Djungeltrummans förbannelse.

Jag brukade spendera lite tid i en svenskägd bar som låg på andra våningen vid Soi Easy på Bangla Road i Patong. Numera är den tråkigt nog nedlagd men vid det här tillfället var den fortfarande igång.

Baren var ingen beerbar även om de naturligtvis serverade öl och allt annat som man kan tänka sig att stilla sin törst med. Det fanns en bardisk som sig bör men det som jag tyckte bäst om var att det var olika bord utplacerade så att man kunde sitta och prata bort ett par timmar tillsammans lite mer privat än vad man i regel kan göra när det endast finns en bardisk. Mer pubkänsla än barkänsla.

Det var också en samlingsplats för svenskar och man träffade alltid någon man kunde sitta och babbla med. Ibland kan det vara skönt att få prata och lyssna till sitt modersmål även om baren frekventerades av allsköns nationaliteter som man lika glatt och ohämmat umgicks och språkade med. Åldersmässigt var det allt från far- och morföräldrar till äldre tonårsbarn med föräldrar.

En annan sak var att man inte blev lika påpassad av den kvinnliga personalen som man kan bli på andra ställen längs med Bangla Road. De serverade gästerna men tog samtidigt tillvara på chansen att få ta sig en svängom bland stolar och bord, med gäster eller på egen hand så fort tillfälle gavs. Fattas bara annat.

En kromad stolpe fanns till buds för den som kände sig manad och tyvärr var det en hel del manliga besökare som med ett par rejäla stänkare i varje ben plötsligt fick för sig att visa upp sin stora brist på både rytm och taktkänsla. Inte så sällan blottades det en bar och välgödd överkropp i samband med denna uppvisning i rejält misslyckad koreografi.

Inte så sällan skrålades det en del och de som skrålade högst var den kvinnliga personalen som skrattade gott åt vad man inte kan kalla för något annat än spektakel. De var snart med på noterna och gjorde vad de kunde för att visa hur det kan gå till om man så bara har ett uns av rytmik i sig. Att de var något graciösare än sina gäster kunde även en blind snabbt konstatera.

Inte så sällan dök det upp några av personalens väninnor där och spred lite fägring i lokalen. De kom dit när de jobbat klart eller när de var lediga och satt och pratade med både personal och gäster. De kom för att umgås och ha trevligt och spred genom sin blotta närvaro en allmänt trevlig stämning.

Vid ett tillfälle var det fest där uppe när en ur personalen hade födelsedag och det var mat i mängder och givetvis var det uppblåsta ballonger omkring så att det syntes lång väg vad som tilldrog sig i baren. Mycket riktigt var det alldeles fullsatt och det var en hel del nya ansikten där. Födelsedagsbarnet själv gick omkring runt borden med ett halsband som var fullt av faststämplade sedlar och mer av den varan blev det ju längre kvällen led.

Under kvällen träffade jag ett av de nya ansiktena som råkade tillhöra en tjej och vi pratade en del om ditt men lika mycket om datt. Det var riktigt trevligt tills vi avbröts av att hennes telefon ringde. En ringsignal kan inte ignoreras och hon försvann för att kunna prata hyfsat ostört. Lite senare kom hon tillbaka och sa att hon tyvärr var tvungen att gå och gav mig ett visitkort med uppmaningen att ringa numret på kortet om jag behövde skjuts eller något annat innan hon raskt försvann nedför trapporna.

Någon dag senare träffade jag henne igen på samma ställe och hon var mitt inne i ett samtal med några av de andra tjejerna. Jag hoppades få tillfälle att prata med henne igen men tillfället ville inte riktigt infinna sig. Lite senare fick jag ändå tillfälle att prata lite med henne men vi blev snart avbrutna av hennes väninnor som antagligen hade något jätteviktigt att säga.

