Första mötet.

Inför min första kontakt med de thailändska kvinnorna hade jag inga förhoppningar eller förväntningar alls. Jag hade inte ens räknat med att komma i någon närmare kontakt med några och skulle jag göra det så skulle de ändå inte innebära någon större lockelse.

Jag hade sökt lite information om Thailand på nätet och då är det oundvikligt att man stöter på bilder på damer, främst från nöjesvärlden visade det sig men även från byar och andra mer vardagliga miljöer. Men dels skulle jag inte vara i närheten av den s.k. nöjesvärlden och dels var jag inte ute efter sällskap utan det primära med den här resan var rekreation och vila, något både kropp och knopp var i skriande behov av.

För övrigt så tyckte jag inte att de thailändska kvinnorna var särskilt attraktiva med sina överdrivet uppsminkade ansikten i en något märklig färgkombination.

Lite ångerfull var jag tiden efter att resan var beställd då jag lät mina egna intressen och behov gå före ungarnas, vi som alltid gjort något som var extra kul tillsammans. Nu var det dessutom över jul och nyår och trots att de båda bedyrat att de tyckte att det var helt ok så gnagde det ändå lite i samvetet trots att julklappar redan utdelats och belönats med glada leenden.

Trots att de är så pass gamla så känns det inte bra att lämna kvar dem även om det inte skulle gå någon nöd på dem. Jag kände mig både usel och egoistisk trots att det var första gången på länge jag gjort något enbart för mig själv. Kanske var det för första gången någonsin och banne mig om jag ändå inte var värd lite egen tid.

Uppväxt utan närhet till saltvatten så var jag lite skeptisk till havet trots att jag skulle befinna mig på en ö med gångavstånd till stranden. Där kan man säkert ligga och lata sig och avnjuta en god bok men bada i saltvatten med alla maneter, krabbor och annat otäckt? Njaa. Ett hotell med pool säkerställde möjligheten till bad i en manet och krabb-fri miljö.

Att det vid dessa klorfyllda vattensamlingar kryllar av både barn och vuxna som till synes aldrig behöver gå på toaletten under en hel dag, trots en konsumtion av glassar och drycker som under normala omständigheter hade frammanat åtminstone ett par besök på någon närbelägen toalett. Hur de bär sig åt är något att tänka på nästa gång man ligger och skvalpar avslappnad i en semesterpool.

Efter att ha kommit till hotellet, packat upp och duschat så var det dags att fylla på magen med något då den med all tydlighet talade om att det var dags för påfyllning. Efter en kort promenad passerade jag ett ställe som hette 2gether som påstod sig ha den bästa pizzan i byn men jag ville prova på lite lokal mat så jag fortsatte min vandring och kom snart till ett ställe som hette Bellmans.

Där var det relativt fullt så istället gick jag över gatan till en annan restaurang och slog mig ner vid bordet jag blivit hänvisad till av en mycket välklädd servitris. Välklädda var de allesammans och det såg riktigt trevligt ut med färgglada klänningar i sedvanlig asiatisk stil.

Menyn bestod av ett flertal rätter men bara ett fåtal jag kände till. Hungern var påtaglig så jag beställde något jag kände till och till det ett glas färskpressad apelsinjuice som smakade ljuvligt. När maten kom var jag tvungen att beställa en ny.

Medan jag satt och väntade på maten tittade jag förstrött på en fotbollsmatch som de visade på en större tv bredvid. Det satt några thaimän där och var påtagligt intresserade av matchen och kommenterade den ljudligt och engagerat. Under tiden kom det in en hund i restaurangen och tyckte att det var ett bra ställe att sitta och klia på sina loppbett.

Till min häpnad så fortsatte den sedan längre in i restaurangen och personalen verkade inte bry sig om den alls. Snart satt den max en meter från mig och fortsatte sitt kliande. Det tyckte jag var lite väl magstarkt men räknade med att personalen snart skulle fösa bort den. Den hasade sig något närmare och nu kände jag att det började klia lite även på mig.

Förbannade byracka, tänkte jag och skulle försöka med att mota bort den en bit när en röst längre in gjorde en av männen uppmärksam på det fyrbenta loppboet och kom för att fösa bort den vilket också lyckades till slut. Den proceduren upprepades sedan ett antal gånger under min måltid och grumlade mitt intryck något. Dessutom fortsatte det att klia på mig och då var jag säker på vad det berodde på även om det sedan visade sig vara inbillning.

