Vi köpte en lastbil förra säsongen för att transportera ris och också jobba med den som grusbil runt i byarna i Surin.
Det är fruns brorsa som kör den och han är helfrälst, som en liten 3 åring som precis fått en ny leksak.
Han jobbar riktigt bra och ser till att hitta sina egna jobb och får en bra lön för detta.
Nu ser det ut som han förstått att det är en lysande affär att ha en lastbil och frågade oss om inte han kunde få köpa den av oss.
Priset för lastbilen var 360.000 när den inhandlades och vi har renoverat den för ca 50.000. Priset för den är enligt en butik, som vi frågat vad de skulle sälja en likadan lastbil för: 450.000.
Men snäll som man är har han fått ett pris på 410.000 av oss.
Jag har sagt att han kan köra in den till en sån där bil-finans-butik och belåna bilen till 400.000 och betala av lånet till dem, men det är ju riskabelt och inte alls lika roligt som att köpa den på avbetalning av oss direkt. Och det kan man ju förstå.
OK, vi är överens om priset, vi är överens om hur mycket som ska betalas per år.
Men han vill inte betala nåt nu, inte förens nästa år. Och det kan man ju förstå, för det är inte roligt att betala för nåt alls egentligen.
Nu kommer vi till thailogiken.
Han vill alltså inte betala nu, men han vill heller inte ge oss pengar för jobb han utför under detta år.
Med andra ord så köper han vår lastbil, delvis (eller till största delen) med våra pengar åt sig själv.
Fantastiskt vad lätt livet är när man lever efter thailogikens alla regler
Det är fruns brorsa som kör den och han är helfrälst, som en liten 3 åring som precis fått en ny leksak.
Han jobbar riktigt bra och ser till att hitta sina egna jobb och får en bra lön för detta.
Nu ser det ut som han förstått att det är en lysande affär att ha en lastbil och frågade oss om inte han kunde få köpa den av oss.
Priset för lastbilen var 360.000 när den inhandlades och vi har renoverat den för ca 50.000. Priset för den är enligt en butik, som vi frågat vad de skulle sälja en likadan lastbil för: 450.000.
Men snäll som man är har han fått ett pris på 410.000 av oss.
Jag har sagt att han kan köra in den till en sån där bil-finans-butik och belåna bilen till 400.000 och betala av lånet till dem, men det är ju riskabelt och inte alls lika roligt som att köpa den på avbetalning av oss direkt. Och det kan man ju förstå.
OK, vi är överens om priset, vi är överens om hur mycket som ska betalas per år.
Men han vill inte betala nåt nu, inte förens nästa år. Och det kan man ju förstå, för det är inte roligt att betala för nåt alls egentligen.
Nu kommer vi till thailogiken.
Han vill alltså inte betala nu, men han vill heller inte ge oss pengar för jobb han utför under detta år.
Med andra ord så köper han vår lastbil, delvis (eller till största delen) med våra pengar åt sig själv.
Fantastiskt vad lätt livet är när man lever efter thailogikens alla regler












Nästa år då det ska betalas har affärerna inte gått bra så du får pengar först året efter skulle jag tro.