Jag gick bort till mitt bord igen och medan vi satt och skålade för kung och fosterland eller för inget alls, slängde jag några förströdda blickar åt hennes håll. Ibland såg hon det och då belönades jag med ett leende. Efter en stund kom hon fram till mig och sa att hon var tvungen att gå igen och jag fick hennes kort igen med en uppmaning att ringa om jag någon gång behövde skjuts eller något annat. Efter det försvann hon nedför trapporna ännu en gång.

Ytterligare någon dag förflöt och jag hade inte varit där sedan sist. Inte heller hade jag träffat tjejen och eftersom jag inte varit i behov av skjuts eller något annat jag inte kunnat ordna på egen hand, så hade jag inte ringt henne. Nu var hon där och kom och mötte mig med ett leende. Efter att ha suttit tillsammans en stund frågade hon varför jag inte hade ringt, och jag förklarade varför. Hon sa inget först utan tittade bara på mig och frågade om jag ville gå någon annanstans. Jag hade redan varit mer än lovligt korkad som inte uppfattat hennes tidigare inviter via visitkorten, de hade inte delats ut till några andra, men den här gången följde jag intresserat med.

Vi besökte några olika barer, som av en händelse jobbade det alltid någon ”syster” i just dessa barer och senare gick vi och spelade biljard. En av tjejerna som brukade komma upp till den första baren jobbade där men jag tror inte att hon också var en ”syster”, fast helt säker kan man ju aldrig vara. Tjejen i biljarden var en riktig läckerbit och jag hade pratat med henne flera gånger tidigare. Vi satt och spelade spel och flamsade allmänt och hon kunde vara riktigt farligt flirtig men lät det stanna vid det trots att jag inte skulle ha protesterat om hon ville lära känna mig bättre. Ibland hände det att hon dansade, ensam eller med några andra och det fick inte mitt intresse att svalna det minsta.

Men nu var jag här med någon annan och då får man lägga fokus på henne även om det blev lite småflamsande med biljardtjejen så var det helt oskyldigt. Efter att ha druckit upp blev det ett kort besök vid en isbar och givetvis fanns det ytterligare en bekant bland personalen. Det var faktiskt riktigt uppfriskande att stå där inne i kylan även om mitt sällskap fick kroppen full av gåshud redan när dörren öppnades. Mina tappra försök att värma henne något medan vi väntade på att få våra shots var fruktlösa. Hela hon skakade synligt medan jag inte ens hade slutat att eftersvettas av värmen utanför. Efter att shotsen serverats så svepte hon den snabbt och försvann sedan lika snabbt ut i den för henne mer behagliga nattvärmen.

Vi fortsatte sedan till Rock City efter att ha kikat in en sväng på Tai Pan. Men de hade inget liveband just då så då fick det bli ”Rockan” istället. Där blir man aldrig besviken. Väl inne träffade vi några bekanta från baren som vi tog sällskap med. Men trots att det gått ett tag sedan vi lämnade isbaren så var hon fortfarande kall och AC:n där inne fick henne att frysa på nytt så vi lämnade stället inom kort. Efter en kort promenad stannade vi på en kvällsöppen restaurang och åt stekt ris och grönsaker. Det är skönt att det alltid finns tillgång till mat när man befinner sig i LOS. Kanske beroende på var man befinner sig men när jag är i Patong kommer jag inte att behöva lägga mig hungrig. I brist på restauranger så kan man alltid köpa något gott och ätbart vid någon av alla ambulerande grillar som finns lite här och där.

Mätta vandrade vi vidare mot mitt rum där det blev en sedvanlig nattdusch innan man åter tog sängen i besittning. Det känns så fräscht att få krypa ner i sängen när man är nyduschad. Man duschar minst sagt mer frekvent här. I värsta, eller bästa fall beroende på hur man ser det, kan det bli upp till sju gånger per dag har jag kommit fram till.