Efter maten satt jag lite däst av både den nyss intagna måltiden samt av den sedvanliga bristen av sömn och kvävde gäspningar på löpande band. Klockan var lite drygt 22 och jag funderade på att gå tillbaka till rummet för en välbehövlig vila. Jag sökte med blicken efter en av servitriserna så att jag kunde få betala och sedan gå och lägga mig. Efter att ha betalat gick jag ut och tände en cigarett och sträckte armarna i luften och kunde redan känna kuddens mjuka tyg mot min kind.

Det märkliga var att trots den relativt sena timmen så hade inte temperaturen sjunkit nämnvärt. Är man hemma så kan man bli lite frusen på kvällskvisten men det visade sig att så inte var fallet här. Istället var det fortfarande riktigt varmt och behagligt ute och jag fick plötsligt för mig att ta en promenad ner mot stranden för att se hur långt det var till den. På Bellmans var det fortfarande fullt av människor med olika grader av solbränd hud. Från flamingofärgade till mahognyfärgade.

Gatan var relativt öde och jag tyckte att det var konstigt att en turistort inte hade några ställen öppna där man bara kunde ta sig en öl innan man knöt sig. Jag hade sett en Harrys-skylt tidigare och funderade på att titta in där för en kvällsöl på väg hem. Medan jag funderade på det hörde jag plötsligt musik spelas med en relativt hög volym någonstans längre ner på gatan och nyfiken på det ökade jag steglängden.

När jag såg källan till musiken trodde jag knappt mina ögon. På en tvärgata fanns det en uppsjö av barer på båda sidorna och dessa barer var till synes kantade av tjejer och jag undrade vad det var frågan om egentligen? Jag var ju på en lugn turistort och enligt mina undersökningar från nätet så skulle det inte finnas något liknande här.

Efter att kommit till sans så kikade jag nyfiket in i gränden och funderade på om jag skulle gå in eller inte. Med största säkerhet skulle det finnas öl där men det var i ärlighetens namn inte ölen som fick mig att sakta och avvaktande ta de första stapplande stegen in bland de väntande damerna.

Det som sedan hände var något surrealistiskt minst sagt. Uppskattningsvis var det sex till åtta meter brett med barer på var sida och damer som skränade ”Hello welcome” från båda håll. Små händer tog tag under och om mina armar och bad mig sitta ner. Bröst och små kroppar trycktes mot min och alla försökte få mig att stanna just där. Med ett stelt och inte särskilt självsäkert leende förklarade jag att jag vill se mig omkring lite mer först.

Jag kände mig som Gulliver under min korta vandring då det inte var många som ens nådde mig till axlarna ens. Men det de saknade i längd kompenserade de med idoghet. Dessutom var de flesta påtagligt vackra och inte alls som den bild jag hade innan. De var små och välformade med mörk hy och kolsvart hår. Ansikten i fina naturliga färger och alla med ett bländande vitt leende och glittrande ögon inramade av välansade ögonbryn i samma färg som håret. Inte min uppfattning om hur änglar ska se ut men visst hade de något änglalikt över sig?

Snart hade jag gått varvet runt och stod och tittade på galenskaperna en stund under tiden som jag funderade på vilket ställe jag skulle slå mig ner på. Alla tankar på att gå hem för att vila var som bortblåsta. Till slut bestämde jag mig för baren längst ner. Anledningen till det var två. Dels fanns det ett biljardbord bredvid och dels var det några som stod innanför baren och dansade på ett sätt som jag då ansåg vara värt att beskåda på närmare håll, om inte annat så i rent utbildningssyfte. Biljardbordet la jag inte längre märke till om det ens fanns ett där från början.

Att förstå vad damen sa när jag satt mig var inte det lättaste men snart hade jag en kall öl som efter ett fåtal kontakter med min mun var slut. Om det var den snabbare andhämtningen jag antagligen haft sedan jag klev in i gränden som gjort min strupe torr eller om det var något annat funderade jag inte så mycket på utan beställde snart en till. Initialt smakade den lika bra som den första och den akuta törsten var nu tillfälligt släckt.

Det var relativt fullt vid bardisken märkte jag när jag samlat mig något och började utforska min närmsta omgivning. Överallt satt det tjejer och samtalade med gästerna. Några spelade spel och andra var mer intima och satt t.o.m. och hånglade mer eller mindre ogenerat. Något generad eller åtminstone obekväm med detta riktade jag istället blicken mot de tre damerna som rytmiskt rörde sig till musiken.

En av dem var något mullig och hade rullat upp tröjan för att visa så mycket hud som möjligt, en var klippt i page och dansade med liv och lust och fångade mitt intresse en stund men det var vid den tredje som min blick fastnade för. Långa bara ben iklädd en kort jeanskjol och en tight top som var några storlekar mindre och därför avslöjade mer än den dolde. Ett långt hårsvall som hon svängde med under dansen som tidvis dolde ett ansikte som var förvånande vackert. Varför det var förvånande vet jag inte, kanske för att det var så blekt och docklikt, nästan ömtåligt?

