jag var i den åldern men nu var det inget jag ansåg att de behövde. Ekonomiskt ansvar kan man lära sig tids nog.

Istället fick de det de behövde eller ville ha när behovet uppstod. Var det någon aktivitet som kostade pengar så fick han (den äldste) pengar med sig till det. Ville de ha något så inhandlades det även om de något dyrare sakerna såsom nya tv-spel et.c. kanske fick inhandlas vid ett något senare tillfälle.

Godis försökte jag begränsa till lördagar men det var inte ett beslut som var hugget i sten utan det blev en och annan godsak under vardagarna med även om det bara var ett kinderägg eller liknande. Det har jag aldrig trott kunnat varit skadligt men vid vissa tillfällen fick de vänta med att äta det tills det att de ätit sin mat och det var sällan de protesterade särskilt länge eller högljutt om det.

Jag har aldrig trott på olika hot som man hör andra föräldrar uttala då och då. "Är du inte tyst nu så.." "Gör du inte som jag säger så.." "Vänta bara tills vi kommer hem.."

Istället tror jag att om man är bestämd och konsekvent så behöver man inte komma med hotelser om än den ena repressalien och än den andra. Barn blir osams, de tjurar och de protesterar då och då. Så är det och det är en naturlig del i deras utveckling och inget att göra åt. Man kan stävja det till viss del och visa dem vart gränserna går utan att vara hotfull.

Vad ger det för signaler till ett barn? Vill man ses som något hotfullt som de är lite rädda för eller vill man ses som någon som sätter tydliga gränser och visar dem det utan att bli hotfull, eller än värre och helt oacceptabelt, ta till nävarna mot dem.
Det är bättre att de vet vad som gäller men trots det försöker att tänja lite på gränserna utan risk för något annat än ee höjd och bestämd röst som säger ifrån innan det eskalerar.

Jag tror inte att ett barn som upplever någon av föräldrarna som hotfull eller som vet att föräldern blir hotfull då och då, vågar vara helt ärlig mot denne av rädsla för att denne skall rasa ut över barnet på ena eller andra viset. Som förälder måste man vara rak och ärlig och vara den trygghet som de vet med sig att de alltid har nära och kan komma till vad det än är som skett eller vad de än har för funderingar.

Den yngste sonen hade problem med att han inte kände när han blev kissnödig alla gånger. Han var fullt upptagen med att leka så när det var dags så kom det ofta några droppar innan han hann in på toan. Det var generande för honom givetvis och inte så mycket att göra åt annat än att ta in honom då och då, ofta mot hans vilja, för att han skulle få lätta på det värsta trycket. Dagispersonalen var informerade och det fanns ombyte där och jag hade även med mig ett ombyte eftersom man inte kunde förutspå när det uppstod ett behov.

Det innebar att det blev en hel del tvättkläder och med en annan son som hela tiden spelade boll så räckte inte de tvätt-tider som fanns i tvättstugan till. En toppmatad tvättmaskin tog hand om det problemet och den stod och brummade på sin plats i stort sett dagligen. Men det var något som verkligen behövdes och var väl investerade pengar.

Så min paroll är att ge dem frihet under ansvar men glöm inte bort att de är barn och behöver någon som vakar över dem och varligt visar dem rätt väg att gå.

Med vanligt sunt förnuft kommer man långt även när det gäller barnuppfostran skulle jag tro.

Jag avslutar här för att inte bli allt för långrandig i mina utlägganden. Det finns mycket mer att säga men om jag gjorde rätt eller fel vet jag kanske inte och om det finns något svar vet jag inte.

Den äldste har nu blivit 23 och visat att han klarat sig bra genom sin uppväxt. Han har blivit en riktigt fin ung man och klarat sig utan att falla i någon av de fallgropar som finns på vägen till vuxenlivet. Honom behöver jag inte oroa mig för längre men den yngste som nyss nått myndig ålder får finna sig i att jag fortfarande oroas lite även om det inte finns fog för det.

Föräldraskapets våndor slutar förmodligen aldrig men de kan te sig annorlunda beroende på vart i livet avkommorna och man själv befinner sig i livet.


Mvh Welder.