Några timmar senare väcktes jag ur min slummer av en förvånansvärt fräsch dam. Nyduschad och med lite makeup hade hon lagt sig ner bredvid och varsamt väckt mig. Jag var trots det tidigare alkoholintaget inte särskilt bakis, något jag sällan blir, men jag kan inte påstå att jag var lika pigg och viril som för bara några timmar sedan. Hennes lediga dag var över och hon var tvungen att åka och jobba sa hon. Det var inte något jag ville att hon skulle göra och när jag sakta drog henne närmare och kände värmen från henne så blev min önskan att hon skulle stanna kvar inte mindre. Men bara för att man själv är på semester så innebär det inte att världen slutar snurra utan trots det så fortsätter den och den tid som för mig är semester är någon annans vardag. Idag var det hennes vardag och då får man finna sig i att det innebär att hon måste gå för att kunna utföra sina vardagliga bestyr såsom arbete.

Senare på dagen hörde hon av sig, först genom sms för att se om jag var vaken, och sedan via telefon när hon hade en ledig stund över. Hon var lätt att prata med så tiden rann iväg de gånger vi pratade med varandra och jag såg redan fram mot att få träffa henne igen. Men senare ringde hon och sa att hon inte kunde komma ifrån och troligen skulle hon få jobba hela natten. Det var inga glada besked men jag har ju klarat mig tidigare på egen hand och skulle säkert överleva ytterligare en kväll. Jag sa till henne att om hon slutade tidigare så kunde hon ändå komma till mig om hon ville. Beskedet innebar att jag fick ändra lite på mina planer som förvisso var något luddiga eftersom jag inte hade planerat något särskilt mer än att tillbringa mer tid med henne.

Att sitta inne och titta på teve fanns inte på kartan och eftersom det blev en lång sovmorgon så var det inte aktuellt med att lägga sig tidigt. Det skulle ändå inte gå att sova. Istället blev det en tur till Soi Easy för att se vilka figurer som hittat dit den här kvällen. Det blev bara en kort sväng dit eftersom jag inom kort enkelt lät mig övertalas att följa med på en barrunda av några jag tidigare blivit bekant med. Trots de frestelser som jag utsattes för under rundan som faktiskt blev lugnare än jag förväntat så avstod jag från att falla från dem och någonstans i bakhuvudet fanns ju tanken på den andra tjejen. Även om jag inte trodde att hon skulle komma till mig så ville jag inte utsätta mig för risken. Det verkade vara en bra tjej och de ska man vara rädda om. Klockan var nästan fem när hon ringde till mig från andra sidan av dörren.

När hon efter ca en timme kom ut efter att ha tagit nattens andra dusch började hon till min förvåning att sminka sig igen. Det var dags att åka igen för hon hade ett jobb lite senare och det kunde hon inte tacka nej till. När hon gått funderade jag på vad hon sagt lite tidigare. Hon visste i stort sett allt jag hade gjort under kvällen. Vilka barer som besökts, med vilka och hur länge vi stannat vid varje bar. Hon visste också att jag inte fallit för något av det som finns att falla för och det var hon till synes lite extra nöjd över.

Som av en händelse var en ytligt bekant till mig tillsammans med hennes syster, den här gången var det en riktig syster med samma föräldrar. Jag hade inget telefonnummer till honom men väl en mejladress. Jag hade chansade lite och frågat honom lite via mejl om vad han kände till om henne om han alls gjorde det. Egentligen spelar det ingen roll eftersom jag bedömer folk efter hur de är och inte efter hur andra säger att de är. Men eftersom han kände henne sedan tidigare tyckte jag att det verkade vara ett bra sätt att få veta lite mer. Hon kom från norra Thailand och hade lite problem med den fd pojkvännen. Vilka problem det nu var fick jag inte reda på och ställde inga följdfrågor. Så vitt han visste hade hon inte haft någon annan under de två åren som hon jobbat på Phuket. Inte heller det var något jag lade någon vikt vid men det kändes ändå bra att läsa det.