När jag satt där och tittade fick jag plötsligt sällskap av en dam. Det visade sig senare vara ägarinnan och hon frågade mig något knackigt de sedvanliga frågorna var jag kom från, hur länge jag skulle stanna, var jag bodde o.s.v. Min skolengelska är hyfsad men det här var ju en katastrof tyckte jag vid det som var min första kontakt med ”thaielska”. Med 20-30 olika musiksystem som gjorde allt de mäktade med för att överrösta varandra med olika låtar var inte till någon större hjälp vid det tillfället.

Vi pratade väl lite om ditt och datt utan att egentligen säga något av vikt innan hon var tvungen att gå och hon ropade till en av tjejerna som satt i närheten att komma och snart gjorde hon mig sällskap istället. Samma frågor som tidigare ställts återkom och besvarades. Hennes engelska var något bättre och snart samtalade vi relativt okrystat. Ölen var slut och en ny kom och en förfrågan om något till henne att släcka törsten med kom också. Inga problem tyckte jag då det var barnsligt billigt mot vad man var van vid.

Då och då slängde jag en förströdd blick mot det svallande håret och dess ägarinna som outtröttligt fortsatte att dansa. Rätt som det var tyckte jag att hon blinkade och log lite inbjudande mot mig, men så kunde det väl inte vara? Men eftersom jag fortfarande hade blicken mot henne så blev det snart alldeles uppenbart att hon flirtade med mig under tiden som hon dansade. Blicken naglade sig fast i mig och jag kunde inte förmå mig att titta bort om än för ett ögonblick.

Dansen blev mer utmanande och hon behöll hela tiden blicken riktad mot mig och till slut väcktes jag ur min drömska tillvaro av damen vid min sida. Lite pinsamt tyckte jag att det var, om inte annat är det ouppfostrat att inte ge sin bordsdam erforderlig uppmärksamhet har jag fått lära mig. Det borde väl gälla även om man sitter i en bar i Thailand?

Hon hade lagt märkte mitt intresse för den dansande damen och frågade om jag gillade vad jag såg. En lite överrumplande och rättfram fråga som jag sanningsenligt men ändå lite skamset svarade ja på. ”You like ladyboy” frågade hon sedan och jag var helt oförstående till det innan hon förklarade att den dansande damen med det långa håret och det docklika ansiktet i själva verket var en ladyboy, d.v.s. en man som känner sig och klär sig som en kvinna.

Trots den väl tilltagna bysten, som var ett reellt hot mot varje söm i klädesplagget som inte dolde särskilt mycket, så var det en ändå en man med de manliga attribut som medföljer. Jag kände mig lite dum som inte sett det men när jag sedan tittade igen så såg jag att ”hon” var lite längre än de andra, hade något bredare och rakare axlar men benen och framförallt bysten var ändå riktigt delikata. Det lilla intresset som eventuellt infunnit sig försvann dock när mina ögon en gång hade öppnats.

Senare när jag blivit stammis i baren, blev jag mycket bra bekant med ”henne” och kunde inte alls förstå hur jag hade kunnat missa det vid den första anblicken. Men trots att det var en man så var ”hon” den mest feminina av alla där och inte alls på det där överdrivna sättet som man kan se hos en del ladyboys när de paraderar fram på gatorna.

Efter en stund blev det dags att tömma blåsan och jag eskorterades mot toaletterna av mitt sällskap som hade samma behov. Efter att jag betalat tio baht för oss båda så möttes jag snart av en thaitoalett för första gången. Jag var glad att jag inte behövde göra något annat än att tömma blåsan.

Det gick inte att spola utan man fick ta vatten med en skopa ur en tunna som stod bredvid toan och hälla på tills man var nöjd. Utanför stod ytterligare en tunna vid ett handfat men någon tvål syntes inte till så det blev tvagning av händer i illaluktande vatten istället. Något att torka händerna med såg jag heller inte till förutom någon frottélapp som hängde vid handfatet.

Efter en snabb blick runt rummet så insåg jag att det var den man antogs använda och jag torkade mina händer snabbt på den något stela frottén. Om händerna luktade illa av vattnet så var det inget mot vad de luktade nu. Den lilla lappen hade inte sett någon sorts rengöringsmedel det här året i varje fall. Och då var det vid den tidpunkten enligt almanackan den 23:e december.