Det viktigaste var att han hela tiden upplevt henne som en rak och bra tjej som var mån om sin omgivning. Systern hade bara bra saker att säga men det är liksom hennes uppgift att stödja sin syster så något annat var inte att vänta. Sedan hade hon en liten dotter också som bodde hos en moster men det kände jag redan till. Det kändes bra att få lite positiva svar och jag kände mig nöjd med hur det hela utvecklade sig. Mamman jobbade också i Phuket och brukade då och då jobba hålla till i baren men jag hade inte sett henne eller åtminstone inte lagt märke till henne. Under dagen hade vi gjort upp att vi skulle träffas vid baren senare och när jag kom dit så var mamman där medan dottern som intresserade mig lyste med sin frånvaro.

Nu blev det noggrann inspektion och tillhörande förhör som pågick i nästan en timme. Efter den relativt långa timmen var hon nöjd med mina svar och jag visste inte ett dugg mer än innan. Senare fick hon ett samtal från dottern och kom sedan fram till mig och sa att hon var tvungen att åka hem eftersom dottern blivit sjuk. Lite konstigt tyckte jag att det inte kom ett samtal till mig, men besked fick jag ju ändå och blod är som bekant tjockare än vatten. Händer det ens nära något så har den man nyligen träffat inte lika hög prioritet längre. Redan nästa dag fick jag ett ursäktande samtal men i ärlighetens namn så var en ursäkt inte nödvändig.

Vi fortsatte att ha kontakt och hon förvånade mig med att hela tiden känna till vad jag gjort. Det visade sig att hennes mamma och ”systrar” höll mig under uppsikt och rapporterade in mina förehavanden. Trots att jag ibland passerat utanför på ett relativt välbesökt Bangla Road så missade inte deras vaksamma ögon när jag passerade. Jag märkte naturligtvis inte något av det mer än en viss förundran och förvåning över att hon visste om det när vi talades vid.

En kväll var jag uppe i baren igen efter att ha tagit det väldigt lugnt några dagar. Jag skulle ut och äta men ville titta upp och säga hej lite kort. Tjejen som jobbade på biljarden var där tillsammans med en kompis och de skulle gå samtidigt som jag. Då de också var hungriga och skulle gå och äta så föll det sig naturligt att fråga dem om de inte ville göra mig sällskap. Det är alltid trevligare med sällskap och de accepterade efter att hon frågat sin väninna på thai. Eller vad de nu sa till varandra, det var ju inget jag begrep ändå men de följde i alla fall med.

Gentilt tog jag hand om deras lilla nota innan vi tackade för oss och tog trapporna ner. Mamman var där och jag tyckte att hon blängde lite men det kan ha varit inbillning också. Hon log mot oss när vi gick så det var nog inget mer med det. Dessutom så var det ju kompisar till dottern och dessutom var de två, så det förelåg inga baktankar hos mig just då annat än att få mig något till livs.

De tog mig i varsin hand och vi gick mot restaurangen med dem småkacklande hela tiden. Hon var lite orolig för vad de andra skulle säga när de såg oss lämna baren tillsammans men lite överslätande sa jag att man väl måste kunna få gå och äta tillsammans utan att det ska uppstå en massa skvaller. Det ser inte bra ut om man går tillsammans med en man när man kom utan, sa hon medan jag kontrade med att det från min synvinkel inte ser så tokigt ut att gå hand i hand med två damer. Det hade hon en viss förståelse för men upprepade ändå att det var en viss skillnad. Det hade jag också förståelse för och hoppades att det inte skulle bli några problem för någon av dem.

Väl vid restaurangen så frågade hon mig om de fick välja vad de ville från menyn. En något konstig fråga tyckte jag som tyckte att det var självklart, vilket jag förklarade för dem. I samma stund tänkte jag att nu jäklar beställer de in humrar och andra saker så att jag får diska halva natten. En riktigt elak och dessutom helt fel och orättvis tanke som jag skämdes lite för. De frågade mig vad jag ville ha och jag svarade att jag nöjer mig med lite stekt ris vid den här tiden. Utan att ta blicken från menyn mumlade hon bara ett no, och sedan beställde hon åt oss alla. Visst fick jag ris, men inte stekt ris utan kokt. Sedan dukades det upp olika fat med än det ena och än det andra.

Huvudrätten var grillad fisk men det fanns även räkor, räk-kakor, friterad biff och något annat friterat som hade konsistensen av hackkorv men vad det var vet jag inte riktigt. Chili hade de inte snålat på när de tillsatte ingredienserna. Det fanns även ett fat med ostron och någon sorts musslor. Jag är ingen större fan av vare sig ostron eller musslor men äter av artighet eller när jag har begränsade valmöjligheter. Den här kvällen var en sådan kväll när mina åsikter inte betydde någonting utan det var bara att öppna munnen och ta emot vad som än fanns på den framsträckta skeden.

Till ostronen var det fyra små skålar med varierat innehåll. I en skål var det sötsur chilisås, i en annan chili i fisksås och den tredje innehöll en något starkare chiliblandning. Den fjärde skålen innehöll torkad, rostad eller stekt vitlök, eventuellt var den friterad. En bit ostron lades på en sked och ovanpå det något från de fyra små skålarna. Sedan bar det iväg mot min mun som med en viss tveksamhet öppnades varvid ostron och pålagd smakförstärkning snart bearbetades till sväljbar storlek. Jag var inte särskilt imponerad av smaken den här gången heller.

Knappt hade jag svalt den första biten innan en sked med en ny bit ostron och annan smaktillsats befann sig i närheten av min mun. Jag avböjde allra ödmjukast men det var helt klart att det inte fanns någon i närheten som var intresserad av vad jag tyckte. Åtminstone fanns det inte någon vid just det här bordet. Det enda jag fick till svar var, ”open”, och även om det var en mild befallning så var det lika bra att öppna munnen. Jag har försökt att använda välbyggda argument vid konversationer med thaidamer tidigare och vet att det är lönlöst när de sätter den sidan till. Hennes kompis småskrattade lite och visst kan det se lustigt ut när en vuxen man matas under vissa ofruktsamma protester.

Mina fat fylldes på allteftersom den av damerna utportionerade maten försvann. Fisken smakade i det närmsta himmelskt liksom större delen av de andra rätterna. Förutom ostronen och musslorna som jag med jämna mellanrum matades med. Protesterandet hade jag slutat med eftersom det inte gav något som helst resultat. Istället satt jag där som en fågelunge och gapade stort och duktigt när maten närmade sig.

När vi ätit klart och skulle gå frågade de mig var jag bodde. Det visade sig ligga på vägen hem till dem så vi fortsatte vår väg tillsammans. Den lilla kompisen gick några steg framför oss men biljardtjejen gick bredvid mig med sin arm under min och jag tyckte att hon verkade väldigt kärvänlig eller misstolkade jag situationen? När vi kom till soien som ledde fram till mitt rum pekade jag och sa att här inne bor jag och beredde mig på att säga hej och tack. Vi följer med, sa biljardtjejen oväntat och jag sa inget utan började gå inåt, fortfarande med hennes arm hårt hållande min.

En del tankar varav några som inte var helt rumsrena började röra sig i huvudet på mig och en var om jag inte tagit mig vatten över huvudet som var på väg mot rummet med två tjejer. En annan tanke var mer som en inre bild där jag gjorde piruetter av glädje. Trots all den tankeverksamheten som pågick inom mig visade jag inget utåt. Kanske blev jag lite mer spänd ju närmare vi kom men då hoppas jag att det inte märktes. Förväntningar hade jag inga alls, snarare förhoppningar, om än små.

När vi kom fram till entrén så var det tydligt att de små förhoppningarna jag haft om ett rejält arbetspass, bara var förhoppningar. Det blev en godnattkram och ett ”vi ses” och medan jag följde dem med blicken när de arm i arm gick mot sitt eller sina hem tyckte jag efter att ha svalt den lilla förtretligheten att det nog var lika bra. Jag hade ju bara två handdukar på rummet så det hade kunnat ställa till det.

Nästa dag var telefonen tyst, inte en enda signal som förkunnade att någon ville prata med mig eller att jag hade ett sms att läsa. På den sena eftermiddagen, efter att ha kommit hem från stranden, ringde jag för att se hur det var med henne och dottern men fick inget svar. Jag skickade sms som enligt beskedet jag fick hade nått fram men i övrigt var det tyst.