Utanför stod mitt sällskap och väntade och jag förklarade min belägenhet för henne och när vi kom till baren fick jag en våthandduk att torka händerna med. En annan tog hon och rengjorde mitt ansikte och jag kan inte beskriva det på annat vis än noggrant och väldigt behagligt.

Under kvällen satt vi och både spelade och pratade och drack. Då och då kom det fram några av de andra tjejerna och hälsade och satt och pratade en stund tills nästa potentiella kund dök upp och lockades välkomnande via gester och glada tillrop. Det gjorde även ladyboyen som inte brydde sig så mycket om annat än sitt utseende och större delen satt och utforskade sig själv i en liten medhavd spegel.

Det som hela tiden slog mig var just hur små och nätta de var. Gulliver-känslan ville inte riktigt släppa taget. En annan sak var att de såg så oerhört unga ut. Inte otäckt unga men bra mycket yngre än vad de egentligen var. Trots att de såg så små och nätta ut så var det ingen tvekan om att de var vuxna kvinnor med den vuxna kvinnans alla attribut. De var bara mindre än vad man var van vid. Än idag slås jag av hur små de är när jag inte varit i kontakt med någon av dem på ett tag och personligen finner jag det oerhört attraktivt.

Sedan den första resan har jag återkommit ett antal gånger och haft både kortare och längre relationer med olika damer. Jag har mestadels umgåtts med dem och deras vänner och det har gett mig mer än att besöka olika turistfällor även om jag besökt sådana med. Som turist ska man passa på att se sig omkring lite och gärna i trevligt sällskap.

Vad jag upplever positivt med de thailändska kvinnorna är förutom de fysiska egenskaperna, de spelar ju en mindre roll efter ett tag även om man fortfarande uppskattar dem, är deras oerhört kvinnliga sätt. Det är något jag anser att deras västerländska systrar saknar, kanske som av en konsekvens av deras och samhällets strävan att bli så jämlikt som möjligt.

Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är en självklarhet att män och kvinnor ska behandlas och bedömas lika utan hänsyn taget till vilket kön man råkar tillhöra. Men jag tycker inte att det ska behöva ske på bekostnad av kvinnors kvinnlighet eller mäns manlighet. De kvinnor jag mött har i samtliga fall haft förmågan att få mig att känna mig som en man. De tar hand om mig och passar upp på mig på ett naturligt och självklart sätt.

Det låter som om man är en liten mansgris men så är det inte alls, bara lite. Då är det när jag inte har något annat val, något att säga till om eller att motargumenten inte biter. Till slut ger man efter då det inte lönar sig att försöka med vad man själv anser vara logik i konversationen.

Jag kanske är lite gammeldags i sättet men väljer att kalla det för hyfs. Jag tycker att man ska öppna dörrar, dra ut stolar och bete sig gentlemannamässigt så långt det går. Har vi varit ute och handlat ser jag det som naturligt att jag bär de tyngsta kassarna. Har vi ätit hemma så gör det mig inget att diska upp vad vi använt oss av men har bara gjort det en gång.

Den dam som jag tillbringat mest tid med stod i duschen en gång i början av förhållandet efter att vi ätit inne en kväll och i brist på annat tog jag hand om disken. När hon kom ut och såg det talade hon om för mig att det var hennes sak att ta hand om. Samma sak med badbyxor, de fick jag inte längre skölja upp själv utan det skulle hon göra. Hon var minst sagt tydlig och ve mig om jag försökte göra några av de sysslor som hon ansåg vara sina.

Jag böjde mig inför hennes tirad bestående av upprörd engelska och några, som jag uppfattade det, mindre smickrande ord på thai vars innebörd inte gick att misstolka.

De tycker även att det är självklart att man ska ta hand om dem, hur är fortfarande oklart för mig men kanske räcker det med att visa dem respekt och artighet i största allmänhet. Att man tar notor efter att ha ätit eller betalar de gemensamma utgifterna och köper en present då och då verkar också uppskattas.

Man ska inte krångla till det för mycket är en devis jag försöker efterleva i möjligaste mån. Ett förhållande behöver inte vara så märkvärdigt som jag ser det. Man behöver inte sitta ner och analysera olika tiders händelser och skeenden eller döda författares litterära verk från olika perspektiv varje ledig stund utan det räcker bra med vardagliga saker.

Det viktigaste är att man trivs ihop och har det bra tillsammans.
Det gör inte ont att bli ompysslad och inte är det särskilt betungande att ta hand om någon man tycker om.

Min bild av den thailändska kvinnan har drastiskt ändrats sedan min första resa och den kommer aldrig att bli densamma som innan igen.
Jag är fast och antagligen för evigt förlorad till dessa mörka änglar.


Mvh Welder