Samma sak dagen efter, jag skickade ett flertal sms och ringde redan tidigt på morgonen. Jag hade tagit en lugn hemmakväll tillsammans med en god bok och endast gått ut för att få lite italiensk pasta till livs och därför vaknade jag också lite tidigare än annars. Pastan var tillagad av en italiensk kock som jag då och då åt hos och smaken av pastan dröjde sig kvar länge efter avslutad måltid. Det var något helt annat än de makaroner och falukorv man till stor del livnärt sig på som nyutflugen ung man för längre sedan än vad man egentligen vill medge.

På kvällen gick jag till baren för att se om hennes mamma var där för hon skulle säkert ha hört något från henne. Det hade hon och tyckte att det var konstigt att hon inte hade hört av sig till mig. Nästa gång skulle hon be henne att ringa, sa hon och mer kunde jag inte göra just då. Det kändes lite märkligt hela situationen tyckte jag. Att gå från ett flertal samtal per dag, även om det bara var i några dagar, till total tystnad. Inte kunde det väl ha att göra med att jag gick ut och åt? Nej, det var en helt befängd tanke så den slog jag genast bort. Istället gick jag en liten barrunda, att sitta hemma och gräma sig ger inga svar, snarare fler frågor.

Det blev ändå en relativt tidig hemgång, jag hade lite svårt att koppla av trots att jag försökte. Medan jag satt och drack mitt morgonkaffe nästa dag fick jag till slut ett sms från henne. ”Hello, how are you”, löd det och jag ringde genast upp henne för nu fanns hon ju i närheten av sin telefon och kunde säkert svara. Oavsett om hon kunnat det så gjorde hon inte det. Jag ringde igen för att vara säker på att det kopplats rätt bara för att återigen mötas av pipande signaler och inte av hennes röst. Istället skickade jag ett sms som resten av dagen förblev lika obesvarat som mina kommande samtal skulle bli.

Nu kände jag att tålamodet började tryta något, jag har ingen som helst lust att tillbringa tiden med att försöka få tag i någon som inte vill bli nådd så jag slutade att ringa och inga sms skickades heller. Hon har mitt nummer om det är något och då får hon ta det första steget. Jag ansåg att jag försökt mer än väl och skulle under normala omständigheter inte ha lagt ner ens hälften av den tiden på något som inte ger någon respons tillbaka. Den följande kvällen och nästföljande dag tänkte jag ändå lite på henne men när kvällen kom hade jag beslutat mig för att charma biljardtjejen istället. Det skulle bli en charmoffensiv utan dess like och jag tänkte inte ge mig förrän hon fallit rätt i mina väntande armar. Hur svårt kan det vara för någon med en medfödd och naturlig charm som min?

Hur väl min offensiv hade lyckats fick jag aldrig reda på. Förmodligen hade hon fallit men istället var det jag som föll den här kvällen. Inte lite lätt ner på en mjuk bädd av bomull, utan det var mer som hos en fura som saknar möjlighet till att dämpa fallet. Men det är en helt annan historia. Den här slutar nu och några svar på mina tidigare bryderier har jag fått.

Det visade sig att innan jag gått nedför trappan tillsammans med tjejerna jag gick och åt med, så ringde mamman till dottern och rapporterade. Hon hade även fått andra rapporter om samma händelse och trots att jag tyckte att det var tämligen oskyldigt så blev jag avfärdad som en ”butterfly”. Jag fick ytterligare några kortare sms där hon undrade hur det var med mig men de frågor jag hade och ställde i mitt svar förblev obesvarade.

Lite tråkigt men samtidigt kan man inte gräma sig över spilld mjölk. Jag hade en underbar tid den återstående tiden av min semester och vill inte ha det ogjort. Men jag kan inte låta bli att då och då fundera lite på vad som hade hänt om hon svarat på mina samtal och lyssnat på mig istället för djungeltrumman.